Inbyggd solsensor
Här nedan ser ni en modern form av slavarbete, den manliga delen av min grannfamilj rensar rabatten under mammans hejarrop. Eller vad det nu kan va hon säger där hon sitter i stolen och tittar på när dom andra grejar...
Idag har ju solen lyst en hel del, barnen åkte till och med till badhuset, inte för att det varit speciellt varmt men man har ändå kunnat ana att sommaren varit här.
Fram tills klockan kvart över tre i eftermiddags.
Jag var på väg till jobbet och cyklade gatan fram, hade kanske avverkat fem-sexhundra meter av mina fem km, när det blixtrar till och på en sekund är hela himlen blågrå. Jättedroppar slår ner runtomkring och jag börjar omvärdera mitt beslut att cykla. Snabbt som blixten (nja...) cyklar jag in vid ica-affären och tar skydd, hur ska jag nu ta mig till jobbet i tid? Fortsätta cykla är helt uteslutet då man inte ser fem meter fram på grund av regnet och åskan dundrar med rejäla smällar. Man kan ju faktiskt bli träffad av blixten och stendö.
Till slut löser sig mina problem då Martin får låna Puddingens bil och kan köra mig till jobbet.
I samma ögonblick som jag stiger in i bilen spricker det upp igen och solen kommer fram, sen lyser den glatt
hela kvällen.
Inte en droppe regn.
Soljävel.
Idag har ju solen lyst en hel del, barnen åkte till och med till badhuset, inte för att det varit speciellt varmt men man har ändå kunnat ana att sommaren varit här.
Fram tills klockan kvart över tre i eftermiddags.
Jag var på väg till jobbet och cyklade gatan fram, hade kanske avverkat fem-sexhundra meter av mina fem km, när det blixtrar till och på en sekund är hela himlen blågrå. Jättedroppar slår ner runtomkring och jag börjar omvärdera mitt beslut att cykla. Snabbt som blixten (nja...) cyklar jag in vid ica-affären och tar skydd, hur ska jag nu ta mig till jobbet i tid? Fortsätta cykla är helt uteslutet då man inte ser fem meter fram på grund av regnet och åskan dundrar med rejäla smällar. Man kan ju faktiskt bli träffad av blixten och stendö.
Till slut löser sig mina problem då Martin får låna Puddingens bil och kan köra mig till jobbet.
I samma ögonblick som jag stiger in i bilen spricker det upp igen och solen kommer fram, sen lyser den glatt
hela kvällen.
Inte en droppe regn.
Soljävel.
Tjock fot, 40 watt är allt jag begär
Tänk vad konstigt det är, helt plötsligt finns inte en fungerande glödlampa i hela huset. Tror inte det är nån mördare som klippt av nån kabel utan snarare beror problemet på gamla, dåliga och livsfarliga elledningar. Vilken lampa jag än försökt tända idag har sagt plopp och självklart finns bara såna där avlånga 15-wattslampor med smal fot hemma. Dom finns i mängder, man kan undra vad jag tänkt använda dom till?
Idag har jag varit ensam hemma hela förmiddagen, barnen fick äran att åka med en vän till badhuset, så jag har städat som en tok men ändå inte hunnit allt. Det kan förstås bero på att jag spenderat en avsevärd tid vid datorn samt vaxat och polerat vardagsrumsbordet, hur det nu fick högsta prioritet...
Jag får väl överlämna resten till min man, han brukar ju vara pigg på dammsugning och golvtork.
Idag har jag varit ensam hemma hela förmiddagen, barnen fick äran att åka med en vän till badhuset, så jag har städat som en tok men ändå inte hunnit allt. Det kan förstås bero på att jag spenderat en avsevärd tid vid datorn samt vaxat och polerat vardagsrumsbordet, hur det nu fick högsta prioritet...
Jag får väl överlämna resten till min man, han brukar ju vara pigg på dammsugning och golvtork.
"Knakelibrak, vem lufsar där?" En mördare!!
Hu! Vi har precis sett "Disturbia". Ganska medioker skräckis med amerikansk tonårskärlek, men tillräckligt för att skrämma skiten ur mej.
Nu har Martin precis åkt och lämnat mig helt ensam också, vet inte hur jag ska överleva, det är ju när man är ensam som mördarna kommer...
Han skulle förvisso bara till stan för att lämna ett par vänner, och tanken var väl att jag skulle duscha och så men det vågar jag inte. Jag vågar inte ens gå och kissa för då måste jag gå förbi alla våra fönster och vi bor ju på nedre botten, vem vet vem som står därute och mordstirrar på mej, redo att kasta sig in genom glaset?
Har starka funderingar på att väcka Prinsen så han får sitta med mej på toa med telefonen i handen.
Prinsen; "Mamma, jag vill sova!"
Jag; "Tyst! Vi hör inte mördarna som smyger på oss om du pratar så!"
Prinsen; "Men mamma, du har ju sagt att det inte finns mördare?"
Jag; "Dom finns överallt, mamma bara ljög. Ring polisen nu!"
Nu har Martin precis åkt och lämnat mig helt ensam också, vet inte hur jag ska överleva, det är ju när man är ensam som mördarna kommer...
Han skulle förvisso bara till stan för att lämna ett par vänner, och tanken var väl att jag skulle duscha och så men det vågar jag inte. Jag vågar inte ens gå och kissa för då måste jag gå förbi alla våra fönster och vi bor ju på nedre botten, vem vet vem som står därute och mordstirrar på mej, redo att kasta sig in genom glaset?
Har starka funderingar på att väcka Prinsen så han får sitta med mej på toa med telefonen i handen.
Prinsen; "Mamma, jag vill sova!"
Jag; "Tyst! Vi hör inte mördarna som smyger på oss om du pratar så!"
Prinsen; "Men mamma, du har ju sagt att det inte finns mördare?"
Jag; "Dom finns överallt, mamma bara ljög. Ring polisen nu!"
Jack & Emilia
Jag gläntar lite på barnens dörr, mest för att höra dom små andetagen.
Luften är sval och hela rummet är uppfyllt av doften från små nyduschade kroppar. Svettiga, mjuka små kroppar fulla av sprall, spring och bus.
Lillans hår är vått av svett och klistrar sig på hennes kind, jag lägger det försiktigt bakom lilla örat istället. Hon snuttar intensivt på nappen och tar ett djupt andetag, min lilla prinsessa!
Hur kunde jag leva utan dig? Hur kunde mitt liv vara fullkomligt utan din närvaro?
Denna ljuvliga lilla dotter, en kopia av mig själv. Tänk att man kan ha sån tur, att få en pojke och en flicka, nu finns inget mer att önska.
