Snart försäkrad
Idag fick vi hem alla papper från Länsförsäkringar. Ur kuvertet föll två kilo papper som skulle fyllas i och bedyras tusen gången om, efter alla olika hälsoavsnitt fanns frågan "finns det något du sökt vård för som du här inte tagit upp?"
Jag fyllde i för mig och Vilda, hennes var svårare än min och faktiskt lite fånig måste jag säga. Man skulle till exempel berätta om hon haft öroninflammation eller inte, har inte alla barn haft det? Sen var det ju det här med att hon har infektionsastma till och från, i alla kontakter med sjukvården måste man ju överdriva som fan om man ska få nån hjälp men nu gällde det att släta över. Istället för "hon kan inte andas, är blå i ansiktet och har inte ätit eller druckit på två veckor" fick jag nu skriva "tillfälliga milda besvär från luftvägarna som lätt avhjälps med en inhalering av Airomir." Sanningen hade väl hamnat nånstans mitt emellan.
Min egen hälsodeklaration var inte rolig att fylla i, man skulle till och med avslöja sin vikt och vad man arbetade med och jag kan lova att den som läser får en inre bild av mig som fet, kedjerökande och bitter. Nu är det ju faktiskt helt sant att jag inte röker och har aldrig gjort heller men jag väger ju i runda slängar 250 kg och jobbar som undersköterska så gnäller är ju det enda jag gör.
Det lustiga i hela försäkringssituationen är att vi 1, inte hade hemförsäkring 2, inte heller hade sjuk-och olycksfallsförsäkring på varken oss eller Vild MEN vi hade en apdyr "utökad reseförsäkring". Till vad?! Vi åker på sin höjd till Lilla Edet och tillbaka ibland. Risken att jag ramlar och bryter nacken är ju högre än att en resa helt plötsligt skulle ramla över oss.
Nu har jag med varm hand lämpat över högen med papper till Martin, han ska få äran att fylla i lämpliga prisbasbelopp för det vet jag inte vad det är.
Jag fyllde i för mig och Vilda, hennes var svårare än min och faktiskt lite fånig måste jag säga. Man skulle till exempel berätta om hon haft öroninflammation eller inte, har inte alla barn haft det? Sen var det ju det här med att hon har infektionsastma till och från, i alla kontakter med sjukvården måste man ju överdriva som fan om man ska få nån hjälp men nu gällde det att släta över. Istället för "hon kan inte andas, är blå i ansiktet och har inte ätit eller druckit på två veckor" fick jag nu skriva "tillfälliga milda besvär från luftvägarna som lätt avhjälps med en inhalering av Airomir." Sanningen hade väl hamnat nånstans mitt emellan.
Min egen hälsodeklaration var inte rolig att fylla i, man skulle till och med avslöja sin vikt och vad man arbetade med och jag kan lova att den som läser får en inre bild av mig som fet, kedjerökande och bitter. Nu är det ju faktiskt helt sant att jag inte röker och har aldrig gjort heller men jag väger ju i runda slängar 250 kg och jobbar som undersköterska så gnäller är ju det enda jag gör.
Det lustiga i hela försäkringssituationen är att vi 1, inte hade hemförsäkring 2, inte heller hade sjuk-och olycksfallsförsäkring på varken oss eller Vild MEN vi hade en apdyr "utökad reseförsäkring". Till vad?! Vi åker på sin höjd till Lilla Edet och tillbaka ibland. Risken att jag ramlar och bryter nacken är ju högre än att en resa helt plötsligt skulle ramla över oss.
Nu har jag med varm hand lämpat över högen med papper till Martin, han ska få äran att fylla i lämpliga prisbasbelopp för det vet jag inte vad det är.
Svensk sjukvård
Prinsen har den senaste tiden dragits med ett inflammerat knä, det började för tre veckor sen som ett stort rödlila område som gjorde fruktansvärt ont och han fick snabbt feber. Vi gick till vårdcentralen där doktorn tyckte vi skulle avvakta - surprise - och hon tyckte inte det behövdes några infektionsprover, jag frågade om hon verkligen var säker på det, han hade ju trots allt blivit jättesvullen och fått hög feber på bara några timmar. Nja, kanske penicillin vore på sin plats ändå...
