Vinterbilder
Har inget viktigt att rapportera så ni får hålla till godo med lite bilder.
Mannen och Prinsen i full fart nerför den lilla backen bakom huset.
Härliga snöänglar...
Underbara snövita värld!
Vilda redo för att vara med på Prinsens hockeyträning. Bara skridskorna som saknas. Och pungskyddet, fast hon har å andra sidan ingen pung...
Väl ute på isen blev hon blyg och vågade inte åka fram till samlingen.
Prinsen provar snowboarden som Tomten kom med, han åker faktiskt riktigt bra nu och tycker vi ska dra till fjälls för lite mer avancerade backar.
Den här backen åkte jag i som barn, den var lång och brant redan då men när jag såg den på nära håll som vuxen inser jag att den borde jämnats med marken för länge sen. Fullständigt livsfarlig och såklart hur rolig som helst. Efter hårda påtryckningar från båda barnen gav jag efter och vi packade matsäck och åkte dit.
Efter en vansinnesfärd nerför stupet, ett två-meters-hopp med avslutande volt i snödriva harklade sig Prinsen (som är både våghalsig och dumdristig och inte tackar nej till utmaningar) och sa "eeh...jag tror inte jag vill åka mer här..."
Istället valde dom andra sidan som var längre men inte fullt så brant, Vilda fick inte åka själv i alla fall och jag tvingades sitta med på snowräsern. Hjärtat höll på att stanna flera gånger men Vilda bara skrek "igeeen!! En gång till!!"
På toppen av Mount Gipsvagga.
Min man bromsklossen
En snygg matta till vardagsrummet skulle vara fint, och några nya lampor... och en tavla... På en sekund hade jag förnyat hela rummet och började planera en resa till Ikea, ett storköp på Ellos och en sväng in på dyra inredningsbutiken i stan. När Mannen kom hem delgav jag honom mina planer samtidigt som jag visade var allt skulle stå, var tavlan skulle sitta och berättade hur mysig och mjuk mattan skulle vara.
Han var inte alls så positivt inställd som jag. "Ny matta?!" gläfste han. "Och nya lampor?! Vi har ju lampor! Tror du jag är gjord av pengar?"
Jag tror verkligen inte han är gjord av pengar, han drar inte in ett öre till hushållskassan och är inte det minsta kreditvänlig, jag tänkte mest på det gröna Ikea Handla-kortet med en kredit på 50.000 som ligger och skaver i min plånbok. Jag förklarade att det inte alls behöver bli så dyrt (ljug) och att det skulle ge rummet lite mer karaktär, som det är nu ser det ut som en bunker, men han var obevklig. I falsett skrek han nåt om "Ge-kås kortet...blablabla...skuld på tio tusen...blablabla..." och nåt mer jag inte lyssnade på.
Herregud, lite livskvalitet måste man väl ändå få ha? Det var ju inte så att jag föreslog nya möbler eller att kakla om köket. Vilket förstås också kunde behövas...
Tadaa!
Varje måndag börjar mitt nya liv
Nu har snart hela januari gått och våren närmar sig med stormsteg, och efter våren kommer som bekant sommaren. Då vill alla vara smala och snygga och varenda tidning är fylld med ovärdeliga tips på hur man går ner 40 kg på två månader utan att lyfta ett finger, dessutom är man pigg, glad och fräsch heeela tiden. Tänk va bra.
Själv har jag en gång i tiden köpt ett gymkort, ett såntdär som drar många slantar på autogiro varje månad, det hade varit en bra investering om pengarna samlades på ett räntebärande konto, då hade jag nog varit rik nu. Tyvärr är det inte så utan jag kunde lika gärna torkat mig i röven med pengarna, jag tränade bara ett par gånger i våras då jag för en stund trodde på "Beach 2009" som givetvis inte blev nåt annat än ännu en sommar då Greenpeace ringde och frågade om den strandade vitvalen vid Vänerns södra del.
I år är det faktiskt lite annorlunda, Mannen ska ju ha examensfest med pompa och ståt i juni och det är faktiskt lite motiverande att tänka på att jag skulle kunna ha en fin och somrig klänning då istället för den gamla och urtvättade lilablommiga saken jag har hemma.