Min stora pojke ligger utspridd i sängen ovanför sin lillasyster, armar och ben kors och tvärs. Hans mun är öppen och med ljudliga andetag letar han sig fram i drömmarnas värld. Slåss mot drakar, kör polisbil, släcker bränder, tömmer soptunnor och kanske till och med pussar en tjej?
Som vi längtade efter detta lilla barn!
Månad efter månad av tårar, men till slut fanns där ett litet blått streck!
Vi önskade hett och innerligt en liten pojke, han skulle heta Jack och vara ett riktigt litet busfrö med rödlätt hår i fina lockar.
Precis den lille pojken ligger nu och snusar i sin säng och jag undrar...
Var livet verkligen nånting utan honom?
Mina fina små som fyller mitt liv med glädje, svett och tårar!
Mina änglar som ger mig hårda kramar med korta armar, blöta pussar med smak, förklaringar till livets svåra och som alltid vaknar till en helt ny dag. 
In med magen, ut med bröstet
Det var hur konstigt som helst att vakna imorse, alldeles tyst och ingen som hoppade i sängen. Vi tog oss tid för en långfrukost och satt med kaffet extra länge innan vi båda fick akut längtan efter barnen och var tvungna att hämta dom.
Dom första två minuterna var allt toppen, vi kramades och pussades och fick höra allt om hur dom haft det.
Sen fick dom båda monstren varsitt rejält tuppjuck och började gnälla och kasta sig på golvet. Mamma och pappa stod som två frågetecken och försökte förklara att så hade det absolut inte varit innan vi kom, men jag lugnade dom med att det är tyvärr så våra barn gör när vi varit ifrån varandra ett litet tag. Dom vill liksom straffa oss för att vi haft det lugnt och skönt och varit ute på kuligheter utan dom.
Verkar inte helt ovanligt att barn gör så men det är inte speciellt kul.
Eftersom vi är såna pedagoger jag och min man så åkte vi direkt till köpcentrat och gick i klädbutiker...
Jag var ju tvungen att hitta nåt till bröllopet vi ska på i augusti och Martin fick ett presentkort i födelsedagspresent av min mamma och pappa.
Efter ca två timmars vrål,gap,skrik, hot och allmänt grälande - och antagligen efter att ha gjort oss till totalt åtlöje - tog vi barnen i varsin arm och slängde in dom i bilen. I ärlighetens namn vet jag inte riktigt hur vi tänkte när vi valde att åka dit från början, det var ju i klass med "Årets pucko" eller så, men gjort är gjort.
Dessutom hittade jag en jättefin klänning på Esprit, tänkte att den skulle bli fin till mina coola bruna skor. Jag behövde bara köpa en sån där grej som slimmar och klämmer åt fläsket lite, men det skulle väl inte va nåt problem?
Nädå, hittade världens fulaste trosor på Lindex, hudfärgade och superhöga och till det överkomliga priset av 325 svenska enkronor!! Men dom höll verkligen in allt löst.
Verkligen.
Så till den milda grad att allt fläsk pressades uppåt och bildade en extra kroppsdel bak på ryggen. Inte bra. Etiketten på brallorna visade en mager modellkropp som såg helt slät och bekväm ut i sina tvångstrosor.
Så såg inte jag ut.
Och jag kan faktiskt undra va fan hon skulle med dom trosorna till? Hon hade väl inget att hålla in?
Hur som helst så insåg jag först hemma hur den där ryggvalken vällde ut och fick genast skissa på ny lösning.
Provade med vanliga vita trasiga och urtvättade trosor som min kropp är van vid men då sa Martin försiktigt att jag kanske skulle ha tvångsbyxan i alla fall?
Tack och lov hade Lorena en body som drog in, lyfte upp och rättade till så allt blev jättefint till slut, nu måste jag bara få Martin att förstå vikten av ett nytt fint halsband med matchande örhängen...
Vad tror vi om oddsen?
Dom första två minuterna var allt toppen, vi kramades och pussades och fick höra allt om hur dom haft det.
Sen fick dom båda monstren varsitt rejält tuppjuck och började gnälla och kasta sig på golvet. Mamma och pappa stod som två frågetecken och försökte förklara att så hade det absolut inte varit innan vi kom, men jag lugnade dom med att det är tyvärr så våra barn gör när vi varit ifrån varandra ett litet tag. Dom vill liksom straffa oss för att vi haft det lugnt och skönt och varit ute på kuligheter utan dom.
Verkar inte helt ovanligt att barn gör så men det är inte speciellt kul.
Eftersom vi är såna pedagoger jag och min man så åkte vi direkt till köpcentrat och gick i klädbutiker...
Jag var ju tvungen att hitta nåt till bröllopet vi ska på i augusti och Martin fick ett presentkort i födelsedagspresent av min mamma och pappa.
Efter ca två timmars vrål,gap,skrik, hot och allmänt grälande - och antagligen efter att ha gjort oss till totalt åtlöje - tog vi barnen i varsin arm och slängde in dom i bilen. I ärlighetens namn vet jag inte riktigt hur vi tänkte när vi valde att åka dit från början, det var ju i klass med "Årets pucko" eller så, men gjort är gjort.
Dessutom hittade jag en jättefin klänning på Esprit, tänkte att den skulle bli fin till mina coola bruna skor. Jag behövde bara köpa en sån där grej som slimmar och klämmer åt fläsket lite, men det skulle väl inte va nåt problem?
Nädå, hittade världens fulaste trosor på Lindex, hudfärgade och superhöga och till det överkomliga priset av 325 svenska enkronor!! Men dom höll verkligen in allt löst.
Verkligen.
Så till den milda grad att allt fläsk pressades uppåt och bildade en extra kroppsdel bak på ryggen. Inte bra. Etiketten på brallorna visade en mager modellkropp som såg helt slät och bekväm ut i sina tvångstrosor.
Så såg inte jag ut.
Och jag kan faktiskt undra va fan hon skulle med dom trosorna till? Hon hade väl inget att hålla in?
Hur som helst så insåg jag först hemma hur den där ryggvalken vällde ut och fick genast skissa på ny lösning.
Provade med vanliga vita trasiga och urtvättade trosor som min kropp är van vid men då sa Martin försiktigt att jag kanske skulle ha tvångsbyxan i alla fall?
Tack och lov hade Lorena en body som drog in, lyfte upp och rättade till så allt blev jättefint till slut, nu måste jag bara få Martin att förstå vikten av ett nytt fint halsband med matchande örhängen...
Vad tror vi om oddsen?
Kompakt tystnad
Tro det eller ej, men mamma och pappa Svenson kom i alla fall ut ikväll!
Lillan var piggare idag, om än ganska dålig, men min kära mamma tyckte lite synd om oss och sa att en natt skulle hon väl orka. Även om Sessan var sjuk.