Efter tio dagars behandling såg det värre ut än nånsin och helt plötsligt öppnade sig knät, ett hål på sidan bara pulserade ut blodblandat var och Prinsen höll på att smälla av. Vi gick såklart tillbaka till vårdcentralen, träffade en ny läkare, förklarade allt igen, han övervägde om man skulle öppna ännu mer och tömma knät, Prinsen blev en våt fläck av skräck, men nej vi avvaktar.
Tre dagar gick och inget mer hände, knät var fortfarande rejält svullet och ömt men det vätskade inte, däremot fanns hålet kvar och såg rätt äckligt ut. Vi gick återigen till vårdcentralen, träffade en sjuksköterska som rådde oss till daglig omläggning med ett bakteriedödande plåster och att återkomma idag.
Idag fick träffa en ny läkare, förklara allt IGEN och svaret; det ser bra ut. Vi avvaktar.
Har jag sagt att jag blir illamående av vårdcentralen och deras förbannade jävla låtsasläkare? Ska jag själv behöva säga till att penicillin behövs? Att lita på en läkare idag är som att luta sig mot ett duschdraperi.
Efter tio dagars behandling såg det värre ut än nånsin och helt plötsligt öppnade sig knät, ett hål på sidan bara pulserade ut blodblandat var och Prinsen höll på att smälla av. Vi gick såklart tillbaka till vårdcentralen, träffade en ny läkare, förklarade allt igen, han övervägde om man skulle öppna ännu mer och tömma knät, Prinsen blev en våt fläck av skräck, men nej vi avvaktar.
Tre dagar gick och inget mer hände, knät var fortfarande rejält svullet och ömt men det vätskade inte, däremot fanns hålet kvar och såg rätt äckligt ut. Vi gick återigen till vårdcentralen, träffade en sjuksköterska som rådde oss till daglig omläggning med ett bakteriedödande plåster och att återkomma idag.
Idag fick träffa en ny läkare, förklara allt IGEN och svaret; det ser bra ut. Vi avvaktar.
Har jag sagt att jag blir illamående av vårdcentralen och deras förbannade jävla låtsasläkare? Ska jag själv behöva säga till att penicillin behövs? Att lita på en läkare idag är som att luta sig mot ett duschdraperi.
Jag mår illa
Usch, helt plötsligt känns mitt älskade duntäcke inte alls så skönt. Jag är förstås inte dummare än att tanken slagit mig förut, att jag långt bak i mitt understa medvetande har insett hur i all världen man kan fylla ett stort täcke med fjädrar och sen sälja det förhållandevis billigt.
Den tanken har suddats ut så fort jag tänkt den och varje kväll har jag älskat mitt täcke mer och mer, jag har låtsats att mitt täcke är gjort av redan döda ankor, såna som dött av ålderdom på en ekologisk farm i Skåne eller så.
I julas fick Vilda ett alldeles eget duntäcke, det var ganska dyrt men har förstås kommit till på samma ohyggliga vis som alla andra och nu är hela familjen Svenson med i Djurplågarklubben. Vi borde kanske bränna våra täcken på bål och för alltid använda fibertäcken? Eller kanske vore det bäst att bränna alla duntäckstillverkare, duntäcksanvändare och fjäderryckare på bål tillsammmans med övrigt djurplågande folk såsom slaktare, skotillverkare och tjuvjägare.
Länsförsäkringar
Idag kom det ett inbetalningskort från Länsförsäkringar, Prinsens sjuk-och olycksfallsförsäkring skulle pröjsas och det var då det slog mig; varför kom det inget inbetalningskort på Vildas försäkring?
Jag ringde genast upp kundtjänst och fick ett chockbesked; hon hade ingen försäkring! Det hade varken jag eller Martin för den delen och inte heller HEMMET! Ve och fasa, tänk om något hänt nån av alla gånger vi varit på väg att tända eld på stället! Jag fick en klump i magen och frågade hur lång tid det skulle ta innan den började gälla om jag betalade idag, "en dag efter att pengarna kommit in till oss är du helt försäkrad igen" svarade killen i luren.