Imorn är det ju måndag och vad är bättre än en måndag för att börja med sitt nya liv? Och då kan jag dessutom äta lite chips ikväll, bäst att passa på nu.
Världens minsta Emil
Nu är han som en äggsjuk höna, går runt och piper och stryker sig runt benen på oss, äter och dricker massor och vet inte riktigt vart han ska göra av sig. Han vill bli buren och sitter man ner så ska han promp upp i knät på en, om man schasar bort honom så lägger han sig alldeles nära i soffan och bara stirrar på en.
Det var ju så vi märkte att Astor inte mådde bra, hans betende ändrades helt och man kunde knappt ta ett steg utan att snubbla på honom. När vi kom till veterinären så hade han hela urinblåsan fylld med blod och kunde inte kissa, hade vi kommit in några dagar senare hade han med all säkerhet strukit med av urinförgiftning.
Hans problem löste ju sig ganska snart efter att han fått medicin och ett annat foder men det kostade ju skjortan att få diagnosen, jag tror vi fick punga ut med ett par tusen spänn och då hade ändå försäkringen tagit en större del.
Problemet vi har nu är att Emil inte är försäkrad. Hur det blev så kan ingen riktigt svara på, den löpte väl ut och så blev det aldrig av att vi tecknade en ny. När jag ringde Agria för nåt år sen och ville försäkra honom så var vi tvungna att göra en veterinärundersökning först för att få en hälsostatus på honom och då valde vi att inte teckna nån ny, det skulle bli ett sånt trauma för den nervsvage Emil att åka bur och sen bli klämd och kännd av en främmande människa. Han klarar ju inte ens av att befinna sig i samma rum som barnen. Vi tänkte att "jaja, den dagen den sorgen".
Nu är det just den dagen. Och den sorgen. Vad gör man?
Att behandla honom kommer antagligen innebära personlig konkurs och är fullständigt omöjligt men att INTE behandla utan avliva honom, det billigare alternativet, är också helt otänkbart. Inte kan man stå där som Gud och välja det billigaste när det handlar om en liten röd katt. En liten röd som alltid blir skär om nosen när det är kallt, som slår med framtassarna på rutan när man inte öppnar dörren tillräckligt fort, som lutar sig mot benen när man lägger upp mat och som mjauar finare än nån.
Det enda hoppet vi har nu är att maten och medicinen som Astor får biter på Emil också, eftersom han har samma symptom och sjuka urinvägar en jättevanligt på äldre kastrerade hankatter så finns ju chansen att han lider av samma sak.
"Mamma, vet du varför en hjort aldrig kan ångra sig? *hihihih!"
Nu helt plötsligt är han som en mänsklig skämtkanon, det sprutar gåtor, norgeskämt och Bellman ur honom utan hejd och allt han säger avslutas med en konstpaus för skratt och sen hör man hans eget fnitter åt sina roligheter. Vi i familjen har hört alla skämt två gånger redan och nu har han börjat gå på våra kompisar och släktingar, tack och lov är alla tålmodiga och lyssnar uppmärksamt på honom när han drar gåta efter gåta.
Ibland gör han tappra försök till att hitta på egna skämt och gåtor, det går sådär men det är ändå väldigt roligt att lyssna på honom eftersom han själv inte inser bristerna förrän skämtet sägs högt.
Tolv bröd men bara tio korvar
Där går man och köper korvbröd, lika bra att ta en stor förpackning nu när det vankas korv med bröd i pulkabacken varenda dag och en påse med sexton avlånga bröd åker ner i vagnen. När man sen kommer till korven startar problemen, det finns ju inga förpackningar som går jämt upp med bröden!
Antingen får man köpa mindre korv och sen stå med två, tre bröd över som aldrig blir uppätna utan som fryses in med förhoppning om att man ska minnas dom nästa gång man handlar vilket man såklart aldrig gör. Dom ligger i sin lilla påse och frystorkar år efter år och får under vintern fler kompisar i andra påsar som också frystorkar år efter år...
Eller så får man köpa fler korvar och ha ett gäng halvfulla korvförpackningar i frysen som går samma öde som bröden till mötes.