Jag försökte informera henne om hur föregående natt varit; Sessan vaken mellan halv tre och halv fem, kräks i hela sängen och två vakna barn klockan halv sex, men hon blev inte avskräckt utan fortsatte sitt mantra "det går nog bra, det går nog bra..."
Prinsen är ju inte så van att vara hemifrån, än mindre sova borta, så redan inatt när Lillan vaknade började han yla "jag har ångrat mig! Jag vill inte sova hos mormor!"
Han har ju varit så illa tvungen att sova borta ett par gånger, bland annat förra året när jag och Martin var på
sex bröllop, men det hade väl varit med tveksamt resultat. Han hade haft ont i magen, kräkts och inte kunnat sova, och enda gången vi varit i närheten hade jag fått åka hem och hämta honom.
Kan känna en aning nervositet för hans framtid, tänk om han blir ett sånt där barn som inte kan åka med på läger eller tälta eller nåt för att han är så rädd att sova borta! Det vill man ju inte, men jag vill samtidigt inte tvinga honom till att sova hemifrån om det inte är absolut nödvändigt. Jag vet inte vad som är bäst, man vill ju vara så pedagogisk men vad ska man göra i den här situationen??
Hur som helst, jag och födelsedagsmannen gick och åt på en underbar libanesisk restaurang - Meza - och medan de andra paren satt och småpratade om allt möjlig så satt vi tysta.
Ingen spillde, ingen grät, ingen vägrade äta, ingen gapade om godis och ingen avbröt våra tankar.
Vi hade det helt underbart!
Maten var strålande, Martin drack öl och jag vin, och till slut låg vi bara bland kuddarna i soffan och hoppades på att nån skulle bära ut oss.
Långt om länge tog vi oss därifrån till Butlers, man får väl passa på när man för en gångs skull är ute, och vi tog mer vin och öl.
De andra gästerna måste ha trott att vi hade världens tråkigaste förhållande, ingen av oss sa ju ett ord, vi bara satt och kollade in folk och njöt av tystnaden, men det var verkligen vad vi behövde!
Efter en stund fick jag sms av mamma, Lillan sov och hon och morfar skulle försöka få Prinsen till att stanna över natt, vi vågade inte hoppas men kände ändå frihetens sötma i mungipan.
När vi kom hem bjöd Martin in sig hos våra grannar Jonas och Lorena och vi satt hos dom och pratade skit en stund, klockan blev halv tolv och vi började hoppas på en natt utan barn.
Nu är klockan halv ett och det verkar ju som om lille Prinsen somnat hos mormor och morfar, mot alla odds, så det är väl på sin plats att jag ägnar födelsedagsbarnet lite tid...
Sterilisering nästa vecka
Jag har superlimmat min pekfinger, lyckligtvis inte med nån annan finger eller kroppsdel, men det känns rätt skumt. Höll på att limma ihop tänderna först när jag skulle öppna tuben för jag bet av locket som hade fastnat. Vips så rann det en rännil av lim längs tänderna och läpparna, jag fick stå och spotta med munnen öppen flera minuter.
I tisdags fick min vän Linda en fin present, en bebis! Lilla Alicia kom ut, snabb som blixten, liten som en ärta. Men hemskt söt enligt dom lyckliga som sett underverket.
När jag pratade med henne (Linda alltså, inte Alicia) i telefon så fick jag knip i bebistarmen och ville genast skaffa två till, hur mysigt är det inte med en rosa som ligger och snusar? Kanske skulle vi kunna köpa en ny vagn...
Tre minuter senare ringde Martin, Lillan vrålade i bakgrunden så jag kunde knappt höra vad han sa och med ens ramlade jag ner i verkligheten. Lilla Sessan har haft hög feber i ett par dagar och var nu illröd i halsen och körtlarna på halsen stack ut som två bollar.
Martin fick åka till jourcentralen med henne och där visade det sig att hon hade halsfluss...
Passar ju jättebra, för imorn fyller Martin år och jag har bokat bord på restaurang och lyckats ordna så att barnen ska sova hos mormor och morfar.
Verkligen praktiskt, vi hade egentligen ingen lust alls att gå ut ensamma. Inte det minsta, det var ju inte så länge sen vi gjorde det.
Bara lite mer än ett år sen.
I tisdags fick min vän Linda en fin present, en bebis! Lilla Alicia kom ut, snabb som blixten, liten som en ärta. Men hemskt söt enligt dom lyckliga som sett underverket.
När jag pratade med henne (Linda alltså, inte Alicia) i telefon så fick jag knip i bebistarmen och ville genast skaffa två till, hur mysigt är det inte med en rosa som ligger och snusar? Kanske skulle vi kunna köpa en ny vagn...
Tre minuter senare ringde Martin, Lillan vrålade i bakgrunden så jag kunde knappt höra vad han sa och med ens ramlade jag ner i verkligheten. Lilla Sessan har haft hög feber i ett par dagar och var nu illröd i halsen och körtlarna på halsen stack ut som två bollar.
Martin fick åka till jourcentralen med henne och där visade det sig att hon hade halsfluss...
Passar ju jättebra, för imorn fyller Martin år och jag har bokat bord på restaurang och lyckats ordna så att barnen ska sova hos mormor och morfar.
Verkligen praktiskt, vi hade egentligen ingen lust alls att gå ut ensamma. Inte det minsta, det var ju inte så länge sen vi gjorde det.
Bara lite mer än ett år sen.
"Köp å köp! Ja hör aldri annet!"
Idag hände något väldigt ovanligt; familjen åkte till Ikea. Det kanske inte var så konstigt i sig, utan det som var ganska häpnadsväckande var att det skedde helt (nästan) utan protester från Martin.
Jag har ju som bekant stora planer för badrummet, hade tänkt att våra tre kvadratmeter skulle förvandlas till ett mini-spa. Ni vet med romantiska spa-lampor (som ni sett), fina ljusstakar, blommor, tavlor... Tyvärr verkar hela den här apparaten bli ganska dyr, inte lika dyr som en "riktig" helrenovering med kakel, golv och så men näst intill.
Tack och lov har ju Ingvar fixat det så att gemene man kan ha det lite fint hemma utan att det kostar skjortan och därför packade vi in barnen och satte av söderut. Jag var förväntansfull och kunde inte hålla tyst i bilen utan pratade oavbrutet om vad som skulle köpas, både badrumssaker och annat som jag tyckte vi behövde. Martin blev svettig och försökte hålla sig ifrån dom klassiska orden "nja, men det behöver vi ju inte köpa nu. Vi kan ju vänta och se".
Efter två mil blev jag akut åksjuk och kunde inte säga ett ord till utan att huvudet snurrade, Martin var väldigt nöjd.