*Svälj*
Nu råder undantagstillstånd, bara Prinsen får röra sig fritt men inte i lägenheten utan utomhus eller hos kompisar, spisen får under inga omständigheter sättas på och INGEN rör tändstickorna. Om hela Hollywood kan leva på råa grönsaker ska väl vi klara det i ett par dagar?
Efter samtalet kom Ågren på besök, älskade vi inte Vilda lika mycket som Prinsen? Var hon inte värd en bra försäkring? Dessutom visade det sig att världens räddaste katt Emil inte heller fått nån försäkring och nu var han så gammal att det krävdes friskhetsintyg från veterinär för att teckna en, eller hur att han skulle följa med dit. Han som är rädd för sin egen svans hade antagligen fått en stroke i bilen och legat stel i bagaget vid ankomst till Trestads djurklinik och hur skulle vi kunna få friskhetsintyg då? Nä, bättre låta honom leva gott som han gör nu och bara hoppas på det bästa. Han är ju ändå så rädd för allt och alla att han håller sig undan fara. Astor däremot är ju dumsnäll, han har till exempel klivit ut från fönstret på tredje våningen en gång, pang rakt i asfalten bara och två ben gick av. Det kostade plenty kan man säga, hela kalaset med röntgen och gips och allt gick lös på en fyra tusen spänn, kanske inte så mycket att man inte kan betala men det var ju skönt att få tillbaka allt från Agria.
Jag ringde genast upp kundtjänst och fick ett chockbesked; hon hade ingen försäkring! Det hade varken jag eller Martin för den delen och inte heller HEMMET! Ve och fasa, tänk om något hänt nån av alla gånger vi varit på väg att tända eld på stället! Jag fick en klump i magen och frågade hur lång tid det skulle ta innan den började gälla om jag betalade idag, "en dag efter att pengarna kommit in till oss är du helt försäkrad igen" svarade killen i luren.
*Svälj*
Nu råder undantagstillstånd, bara Prinsen får röra sig fritt men inte i lägenheten utan utomhus eller hos kompisar, spisen får under inga omständigheter sättas på och INGEN rör tändstickorna. Om hela Hollywood kan leva på råa grönsaker ska väl vi klara det i ett par dagar?
Efter samtalet kom Ågren på besök, älskade vi inte Vilda lika mycket som Prinsen? Var hon inte värd en bra försäkring? Dessutom visade det sig att världens räddaste katt Emil inte heller fått nån försäkring och nu var han så gammal att det krävdes friskhetsintyg från veterinär för att teckna en, eller hur att han skulle följa med dit. Han som är rädd för sin egen svans hade antagligen fått en stroke i bilen och legat stel i bagaget vid ankomst till Trestads djurklinik och hur skulle vi kunna få friskhetsintyg då? Nä, bättre låta honom leva gott som han gör nu och bara hoppas på det bästa. Han är ju ändå så rädd för allt och alla att han håller sig undan fara. Astor däremot är ju dumsnäll, han har till exempel klivit ut från fönstret på tredje våningen en gång, pang rakt i asfalten bara och två ben gick av. Det kostade plenty kan man säga, hela kalaset med röntgen och gips och allt gick lös på en fyra tusen spänn, kanske inte så mycket att man inte kan betala men det var ju skönt att få tillbaka allt från Agria.
En katt säger mer än tusen ord
Pågående diskussion i vardagsrummet;
Martin (på insidan); Astor, tvätta dig.
Astor (på utsidan); Maju?
Martin; Tvätta dina tassar sa jag. Du kommer inte in så skiten.
Astor; Mjau?
Martin; Du lerade ner hela sängen, soffan och köksbordet igår med dina tassar. Slicka av dom!
Astor; Mjau?
Martin; Alltså... är han helt trög eller?
Astor; Mjau?