Samma sak är det med hamburgare, det är uppdelat på precis samma sätt! Jag kan inte förstå varför det är så svårt att göra påsar med lika många bröd som det finns korvar eller hamburgare?
Disney on ice. Och vad kostar ett samlag?
Hela vägen ner till Göteborg pratade Prinsen om att Vilda skulle få träffa Snövit, vad han fick det ifrån är det ingen som vet men Vilda blev i alla fall alldeles galen av iver. Herrgud, skulle hon få träffa SNÖVIT?! Den största prinsessidolen av dom alla? Jag och Mannen försökte flika in att man tyvärr inte fick träffa varken Snövit, Musse Pigg eller Kajsa Anka och att Snövit inte skulle vara med alls men barnen var så upprymda att den informationen inte riktigt togs in.
När lamporna släcktes och Kalle Anka och hans vänner gled in på isen höll Vilda på att ramla av stolen, ögonen blev som tallrikar och hon blev ett med showen. Från den stunden satt hon som fastklistrad och applåderade vilt nästan hela tiden, hon viskade andäktigt att hon skulle lära sig göra preciiiis så som Ariel och Tingeling och jag är ganska säker på att hon bara blinkade en gång under dom timmarna som showen varade.
I pausen kollade vi in alla prylar som såldes, det snurrade och blinkade vart man än vände sig och det fanns inget under tvåhundra kronor, barnen tittade längtansfullt på alla vackra saker men tack och lov har dom lite förståelse för pengars värde och tjatade inte utan nöjde sig med lite godis.
På tal om pengar, vi hade en intressant diskussion häromdagen. Vad kostar egentligen ett samlag? Vi har ju legat back ekonomiskt ett tag nu och Mannen föreslog att jag skulle sälja min kropp, jag föreslog tillbaka att det borde vara mer lönsamt om han sålde sin kropp eftersom det inte finns så många manliga horor och det var då frågan kom på tal.
Mannen tror att vi skulle gå plus om jag fortsatte jobba som vanligt men började extraknäcka lite på helgerna, enligt hans uträkningar skulle det räcka med tre avsugningar och ett vanligt samlag för att få ett bra flow på kontot. Själv skulle jag nog hellre ligga ett par gånger extra och hoppa över avsugningarna helt, jag mår lite illa av bara tanken på en tjock och svettig gubbe som inte rakat pungen sen kriget. Dessutom borde det väl kosta mer att ligga så rent ekonomiskt skulle det vara mer fördelaktigt.
Frågan är också om Mannen kan ta ut mer betalt för att sätta på än att bli påsatt? Jag tycker det mest rättvisa vore om vi tog en kväll var utanför Butlers, eller nej, Mannen skulle få ta torsdagar och fredagar och jag skulle få lördagarna. Jag jobbar ju nästan heltid redan menar jag.
Alldeles nykär
Idag ringde Mannen till jobbet, han berättade glatt att han diskat, dammat överallt, tvättat, bäddat, dammsugit och fixat middag som skulle serveras så fort jag klivit innanför dörren. Föst trodde jag att han varit otrogen med en nittonåring, blivit kär i henne och planerade en akut flytt och försäljning av lägenheten eller alternativt ville låna pengar av mig men han försäkrade dyrt och heligt att det inte fanns nån baktanke.
Helt fantastiskt, jag hade gått på jobbet och grämt mig inför den kommande torsdagsstädningen som skulle påbörjas efter en aplång dag och som med all säkerhet inte skulle bli klar utan hälften skulle behöva göras imorn och så slapp jag alltihop! Kunde bara åka hem, sätta mig vid dukat bord och sen lägga mig på soffan och kolla tv, vilket lyxliv. Det är inte alls så att jag gör allt markjobb här hemma i vanliga fall medan Mannen bara glider undan, tvärtom, han är den som alltid fixar köket, tvättar och plockar medan jag brukar sköta just veckostädet.
Nä, men om jag skkulle ta och kolla in soffan lite till då... inte ska man slösa bra slappartid framför datorn när det finns en större skärm och lite chips fyra meter härifrån.