Väl där checkade vi in Prinsen på Småland, tog Sessan i en kundvagn och gick in, jag upplevde nästan samma rus som när man går in genom portarna på Ge-Kås i Ullared.
Allt gick som smort ganska länge, jag och mannen var vänner, Lillan satt relativt snällt i vagnen och en hel del bra saker lades bredvid henne. Man kan faktiskt säga att allt gick som smort fram tills klockan halv åtta.
Då hade barnen Svenson tröttnat för länge sen, och började grina och ränna runt hela nedre plan. Konstigt, men folk har rätt mycket överseende med lilla Sessan, det är bara gulligt när hon springer omkring som en galen människa och river i allt. När hon sen börjar illvråla för att man försöker styra henne lite eller värst av allt; skulle ta henne under armen och gå, då ler folk i alla åldrar nåt slags sympatiskt leende och verkar tänka " åh va gullig hon är! Hon är nog trött."
Men när Prinsen tappar tålamodet och springer runt i affären, välter ner grejor och skriker och grinar, då blänger folk ilsket på en och tänker - eller säger! - "Herregud! Vilket ouppfostrat barn! Sådär var det minsann inte på min tid!"
Nu var det inte så illa idag, Prinsen uppförde sig exemplariskt, det var mest Sessan som inte pallade trycket och låg i en lealös hög på golvet i kön och skrek som en gris. Prinsen gjorde sitt bästa för att muntra upp henne och körde danstricks, slir, och allehanda vurpor på golvet framför henne. Man kan säga att det piggade upp damen. Definitivt.
Hon hängde på direkt och snart hade dom arbetat upp varandra till nån slags okontrollerbar frenesi och sprang runt utanför kassorna, kryssade fram bland ilskna människor med kundvagn och slängde sig på golvet för att se vem som gled längst...
Jag och Martin svettades och gjorde sten sax och påse för ingen ville gå ur kön och erkänna barnen som sina.
Senare, i en annan alldeles för lång kö till korven, såg jag en mamma sitta lugnt bläddrandes i en tidning med två änglar bredvid sig ätandes på varsin glass. Herregud tänkte jag, har hon drogat sina barn?! Hur kan det annars komma sig att dom sitter ner och äter utan att spilla/ skrika/ kasta glass? Måste va Rohypnol.
Mina barn fick nöja sig med en korv och en sträng ketchup, men det blev i alla fall katastrof.
Det fanns ju givetvis inga bra bord utanför kassorna utan man var hänvisad till att äta sin femkronors-korv vid ett superhögt barbord med tillhörande jättestol. Alla dom platserna var såklart upptagna, av bland andra coola mamman med dom drogade ungarna, så vi fick hålla till vid ett sånt där "ståbord". Monstren sprang runt runt under bordet och lekte ta över hela matavdelningen, Lillan torkade all sin ketchup på min ljusa tröja, Martin spillde ut en hel dricka på golvet som Prinsen gick rakt fram och stampade i och som grädde på moset fick Lillan tag i den andra drickamuggen, tog en klunk och hällde resten rakt ut på golvet.
Jag skrek nåt om "jävla puckon!" och släpade Sessan ut till bilen, hon grät hela vägen och hjärtat brast ungefär två tusen gånger.
Klockan var läggdags för länge sen och barnen hade stått ut med min beslutsångest i flera timmar, dessutom skulle dom ju upp imorn vid sex... Jag satt på parkeringen med en otröstlig liten docka som mellan alla hulkningar och tårar pressade fram "banen åka häm! Åka häm mä bl!" (= Barnen åka hem. Åka hem med bil.)
Dom stackars barnen kom i alla fall hem och i säng, men antar att dom imorn klockan sex får betala ett högt pris för min köphysteri...
Jag har ju som bekant stora planer för badrummet, hade tänkt att våra tre kvadratmeter skulle förvandlas till ett mini-spa. Ni vet med romantiska spa-lampor (som ni sett), fina ljusstakar, blommor, tavlor... Tyvärr verkar hela den här apparaten bli ganska dyr, inte lika dyr som en "riktig" helrenovering med kakel, golv och så men näst intill.
Tack och lov har ju Ingvar fixat det så att gemene man kan ha det lite fint hemma utan att det kostar skjortan och därför packade vi in barnen och satte av söderut. Jag var förväntansfull och kunde inte hålla tyst i bilen utan pratade oavbrutet om vad som skulle köpas, både badrumssaker och annat som jag tyckte vi behövde. Martin blev svettig och försökte hålla sig ifrån dom klassiska orden "nja, men det behöver vi ju inte köpa nu. Vi kan ju vänta och se".
Efter två mil blev jag akut åksjuk och kunde inte säga ett ord till utan att huvudet snurrade, Martin var väldigt nöjd.
Väl där checkade vi in Prinsen på Småland, tog Sessan i en kundvagn och gick in, jag upplevde nästan samma rus som när man går in genom portarna på Ge-Kås i Ullared.
Allt gick som smort ganska länge, jag och mannen var vänner, Lillan satt relativt snällt i vagnen och en hel del bra saker lades bredvid henne. Man kan faktiskt säga att allt gick som smort fram tills klockan halv åtta.
Då hade barnen Svenson tröttnat för länge sen, och började grina och ränna runt hela nedre plan. Konstigt, men folk har rätt mycket överseende med lilla Sessan, det är bara gulligt när hon springer omkring som en galen människa och river i allt. När hon sen börjar illvråla för att man försöker styra henne lite eller värst av allt; skulle ta henne under armen och gå, då ler folk i alla åldrar nåt slags sympatiskt leende och verkar tänka " åh va gullig hon är! Hon är nog trött."
Men när Prinsen tappar tålamodet och springer runt i affären, välter ner grejor och skriker och grinar, då blänger folk ilsket på en och tänker - eller säger! - "Herregud! Vilket ouppfostrat barn! Sådär var det minsann inte på min tid!"
Nu var det inte så illa idag, Prinsen uppförde sig exemplariskt, det var mest Sessan som inte pallade trycket och låg i en lealös hög på golvet i kön och skrek som en gris. Prinsen gjorde sitt bästa för att muntra upp henne och körde danstricks, slir, och allehanda vurpor på golvet framför henne. Man kan säga att det piggade upp damen. Definitivt.
Hon hängde på direkt och snart hade dom arbetat upp varandra till nån slags okontrollerbar frenesi och sprang runt utanför kassorna, kryssade fram bland ilskna människor med kundvagn och slängde sig på golvet för att se vem som gled längst...
Jag och Martin svettades och gjorde sten sax och påse för ingen ville gå ur kön och erkänna barnen som sina.