Martin (på insidan); Astor, tvätta dig.
Astor (på utsidan); Maju?
Martin; Tvätta dina tassar sa jag. Du kommer inte in så skiten.
Astor; Mjau?
Martin; Du lerade ner hela sängen, soffan och köksbordet igår med dina tassar. Slicka av dom!
Astor; Mjau?
Martin; Alltså... är han helt trög eller?
Astor; Mjau?
Dessert
Idag hade Vilda och pappa gjort efterrätt, ett gäng negerbollar (oj får man skriva så?) hade knåpats ihop under stort hysch pysch och jag och Prinsen fick under storslagna former skåda fatet som ställdes fram på bordet.
"Eeett...tvååå...TRE!!! Negerbollar!!" Skrek Vilda i eufori över sin överraskelse.
Finfina bollar
Nog för att Vilda har en stor mun men här går väl ändå gränsen?
"Kolla nu då mamma!"
"Och jag med! Jag kan också!"
"Eeett...tvååå...TRE!!! Negerbollar!!" Skrek Vilda i eufori över sin överraskelse.
Finfina bollar
Nog för att Vilda har en stor mun men här går väl ändå gränsen?
"Kolla nu då mamma!"
"Och jag med! Jag kan också!"
Svikaren Skalman
Efter färdigläst saga ("Stora syster och Lille bror") hos barnen ikväll låg jag kvar och lyssnade på "Bamse i klämma" och fick mig ett uppvaknande. Jag har lyssnat på och läst Bamse ända sen jag var liten och alltid gillat hans coola attityd, han är liksom både snäll och rättvis och sen har uppläsaren (är det samma som författaren?) så skön röst, särskilt när han gör Lille Skutt. Hur som helst, det jag insåg idag och inte fattat förr var att Skalman är ju egentligen en jävla besserwisser! Han är alltid sådär överlägsen i allt han säger och gör, typ kommentaren till Lille Skutt "det förstår nog inte du som bara tänker med benen". Jag fattar inte varför han får vara med dom andra. Och så det där att han alltid ska somna i olämpliga situationer, jag hade blivit asförbannad om Angelica en dag på jobbet fick för sig att ta en tupplur precis vid kvällsmaten, "jaha, nu ringer mat-och-sovklockan, du får ta hand om allt själv ikväll."
Eller som stackars Bamse, han fastnade med en stor sten på huvudet och Lille Skutt sprang som en tok till Farmors berg för att hämta mer Dunderhonung (som visade sig vara slut!!) och grinar hela vägen tillbaka för han tror att Bamse och familjen Rödsvans ska dö. Då vaknar Skalman och bara "ööh...jaha men Dunderhonung har ju jag i skalet. Det har jag alltid till nödsituationer."
Men va fan! Sitt inte och sov medan Bamse riskerar livet för hela skogen! Sen bara vaknar han och ett tu tre har han fixat skivan och blir hjälte för dagen.
Skitstövel.
Oerhört ful
"Mamma kolla nu, det här är min fulaste grimas!"
En vanlig jävla lördag
Fy fasiken vilken tråkig dag! Martin har varit oförklarligt grinig hela förmiddagen och pajade på så vis även för mig, barnen har i och för sig varit rätt glada men allt har liksom bara varit så... trist och grått. Planen från början var en korvgrillning med mormor och morfar men då regnet öste ner utan hejd fick vi ställa in, istället låg vi i soffan och spelade Buzz junior i flera timmar.
Igår hände nåt med min handled, den är helt låst i raktframläget och alla försök till ändring innebär olidliga smärtor, det värsta är att jag trakasserat Martin rätt hårt för just en seg handledsskada så nu kan jag inte riktigt med att visa hur ont jag har. Det vore ju synd om jag skulle få äta upp alla "jaja, skyll på handleden du, det gör du jämt!" och "nä herregud, sitt du så tar jag disk, städ, tvätt och allt annat skitgöra. Du har ju så ont. Ska jag dela maten åt dig?"