Emil Emilsson
Det här lilla odjuret har alltid haft taskiga nerver och dras med en mängd nervösa tics, redan som liten kattunge for han in under soffan så fort ett oväntat ljud dök upp och nuförtiden kan han bli vettskrämd av bara åsynen av sin svans, gud förbjude att man tappar något i närheten av honom, då får han i det närmaste en stroke.
Första gången vi märkte hans förkärlek till att kissa på tyg var när jag och Mannen åkte på semester en vecka och min kusin bodde i lägenheten och passade katterna, när vi kom hem märkte vi att Emil använt tvättkorgen som toalett hela veckan. Sen fortsatte det i samma anda i flera år, han kissade i soffan, i sängen, på kläder, på golvet, på mattor...ja faktiskt överallt. Konstigt nog kunde vi aldrig göra oss av med honom heller, varenda gång vi diskuterade avlivning så tittade han på oss med sina bruna skeliga ögon och vi smälte som smör.
Sen, lika plötsligt som det startat, så upphörde kissandet, inte en enda gång har det hänt på flera år. Förrän igår då. Men den här gången är jag nog beredd att skylla på kattsanden, när jag fyllde lådan med ny fräsch sand igår så gick han dit direkt och inatt fick mina kläder ligga ifred.
Nytt år, nya åkommor
Självklart har jag också förhoppningar inför 2010, rätt stora sådana också men tyvärr styr jag inte över dom alls så det är bara att leva på och hoppas.
Nyåret firades in med Mannens bror och hans familj, jag var rätt avslagen och hade ont i halsen men det var härligt att få komma hemifrån en stund och vi åt god mat och fick se massor med fyrverkerier.
Lagom till tolvslaget fick Prinsen nyårshysteri och började skrika om alla grejer han bara MÅSTE hinna med en sista gång innan nästa år, varenda grej han gjorde förkunnades med högtidligt stämma att det var sissssta gången han gjorde det och till slut började han hyperventilera som värsta sortens mässpredikant. Vi fick avgifta honom med tipset om att börja räkna in dom allra FÖRSTA sakerna istället, för att få en frist på gapandet. Tyvärr funkade det alldeles för bra och igår eftermiddag höll han fortfarande koll på antalet toalettbesök.
Dom senaste dagarnas sjukskrivning har inte alls läkt min kropp som förväntat, tvärtom faktiskt. Häromdan halkade jag till ett nedförslut i snön och sträckte ryggen, nu kan jag inte böja mer än i höften och alla lyft är uteslutna. För att ytterligare förlama mig rev jag upp halva tumnageln på en av barnens snowracers igår, den fastnade i en kant och liksom vek upp sig. Inte skönt alls och blodet rann, nu pulserar den härligt och det kommer vara oskönt som fan att sprita händerna på jobbet på tisdag.
Antagligen kommer jag vara friskare än nånsin när jag väl börjar jobba igen och det ska bli rätt skönt att få dricka en kaffe ifred faktistkt, visst tar det emot när man varit "ledig" nästan två veckor men jag vet ju att så fort jag kliver innanför dörren så kommer det knappt kännas att jag varit därifrån.
Världens roligaste mamma
Det allra roligaste hon gjort i år är ett museiebesök, förvisso blev det i slutändan uteblivet tack och lov men det var själva tanken som var både hisnande, skräckinjagande och fantastiskt roligt.
Mamma och pappa hade lovat att passa barnen en dag i höstas när jag och Mannen skulle till Ullared, vi skulle åka tidigt och inte komma hem förrän sent så dom planerade in massa roliga saker att ta ut monstren på.
En av dessa barnvänliga aktiviteter bestod i ett besök på ett museum, en jättefin idé som säkert hade fallit väl ut om det gällt nåt i stil med "Leksaksmuséet" eller "kuddmuséet".
Riktigt så tänkte inte mamma, hon och pappa bjöd in barnens jämngamla kusin och avslöjade glatt planen för dom tre huliganerna; "vi ska åka till ett glasmuseum!"
Haha. Jag frågade om dom verkligen avslutat den tanken och om dom var helt säkra på att det var ett bra uppslag på barnaktiviteter?
Det skulle bli såå roligt och inte skulle vi oroa oss inte. Nejdå.