Senare, i en annan alldeles för lång kö till korven, såg jag en mamma sitta lugnt bläddrandes i en tidning med två änglar bredvid sig ätandes på varsin glass. Herregud tänkte jag, har hon drogat sina barn?! Hur kan det annars komma sig att dom sitter ner och äter utan att spilla/ skrika/ kasta glass? Måste va Rohypnol.
Mina barn fick nöja sig med en korv och en sträng ketchup, men det blev i alla fall katastrof.
Det fanns ju givetvis inga bra bord utanför kassorna utan man var hänvisad till att äta sin femkronors-korv vid ett superhögt barbord med tillhörande jättestol. Alla dom platserna var såklart upptagna, av bland andra coola mamman med dom drogade ungarna, så vi fick hålla till vid ett sånt där "ståbord". Monstren sprang runt runt under bordet och lekte ta över hela matavdelningen, Lillan torkade all sin ketchup på min ljusa tröja, Martin spillde ut en hel dricka på golvet som Prinsen gick rakt fram och stampade i och som grädde på moset fick Lillan tag i den andra drickamuggen, tog en klunk och hällde resten rakt ut på golvet.
Jag skrek nåt om "jävla puckon!" och släpade Sessan ut till bilen, hon grät hela vägen och hjärtat brast ungefär två tusen gånger.
Klockan var läggdags för länge sen och barnen hade stått ut med min beslutsångest i flera timmar, dessutom skulle dom ju upp imorn vid sex... Jag satt på parkeringen med en otröstlig liten docka som mellan alla hulkningar och tårar pressade fram "banen åka häm! Åka häm mä bl!" (= Barnen åka hem. Åka hem med bil.)
Dom stackars barnen kom i alla fall hem och i säng, men antar att dom imorn klockan sex får betala ett högt pris för min köphysteri...
Malkulor
Man blir mindre kräsen med åren, det är bara så.
Jag har aldrig varit speciellt kräsen förstås men klart att vi skulle ha ny vagn när Prinsen föddes. Och tack vare Martins dåvarande jobb så hade vi massor med nya fina kläder som alltid uppdaterades.
Det fanns liksom ingen anledning att ta emot arvegods, inte ens när det gällde vinteroveraller eller galonisar för det fanns ju på hans jobb. Det enda jag egentligen köpt är skor till barnen.
Desvärre beslöt sig ledningen på martins jobb för att flytta hela företaget till Baltikum, eller förlåt jag menar Stockholm, för ungefär ett år sen.
Och sen var den sagan all, som man säger.
Helt plötsligt var jag tvungen att vara rädd om barnens kläder, tvätta oftare och ta på barnen samma kläder två dar i rad!
Innan den stora flytten så passade min man på att köpa på sig enorma mängder kläder i olika storlekar till båda barnen, men desvärre finns det inte så mycket kvar till Lillan nu. Hon behöver bli nåt år äldre först.
Helt plötsligt insåg jag att man faktiskt inte måste ha nytt, det kan rentav vara en förlustaffär. Visst är det kul med nya kläder men är det inte lite som att slänga pengarna i sjön?
Jag ringde min vän Monica idag, hon fick tvillingar när vi fick Prinsen och har fletalet gånger uttryckt en önskan om att bli av med kläder, så nu sa jag "släng ner allt du hittar, ge mig ett pris och vi är överens."
Konstigt hur man ändrar sig, jag som förr inte ens ville ta i ärvda kläder kan helt enkelt inte se det viktiga i nytt längre.
Sen har min rika erfarenhet av småbarn också ett finger med i spelet, det är ju inte självklart att dom små liven vill ta på sig det man handlat, dom ramlar i rutchkanan, spiller saft, geggar i sandlådan, skiter på sig... Inte vill man stå där som en lyxmorsa och gråta över en fläck på nya tröjan, nej låt barnen härja fritt och skit i kläderna.
Helt, rent och praktiskt har blivit min melodi, kan det måhända vara ett ålderstecken?
Jag har aldrig varit speciellt kräsen förstås men klart att vi skulle ha ny vagn när Prinsen föddes. Och tack vare Martins dåvarande jobb så hade vi massor med nya fina kläder som alltid uppdaterades.
Det fanns liksom ingen anledning att ta emot arvegods, inte ens när det gällde vinteroveraller eller galonisar för det fanns ju på hans jobb. Det enda jag egentligen köpt är skor till barnen.
Desvärre beslöt sig ledningen på martins jobb för att flytta hela företaget till Baltikum, eller förlåt jag menar Stockholm, för ungefär ett år sen.
Och sen var den sagan all, som man säger.
Helt plötsligt var jag tvungen att vara rädd om barnens kläder, tvätta oftare och ta på barnen samma kläder två dar i rad!
Innan den stora flytten så passade min man på att köpa på sig enorma mängder kläder i olika storlekar till båda barnen, men desvärre finns det inte så mycket kvar till Lillan nu. Hon behöver bli nåt år äldre först.
Helt plötsligt insåg jag att man faktiskt inte måste ha nytt, det kan rentav vara en förlustaffär. Visst är det kul med nya kläder men är det inte lite som att slänga pengarna i sjön?
Jag ringde min vän Monica idag, hon fick tvillingar när vi fick Prinsen och har fletalet gånger uttryckt en önskan om att bli av med kläder, så nu sa jag "släng ner allt du hittar, ge mig ett pris och vi är överens."
Konstigt hur man ändrar sig, jag som förr inte ens ville ta i ärvda kläder kan helt enkelt inte se det viktiga i nytt längre.
Sen har min rika erfarenhet av småbarn också ett finger med i spelet, det är ju inte självklart att dom små liven vill ta på sig det man handlat, dom ramlar i rutchkanan, spiller saft, geggar i sandlådan, skiter på sig... Inte vill man stå där som en lyxmorsa och gråta över en fläck på nya tröjan, nej låt barnen härja fritt och skit i kläderna.
Helt, rent och praktiskt har blivit min melodi, kan det måhända vara ett ålderstecken?
Toblerone
Idag åkte vi in till stan när jag slutat jobbet, man får ju passa på när folket går man ur huse för att partaja.
Det som brukar vara mysigast med Fallens dagar är alla små marknadsstånd som står uppställda längs kanalkanten, hela vägen från bron ner till badhuset brukar krylla av mer eler mindre seriösa knallar som säljer allt från soft airguns (utan tillstånd) till plastgrodor som piper.
Men i år fanns inget sånt, ett enda marknadsstånd såg jag, dom sålde kläder mitt i allén. Jag vet inte vad som hänt alla dom andra knallarna, har dom kanske blivit dödshotade av Knallemaffian? Varför skulle dom annars låta bli att dyka upp på västsveriges största festival?