Kvällen har vi spenderat i bostadsrättsföreningens lokal på en trivselkväll, det var jag, Martin och barnen och femtio pensionärer. Fritidskommittén hade skrivit ut alla "kluriga ortsnamn" som finns på nätet och överöste oss med "gör den som inte flyttar" och "picknick på rinnande vatten" i ungefär tre timmar, jag tycker vanligtvis att jag är både klurig och ganska allmänbildad men nu hade jag motstånd av Sveriges elit i korsordslösning och dom sopade mattan med mig. Till slut blev det för mycket och jag skyllde på ont i magen och gick hem.
Nu ska jag krypa ner i soffan under min härliga filt och kolla på tv tills ögonen blir fyrkantiga.
Igår hände nåt med min handled, den är helt låst i raktframläget och alla försök till ändring innebär olidliga smärtor, det värsta är att jag trakasserat Martin rätt hårt för just en seg handledsskada så nu kan jag inte riktigt med att visa hur ont jag har. Det vore ju synd om jag skulle få äta upp alla "jaja, skyll på handleden du, det gör du jämt!" och "nä herregud, sitt du så tar jag disk, städ, tvätt och allt annat skitgöra. Du har ju så ont. Ska jag dela maten åt dig?"
Kvällen har vi spenderat i bostadsrättsföreningens lokal på en trivselkväll, det var jag, Martin och barnen och femtio pensionärer. Fritidskommittén hade skrivit ut alla "kluriga ortsnamn" som finns på nätet och överöste oss med "gör den som inte flyttar" och "picknick på rinnande vatten" i ungefär tre timmar, jag tycker vanligtvis att jag är både klurig och ganska allmänbildad men nu hade jag motstånd av Sveriges elit i korsordslösning och dom sopade mattan med mig. Till slut blev det för mycket och jag skyllde på ont i magen och gick hem.
Nu ska jag krypa ner i soffan under min härliga filt och kolla på tv tills ögonen blir fyrkantiga.
Jenny, 84 år
När man jobbar i äldrevården blir man ibland lite avtrubbad, exempelvis kan man lätt käka macka medan man diskuterar om dom boende har skött magen eller skrapa skit från en vägg och sen gå på lunch, men man blir också lite rädd för sin egen ålderdom. Inte så att jag misstror personalen på mitt framtida boende eller så, jag vet ju att dom flesta som jobbar så vränger ut och in på sig själva för att den boende ska ha det så bra som möjligt, utan mer för min egen skull.
Vem ska berätta att jag inte gillar kokt blomkål? Hur ska dom kunna veta att höger sida är min sovsida? Tänk om dom tvingar mig att lyssna på musik jag avskyr och - Gud förbjude - om dom ska ha upp mig på morgonen! Jag vill sova länge, ha snälla människor omkring mig, jag vill äta godis alla dagar och klappa dom unga manliga vikarierna i rumpan.
Tänk om ingen finns där för att klia mig på ryggen, den kanske är full med vårtor och motbjudande. Eller om dom glömmer mina glasögon, jag är ju helt blind utan.
Jag måste nog upprätta ett kontrakt med barnen, Martin kan man ju inte lita på eftersom han har fullt upp med Tiffany - 23 - och sin nya familj, men kanske kan Prinsen och Vilda komma förbi ibland och ta mig med på en biltur. Då kan jag sitta och hitta på helt orimliga historier om vad som utspelats i min ungdoms glada dagar och låtsas känna alla som går förbi. "Hej hej ja, jo du vetatte... han har jag hånglat med. Jorå, snygge karl för femtio år sen."
"Och där går hon! Jaa hahaha! Hon och jag snodde en bil vettu och jävlar vaden gick! Jorå, rätt genom huset där vettu. Ådär bodde ju kungen! Oj oj oj, det var tider det..."
Vem ska berätta att jag inte gillar kokt blomkål? Hur ska dom kunna veta att höger sida är min sovsida? Tänk om dom tvingar mig att lyssna på musik jag avskyr och - Gud förbjude - om dom ska ha upp mig på morgonen! Jag vill sova länge, ha snälla människor omkring mig, jag vill äta godis alla dagar och klappa dom unga manliga vikarierna i rumpan.