Tack gode gud så var muséet stängt när dom kom dit, istället gick dom en sväng på det närbelägna repmuséet vilket var helt i linje med barnens syn på "Rör ej!"
Jag kan riktigt se för mitt inre hur lilla Vild "bara ska känna" på nån gammal vas och hur Prinsen "bara skulle vända sig om" och råkar stöta till världens äldsta glas eller nåt. När dom inte ens kan få ett vanligt Ikea-glas halvfullt med mjölk att stå rakt här hemma så ligger det nära till hands att bli lite svettig när man föreställer sig dom i samma rum som prylar värda mer än min årslön.
Jennys Nyårskarameller
Eller förresten, nu när jag funderat en stund, årets bästa är att Drömkåken inte blev vår. Hade vi flyttat in där, i ett ofärdigt, iskallt och brutalt omodernt hus med en livsfarlig markförorening som granne hade vi nog inte överlevt. Varken mentalt eller som familj.
Årets sämsta; Den äktenskapliga jättekris vi gick igenom i våras var helt klart ett lågvattenmärke. Det är fel att älta och vi har kommit vidare och är förhoppningsvis starkare nu så vi blickar framåt istället.
Årets nykomling; Att vännens dotter fått flytta hit permanent har förgyllt allas liv betydligt, hon och våra små odjur kommer bra överens och även om hon ibland är en kopia av sin far är det skönt att ha henne här.
Nyårslöfte inför 2010; Jag har väl aldrig varit en hejare på att hålla några nyårslöften, förra året lovade jag till exempel att träna lite oftare. Ha! Ett skämt. Jag har varit på Sportlife tre gånger tror jag. Det här året ska jag lova nåt enklare, till exempel att ta mig lite mer tid med barnens spel.
Förhoppningar inför 2010: Precis som förra året hoppas jag på ett litet hus, men den här gången har jag lite mer verklighet innanför pannbenet och nöjer mig med en lagom stor kåk utan gifter i marken.
Tablettmissbrukare
Den här julledigheten som jag längtat så efter har verkligen tagit sig nya vändningar, jag som trodde jag skulle få spendera dagarna i backen med glada barn, varmkorv och varm choklad har istället fått ligga i sängen och stirra i taket. Dom första dagarna läste jag Jessica Anderssons bok som Syster gav mig i julklapp men när den var slut återstod inget annat än att slå rekord på mobilspelen.
Igår morse satte jag mig bara i soffan och grinade, ingen hade fått sova eftersom min svullna hals gör det omöjligt att andas normalt och jag snarkar som en fet gammal gubbe, halsen bara pulserade av smärta och att ens försöka svälja var otänkbart.
Prinsen med sitt stora hjärta kramade mig och strök mig sen över ryggen sådär som jag alltid gör när han är lessen och så sa han "åh mamma, jag tycker så synd om dig! Jag önskar jag kunde få det istället så du slapp." Finaste pojken, han har passat upp på mig som en överbetald butler.
Eftersom Ipren inte hjälpt mot febern och värken har jag fått komplettera med Alvedon var fjärde timma, ett tablettintag värdigt en missbrukare, och nu säger magen ifrån. Sen det här började har jag knaprat i mig ett paket Alvedon, en och en halv karta Ipren och så några Kåvepenin så nu bränner det ordentligt i magen kan jag säga, ska ge mig på lite fler vita piller i form av Omeprazol för att stilla vulkanen därnere.
Det är säkert bara en enda kemisk soppa i magen vid det här laget med tanke på att jag bara fått i mig nån macka och lite fil, en pytteliten bit pizza och en varm korv sen i söndags.
I vanliga fall brukar jag ha åstadkommit en liten nyårskrönika såhär års men eftersom läget har varit som det har varit så har det fallit bort, kanske knåpar jag ihop nåt imorn men om vi inte hörs innan så;
Gott Nytt År!!!
Fyra år idag!
Tyvärr har vi fått flytta på hennes kalas två gånger på grund av halsfluss men nu i veckan ska det bli av och ingen är gladare än hon, "jag fyller ju fyra år då med!" jublade hon när vi kunde ringa runt och bjuda in igen.