Väldigt konstigt...
En annan sak som är i allra högsta grad konstig är hur i hela friden Trollhättans Stad kan tillåta ett spektakel som Axel's Tivoli att inta staden? Detta kringresande nöjesfält liknar mest en orgie i skruvar, muttrar, spritstinkande gubbar utan tänder och hutlösa priser. Jag tvivlar verkligen på att någonting som snurrar och svingas tjugo meter upp i luften klockan fyra för att klockan åtta ligga nerpackat i en 30cmX45cm stor låda kan klassas som säkert. Vem är ansvarig för att alla muttrar dras åt på denna attraktion?
Mina små ville ju såklart åka allt på detta vansinniga tivoli men mamman och pappan var för en enda gångs skull helt och hållet eniga i den frågan, NEJ! sa vi i samma andetag. Sen såg vi dom besvikna ögonen och tillät ett åk på karuselltåg (Sessan) och hopp på studsmatta (Prinsen).
Mannen som hjälpte Sessan upp på tåget hade inga framtänder, luktade alkohol och varken talade eller förstod ett ord svenska, dessutom var han rejält smutsig och jag insåg att jag skulle bli tvungen att skrubba Sessans kropp med Svinto när vi kom hem.
Sen ville Prinsen spela bort sina surt förvärvade pengar (veckopengen) på lotter och snurrande hjul.
Det hela började med att han promt skulle "köra en omgång" (som han sa) på pilkastning. Jag insåg sannolikheten i att han - liten pojke på fem - skulle få till det så att pilens spets genomborrade den skrynkliga ballongen och började förklara att det var helt omöjligt och att vi skulle kunna köpa nåt kul lite längre bort, sen blev jag avbruten av ett ljudligt PANG! Tro det eller ej men han träffade, både jag, pappa och tre äldre killar som såg på var helt förbluffade. Prinsen tjöt av glädje och mottog en uppblåsbar hammare av mannen bakom disken, som för övrigt var misstänkt lik Lasse Kongo. Ni vet busschauffören i "Torsk på Tallin".
I detta ögonblick tändes en eld i Martins ögon. Han ville också vinna nånting. Med raska steg tog han sig bort till det stora chokladhjulet, lade i en tia och glodde förväntansfullt på hjulet.
Då inträffar något mycket märkligt.
Martin vinner.
Gul vinst.
Det är bara en pinne kvar till nummer femton, men den står faktiskt på nummer fjorton.
Den söta tjejen bakom disken - som självklart inte pratar svenska - uppmärksammar inte detta förrän hon nuddat knappen för att på nytt snurra hjulet. Då vänder hon sig snabbt om, ser att nummer fjorton passerar och tittar på Martin som ser alldeles galen ut. Han försöker på alla vis få henne att förstå att det faktiskt var nummer fjorton men hon bara ler och pekar på hjulet som nu rört sig den ynka milimeter som krävdes för att nummer femton skulle bli vinnare.
Då blir min man arg.
På mig kan han bli det rätt ofta, men aldrig, aldrig på en främmande människa. Och absolut inte på en söt tjej.
Men nu, när en gul vinst på chokladhjulet står på spel, blir han arg. Han viftar med armarna, gapar om hur "det är för dåligt" och går med arga steg därifrån.
Då inser flickan att hon gått över gränsen. Hon ropar tillbaka honom och efter en minut står han framför mig med en tvåkilos Tobleroneask och är gladare än nånsin.
Det som brukar vara mysigast med Fallens dagar är alla små marknadsstånd som står uppställda längs kanalkanten, hela vägen från bron ner till badhuset brukar krylla av mer eler mindre seriösa knallar som säljer allt från soft airguns (utan tillstånd) till plastgrodor som piper.
Men i år fanns inget sånt, ett enda marknadsstånd såg jag, dom sålde kläder mitt i allén. Jag vet inte vad som hänt alla dom andra knallarna, har dom kanske blivit dödshotade av Knallemaffian? Varför skulle dom annars låta bli att dyka upp på västsveriges största festival?
Väldigt konstigt...
En annan sak som är i allra högsta grad konstig är hur i hela friden Trollhättans Stad kan tillåta ett spektakel som Axel's Tivoli att inta staden? Detta kringresande nöjesfält liknar mest en orgie i skruvar, muttrar, spritstinkande gubbar utan tänder och hutlösa priser. Jag tvivlar verkligen på att någonting som snurrar och svingas tjugo meter upp i luften klockan fyra för att klockan åtta ligga nerpackat i en 30cmX45cm stor låda kan klassas som säkert. Vem är ansvarig för att alla muttrar dras åt på denna attraktion?
Mina små ville ju såklart åka allt på detta vansinniga tivoli men mamman och pappan var för en enda gångs skull helt och hållet eniga i den frågan, NEJ! sa vi i samma andetag. Sen såg vi dom besvikna ögonen och tillät ett åk på karuselltåg (Sessan) och hopp på studsmatta (Prinsen).
Mannen som hjälpte Sessan upp på tåget hade inga framtänder, luktade alkohol och varken talade eller förstod ett ord svenska, dessutom var han rejält smutsig och jag insåg att jag skulle bli tvungen att skrubba Sessans kropp med Svinto när vi kom hem.
Sen ville Prinsen spela bort sina surt förvärvade pengar (veckopengen) på lotter och snurrande hjul.
Det hela började med att han promt skulle "köra en omgång" (som han sa) på pilkastning. Jag insåg sannolikheten i att han - liten pojke på fem - skulle få till det så att pilens spets genomborrade den skrynkliga ballongen och började förklara att det var helt omöjligt och att vi skulle kunna köpa nåt kul lite längre bort, sen blev jag avbruten av ett ljudligt PANG! Tro det eller ej men han träffade, både jag, pappa och tre äldre killar som såg på var helt förbluffade. Prinsen tjöt av glädje och mottog en uppblåsbar hammare av mannen bakom disken, som för övrigt var misstänkt lik Lasse Kongo. Ni vet busschauffören i "Torsk på Tallin".
I detta ögonblick tändes en eld i Martins ögon. Han ville också vinna nånting. Med raska steg tog han sig bort till det stora chokladhjulet, lade i en tia och glodde förväntansfullt på hjulet.
Då inträffar något mycket märkligt.
Martin vinner.
Gul vinst.
Det är bara en pinne kvar till nummer femton, men den står faktiskt på nummer fjorton.
Den söta tjejen bakom disken - som självklart inte pratar svenska - uppmärksammar inte detta förrän hon nuddat knappen för att på nytt snurra hjulet. Då vänder hon sig snabbt om, ser att nummer fjorton passerar och tittar på Martin som ser alldeles galen ut. Han försöker på alla vis få henne att förstå att det faktiskt var nummer fjorton men hon bara ler och pekar på hjulet som nu rört sig den ynka milimeter som krävdes för att nummer femton skulle bli vinnare.