Tänk om ingen finns där för att klia mig på ryggen, den kanske är full med vårtor och motbjudande. Eller om dom glömmer mina glasögon, jag är ju helt blind utan.
Jag måste nog upprätta ett kontrakt med barnen, Martin kan man ju inte lita på eftersom han har fullt upp med Tiffany - 23 - och sin nya familj, men kanske kan Prinsen och Vilda komma förbi ibland och ta mig med på en biltur. Då kan jag sitta och hitta på helt orimliga historier om vad som utspelats i min ungdoms glada dagar och låtsas känna alla som går förbi. "Hej hej ja, jo du vetatte... han har jag hånglat med. Jorå, snygge karl för femtio år sen."
"Och där går hon! Jaa hahaha! Hon och jag snodde en bil vettu och jävlar vaden gick! Jorå, rätt genom huset där vettu. Ådär bodde ju kungen! Oj oj oj, det var tider det..."
Jonas Gardell
Jonas Gardell, ett geni, ingen kan skapa böcker, serier och filmer som han. Det fullkomligt svämmar över av kärlek, sorg, svek, raseri och vanmakt i allt han tar sig för och det senaste verket - "De halvt dolda" - är ju bara så bra att man tappar andan.
Tyvärr gick sista delen nyss så om ni missat den kan jag bara beklaga.
Tyvärr gick sista delen nyss så om ni missat den kan jag bara beklaga.
"Häi, wi ärr froun Jäjsu krristi tjörka..."
För en stund sen kom jag hem från Willys och råkade då se ett par tvivelaktiga figurer i trappen bredvid, inte några potentiella seriemördare eller knarkkurirer men näst intill; mormoner.
Snabbt som ögat smet jag in och satte mig taktiskt vid datorn utan brallor, när det sen ringde på dörren fem minuter senare sa jag bara "älskling, kaan inte du öppna? Jag har ju inga byxor..." med min vänaste stämma och så fick Martin ta den diskussionen. Ha!
Dessa jävla skräckisar!!
Dear god! Har precis sett en skräckis och är helt våt av svett. Beslutet som på Jätten kändes bra ångrade jag efter dom första fem minuterna och jag insåg att jag inte skulle kunna sova överhuvudtaget.
Filmen hette "The strangers" och involverade bland annat människor i masker, rusa för fullt genom en mörk skog, skjuta en kompis och gå baklänges tills mördaren står alldeles bakom och skrämmer skiten ur dig.
Jag fattar inte ens varför jag gör såhär mot mig själv, nu stinker jag svett och dessutom är Martin på väg att gå och lägga sig så jag kommer sitta här ensam strax och jag vågar verkligen inte duscha om ingen kan sitta på toa och prata med mig under tiden.
Filmen hette "The strangers" och involverade bland annat människor i masker, rusa för fullt genom en mörk skog, skjuta en kompis och gå baklänges tills mördaren står alldeles bakom och skrämmer skiten ur dig.
Jag fattar inte ens varför jag gör såhär mot mig själv, nu stinker jag svett och dessutom är Martin på väg att gå och lägga sig så jag kommer sitta här ensam strax och jag vågar verkligen inte duscha om ingen kan sitta på toa och prata med mig under tiden.
Taxijävel!
Igår när jag och barnen var på väg hem från skolan hände en underlig sak, vi promenerade och skulle gå över en ganska trafikerad väg. När jag kom fram till övergångsstället var barnen en bit bakom, dom hade fullt upp med att kasta snö på varandra och sparka isbitar så jag ställde mig vid kanten och väntade. En taxi närmade sig och var för nära för att jag skulle våga mig ut med barnen i släptåg, dom kan ju helt plötsligt få för sig att bara gå på strecken eller hoppa på ett ben och det är inte alldeles säkert att man bara kan rusa för att hinna över. Nej, better safe than sorry är min paroll så vi väntade.