Då blir min man arg.
På mig kan han bli det rätt ofta, men aldrig, aldrig på en främmande människa. Och absolut inte på en söt tjej.
Men nu, när en gul vinst på chokladhjulet står på spel, blir han arg. Han viftar med armarna, gapar om hur "det är för dåligt" och går med arga steg därifrån.
Då inser flickan att hon gått över gränsen. Hon ropar tillbaka honom och efter en minut står han framför mig med en tvåkilos Tobleroneask och är gladare än nånsin.
"Torsken, nysken och Bellman..."
Prinsen har precis blivit bekant med begreppet "rolig historia".
Tyvärr har han inte förstått exakt vad som menas med just "rolig" i "rolig historia".
Vi har tvingats höra om "Torsken, nysken och bellman" som gick in i en grotta i typ två veckor nu. Det är den världsberömda historien om apan som säger "ett, två, tre, nu äter jag upp dig!" och handlar givetvis om tysken, norsken och såklart Bellman.
Det var den enda Bellmanhistorien jag kom ihåg sen jag var liten och tänkte att det kunde va kul att höra nåt annat än "bajs", "kiss" och "prutt" från Prinsens söta lilla mun, men nu börjar jag undra hur smart det egentligen var...
Finns det ingen i världen som kan ge oss en annan Bellmanhistoria?
Tyvärr har han inte förstått exakt vad som menas med just "rolig" i "rolig historia".
Vi har tvingats höra om "Torsken, nysken och bellman" som gick in i en grotta i typ två veckor nu. Det är den världsberömda historien om apan som säger "ett, två, tre, nu äter jag upp dig!" och handlar givetvis om tysken, norsken och såklart Bellman.
Det var den enda Bellmanhistorien jag kom ihåg sen jag var liten och tänkte att det kunde va kul att höra nåt annat än "bajs", "kiss" och "prutt" från Prinsens söta lilla mun, men nu börjar jag undra hur smart det egentligen var...
Finns det ingen i världen som kan ge oss en annan Bellmanhistoria?
En stor dag
Jag får väl börja med att be om ursäkt för det sakfel som tro det eller ej fanns här på bloggen häromdan. Skulle åtgärdat det redan igår men som vanligt gick det inte att komma in på sidan, får väl skriva ett argt mail till kundsupporten och hota med prygel...
I alla fall så skrev jag ju att mina fantastiska spa-lampor fanns på "favoritsaker" men vid närmare eftertanke och en desperat kommentar från min kära kusin så insåg jag att dom ju inte alls finns där!
Dom finns på antingen www.bluebox.se där dom kostar 135:-/tvåpack eller på www.melta.se där dom går på 129 svenska riksdaler/tvåpack. Sen ska man räkna med en liten peng i frakt också. Puddingen sa igår att dom fanns på SG Interiör i stan (Trollhättan) för 159:- så med min matematiska slutledningsförmåga skulle jag rekommendera Er att inhandla dom personligen.
Idag var det en stor dag i familjen Svenson.
Prinsen sprang Knatteloppet.
Tillsammans med tolvtusen andra småglin satte han av i högsta fart, jag tror inte nån av dom visste vart men som tur var sprang dom i en fålla och miljoner vuxna hejade på och föste fram dom små liven i rätt riktning.
Jag - som ju jobbar i stort sett ideellt på Gullvivan - var ju tvungen att åka och jobba tio minuter innan start så jag missade hela loppet men min kära man filmade den blivande löparstjärnan.
Igår övades det på Edsborg, Prinsen och Martin gav sig iväg i regnet och tog några varv. Jag sa att det var ju bara 800 meter som skulle springas, kunde dom inte ta ett varv runt gården som övning? Martin tittade på mig med viss skepsis och jag var tvungen att skrattande säga att jag skojade...
Har annars haft en helt fantastisk dag på jobbet... Lögn.
Igår var jag ledig och då hävde minsann regnet ner men idag, när jag började jobba klockan 13 så sken soljäveln och det var olidligt hett på vår uteplats. Det måste verkligen va nåt fel på mig, nån slags inbyggd sensor som påverkar klimatet.
I alla fall så skrev jag ju att mina fantastiska spa-lampor fanns på "favoritsaker" men vid närmare eftertanke och en desperat kommentar från min kära kusin så insåg jag att dom ju inte alls finns där!
Dom finns på antingen www.bluebox.se där dom kostar 135:-/tvåpack eller på www.melta.se där dom går på 129 svenska riksdaler/tvåpack. Sen ska man räkna med en liten peng i frakt också. Puddingen sa igår att dom fanns på SG Interiör i stan (Trollhättan) för 159:- så med min matematiska slutledningsförmåga skulle jag rekommendera Er att inhandla dom personligen.
Idag var det en stor dag i familjen Svenson.
Prinsen sprang Knatteloppet.
Tillsammans med tolvtusen andra småglin satte han av i högsta fart, jag tror inte nån av dom visste vart men som tur var sprang dom i en fålla och miljoner vuxna hejade på och föste fram dom små liven i rätt riktning.
Jag - som ju jobbar i stort sett ideellt på Gullvivan - var ju tvungen att åka och jobba tio minuter innan start så jag missade hela loppet men min kära man filmade den blivande löparstjärnan.
Igår övades det på Edsborg, Prinsen och Martin gav sig iväg i regnet och tog några varv. Jag sa att det var ju bara 800 meter som skulle springas, kunde dom inte ta ett varv runt gården som övning? Martin tittade på mig med viss skepsis och jag var tvungen att skrattande säga att jag skojade...
Har annars haft en helt fantastisk dag på jobbet... Lögn.
Igår var jag ledig och då hävde minsann regnet ner men idag, när jag började jobba klockan 13 så sken soljäveln och det var olidligt hett på vår uteplats. Det måste verkligen va nåt fel på mig, nån slags inbyggd sensor som påverkar klimatet.
Kapsyljakt
Har precis avslutat ett parti kapsylmemory med man och barn.
Martin vann såklart, men det är klart man vinner när man fuskar.
Prinsen fick för sig att samla kapsyler för ett tag sen och som tur är så jobbar Martin på en krog ibland, där var dom så hemskt hjälpsamma och samlade alla sina kapsyler i en hink. Nu har vi typ tolvtusen kapsyler spridda runt om i lägenheten...
Nu ska vi ner till stan och kolla läget lite, är ju tjuvstart på Fallens dagar idag (www.fallensdagar.se) så vi har tänkt sätta oss i ett kallt och vått öltält och se hur barnen ränner runt som tokiga medan vi dricker oss rejält fulla.
Lägger in en bild på mina fina spa-lampor (från www.favoritsaker.se) också, dom är helt fantastiska!
Det blev ju förstås en del sura miner när fakturan råkade ligga framme men smart som jag är föreslog jag ett romantiskt bad när barnen somnat och då ljusnade min mans sura ansikte.
Sen blev han inte helt nöjd när jag skyllde på att jag för varm för att bada och satte mig vid datorn...
Men herregud, spa-lamporna har ju en lystid på typ tjugo timmar, ett bad kan vi nog hinna med.
Martin vann såklart, men det är klart man vinner när man fuskar.
Prinsen fick för sig att samla kapsyler för ett tag sen och som tur är så jobbar Martin på en krog ibland, där var dom så hemskt hjälpsamma och samlade alla sina kapsyler i en hink. Nu har vi typ tolvtusen kapsyler spridda runt om i lägenheten...
Nu ska vi ner till stan och kolla läget lite, är ju tjuvstart på Fallens dagar idag (www.fallensdagar.se) så vi har tänkt sätta oss i ett kallt och vått öltält och se hur barnen ränner runt som tokiga medan vi dricker oss rejält fulla.
Lägger in en bild på mina fina spa-lampor (från www.favoritsaker.se) också, dom är helt fantastiska!
Det blev ju förstås en del sura miner när fakturan råkade ligga framme men smart som jag är föreslog jag ett romantiskt bad när barnen somnat och då ljusnade min mans sura ansikte.
Sen blev han inte helt nöjd när jag skyllde på att jag för varm för att bada och satte mig vid datorn...
Men herregud, spa-lamporna har ju en lystid på typ tjugo timmar, ett bad kan vi nog hinna med.
Trött som en gris
Idag kom min kära familj hem! Barnen blev så glada att se mig så jag blev alldeles rörd, vi kramades en lång stund och Sessan kom flera gånger under eftermiddagen och kramade mina ben! Jag fick sitta och bara beundra mina fina änglar en lång stund...
Prinsen berättade om allt dom varit med om sen fick han lekpanik och ringde kompisen, cyklade dit och var borta tills klockan var åtta.
Min vän Johanna följde med mig hem efter jobbet idag, efter milt tvång, så när Familjen äntligen kom så käkade vi pizza och drack alkiscider hela kvällen lång, jättekul att kunna göra såna saker! Det har liksom varit lite avkall på det ett par år när barnen varit små, men nu slipper man det här med graviditet, ammning, nattvak (nästan i alla fall) och bärandet. Skönt.
Det räcker så bra att få sitta och klämma på Puddingens fina mage och känna monstret röra sig därinne.
Min räddare i nöden - kusin Sara - kom också, det var så länge sen vi sågs att jag fick ta en rejäl titt på henne. Hade närapå glömt hur hon ser ut, du får komma hit oftare Sara!
Hon hade med sig ett par extra hörlurar till min mp3 så nu kan jag äntligen lyssna färdigt på Predikanten!
Förutom alla andra trevliga besök så kom också mina hett efterlängtade spa-lampor till badrummet idag, hade jag inte varit så förjordat trött så hade jag lagt in en bild på dom för dom är hur coola som helst! Det får bli en annan dag, eller alternativt när jag är färdig med min totalbudgetrenovering av badrummet. Ska köpa såna där kakeldekorgrejor, som man kan klistra på kaklet istället för att kakla om, men dom är tydligen dyra som fan. Ingen som har heta tips?
Det gäller bara att gå långsamt fram, Martin är inte alls lika ivrig som jag i såna här beslut. Fast å andra sidan hade jag antagligen kunnat göra om hela badrummet utan att han märkt det, han visste ju inte ens att vi hade en grå bård mitt uppe i det annars helt vitkaklade badrummet...
Myrsteg, Jenny, myrsteg.
Prinsen berättade om allt dom varit med om sen fick han lekpanik och ringde kompisen, cyklade dit och var borta tills klockan var åtta.
Min vän Johanna följde med mig hem efter jobbet idag, efter milt tvång, så när Familjen äntligen kom så käkade vi pizza och drack alkiscider hela kvällen lång, jättekul att kunna göra såna saker! Det har liksom varit lite avkall på det ett par år när barnen varit små, men nu slipper man det här med graviditet, ammning, nattvak (nästan i alla fall) och bärandet. Skönt.
Det räcker så bra att få sitta och klämma på Puddingens fina mage och känna monstret röra sig därinne.
Min räddare i nöden - kusin Sara - kom också, det var så länge sen vi sågs att jag fick ta en rejäl titt på henne. Hade närapå glömt hur hon ser ut, du får komma hit oftare Sara!
Hon hade med sig ett par extra hörlurar till min mp3 så nu kan jag äntligen lyssna färdigt på Predikanten!
Förutom alla andra trevliga besök så kom också mina hett efterlängtade spa-lampor till badrummet idag, hade jag inte varit så förjordat trött så hade jag lagt in en bild på dom för dom är hur coola som helst! Det får bli en annan dag, eller alternativt när jag är färdig med min totalbudgetrenovering av badrummet. Ska köpa såna där kakeldekorgrejor, som man kan klistra på kaklet istället för att kakla om, men dom är tydligen dyra som fan. Ingen som har heta tips?
Det gäller bara att gå långsamt fram, Martin är inte alls lika ivrig som jag i såna här beslut. Fast å andra sidan hade jag antagligen kunnat göra om hela badrummet utan att han märkt det, han visste ju inte ens att vi hade en grå bård mitt uppe i det annars helt vitkaklade badrummet...
Myrsteg, Jenny, myrsteg.
"Er...kom...stä...Hjäl...spra..."
Utlys landssorg, en tragedi har inträffat.
Det är glapp i mina mp3-hörlurar!
Hade sett fram emot cykelturen till jobbet ända sen igår, för jag är ju för feg för att lyssna på en deckare helt ensam, snacka om besvikelse när bara ena hörluren funkar. Jag blev helt skev i huvudet.
Som om inte detta vore nog för mitt redan hårt frestade sinnelag så fungerade inte nån av lurarna när jag skulle cykla hem! Fick stå och lirka hur länge som helst och tappade helt bort mig i handlingen.
Svårt att hänga med när man bara hör var tredje stavelse.
Till slut fick jag hålla mp3-spelaren blickstilla i handen och cykla med huvudet på sned för att kunna höra nåt.
Det är säkert Martin som lyssnat vårdslöst när han varit ute och sprungit!
Kan inte alls bero på att min mp3 legat i handväskan och slängt runt och hörlurarna dagligen suttit intrasslade i min nyckelknippa i ungefär två månder.