När taxin kom fram så släppte han över oss men han stannade liksom inte nån gång utan rullade framåt hela tiden och när han stod mitt på övergångsstället stannade han och vevade ner rutan. "Får jag fråga dig en sak?" sa han och jag tänkte att det nog var en viktig vägbeskrivning eller så eftersom han stoppade upp hela trafiken och hade tre bilar bakom sig.
Den viktiga frågan var; "varför stod du och väntade in mig?"
Jag häpnade och fann mig tyvärr inte riktigt, helst hade jag velat repa hans fula taxi och säga att det var väl på tiden som en taxijävel kunde kunde sakta ner och inte hålla tvåhundra men istället sa jag bara "du, att ta sig över en väg med små barn är inte så lätt som det ser ut och dessutom visade du inga tecken på att släppa fram oss så vi vågade inte chansa."
Resten av vägen retade jag upp mig mer och mer och önskade så att jag haft nåt mer isande svar, va fan ville han egentligen? Antagligen bara förstöra mitt goda humör, vilket han lyckades bra med. Tack för det taxi.
När taxin kom fram så släppte han över oss men han stannade liksom inte nån gång utan rullade framåt hela tiden och när han stod mitt på övergångsstället stannade han och vevade ner rutan. "Får jag fråga dig en sak?" sa han och jag tänkte att det nog var en viktig vägbeskrivning eller så eftersom han stoppade upp hela trafiken och hade tre bilar bakom sig.
Den viktiga frågan var; "varför stod du och väntade in mig?"
Jag häpnade och fann mig tyvärr inte riktigt, helst hade jag velat repa hans fula taxi och säga att det var väl på tiden som en taxijävel kunde kunde sakta ner och inte hålla tvåhundra men istället sa jag bara "du, att ta sig över en väg med små barn är inte så lätt som det ser ut och dessutom visade du inga tecken på att släppa fram oss så vi vågade inte chansa."
Resten av vägen retade jag upp mig mer och mer och önskade så att jag haft nåt mer isande svar, va fan ville han egentligen? Antagligen bara förstöra mitt goda humör, vilket han lyckades bra med. Tack för det taxi.
Nya partiet; Jennys lakejer
Åh vad det är roligt att röra om i grytorna! Så fort man speglar en politisk åsikt får folk spader och kan knappt andas av ilska, alla har sin egen och kan inte alls förstå hur man kan tycka annorlunda.
Själv är jag till största delen politiskt oberoende, man skulle utan att ljuga kunna säga att jag föraktar alla politiker och deras konstiga påfund, men arbetare som jag är ända in i själen håller jag mig såklart mer till vänster än höger.
Jag tycker varken eller om Moderaterna, när valet gick av staplen behövde Sverige verkligen förändring, vi behövde nån som fick alla arbetsskygga och bidragsfuskare ut i ljuset och självklart hade lågkonjunkturen kommit oavsett vilken regering vi har. Som Taurus skriver så kan man göra liknande listor om alla partier och ingen av dom skulle vara särskilt lysande, alla gör misstag och man kan faktiskt inte veta idag hur världen ser ut om femtio år, men då jag tycker det är så underbart att se hur alla går i taket och skriver så bra kommentarer får ni nog vänta er fler politiska åsikter från min sida.
Själv är jag till största delen politiskt oberoende, man skulle utan att ljuga kunna säga att jag föraktar alla politiker och deras konstiga påfund, men arbetare som jag är ända in i själen håller jag mig såklart mer till vänster än höger.
Jag tycker varken eller om Moderaterna, när valet gick av staplen behövde Sverige verkligen förändring, vi behövde nån som fick alla arbetsskygga och bidragsfuskare ut i ljuset och självklart hade lågkonjunkturen kommit oavsett vilken regering vi har. Som Taurus skriver så kan man göra liknande listor om alla partier och ingen av dom skulle vara särskilt lysande, alla gör misstag och man kan faktiskt inte veta idag hur världen ser ut om femtio år, men då jag tycker det är så underbart att se hur alla går i taket och skriver så bra kommentarer får ni nog vänta er fler politiska åsikter från min sida.
