Beach 2010
Min kropp är i sämre skick än nånsin, har proppat i mig salta nappar och turkisk peppar så gommen är sönderfrätt. Sen toppade jag hela sockerbomben med en Dr.Pepper, en sak jag måste sluta med omgående.
Jag kommer antagligen vagga runt som en kossa lagom till sommaren.
Jag kommer antagligen vagga runt som en kossa lagom till sommaren.
Fire in the house!
Jag har ju en konstig förmåga att dra till mig eldsvådor, vart jag än vänder mig så råkar ett ljus övertändas eller en platta smälta nåt dyrt. Senast i lördags glömdes ett ljus när vi gick upp till grannarna, prisa gud att vi fortfarande lever.
Det här problemet är något som hittills bara visat sig i hemmets lugna vrå, men igår började det sprida sig även till Gullvivan. Vi har ju ett brandombud som är i det närmaste manisk i sina översyner och som mer än gärna håller långa uppläxningar om vad vi gjort fel där och jag måste nog säga att jag sitter och myser lite när jag nu ska berätta vad som hände.
Mitt i kvällsmaten ringde det på dörren, två gymnasiekillar hade fått hedersuppdraget av stadens bostadsbolag att röja våra brandutgångar från snö. Problemet var att dom inte kunde öppna dörrarna, visste vi kanske hur man gjorde? Stärkt av Brandombudets visdomsord svarade jag att sjävlklaaaart visste vi det, det var bara att slå bort skyddskåpan av plast och sen vips skulle man kunna låsa upp och utrymma.
Eller inte.
Skyddskåpan satt som berget och tog flera minuters intensiv misshandel att få bort, både jag och gymnasiekillen gick åt den rätt hårt och det enda jag hade i huvudet var "tack gode gud att det inte brinner nu!"
När den väl var ur vägen gav vi oss på låsvredet, en hård kamp inleddes men utan resultat, det satt liksom fastkilat och gav inte vika en tum. Efter ännu fler minuter - minuter som man för övrigt INTE har i en nödsituation där en rökfylld korridor knappast är gynnsam för styrka och lugn - tog gymnasiekillen på sig sin arbetshandske och fick till slut upp låset. Hallelulja! Vid det här laget hade vi varit stendöda hela bunten.
Pojkarna började snöröjningen och jag gick för att skriva en ilsken lapp som skulle faxas till bostadsbolaget pronto.
En kvart senare hör jag hur någon bankar på branddörren, det var dom stackars pojkarna som stod inlåsta i den där "buren" man hamnar i vid slutet av en spiraltrappa. Där gick inte låset att få upp, surprise surprise!
Det slutade med att dom fick klättra upp i trappan igen och hoppa ner i snön. Men vem vet, kanske kan våra dementa nittioåttaringar också klara det den dagen Gullvivan står i ljusan låga? Om dom nu kan få upp låste vill säga.
Det här problemet är något som hittills bara visat sig i hemmets lugna vrå, men igår började det sprida sig även till Gullvivan. Vi har ju ett brandombud som är i det närmaste manisk i sina översyner och som mer än gärna håller långa uppläxningar om vad vi gjort fel där och jag måste nog säga att jag sitter och myser lite när jag nu ska berätta vad som hände.
Mitt i kvällsmaten ringde det på dörren, två gymnasiekillar hade fått hedersuppdraget av stadens bostadsbolag att röja våra brandutgångar från snö. Problemet var att dom inte kunde öppna dörrarna, visste vi kanske hur man gjorde? Stärkt av Brandombudets visdomsord svarade jag att sjävlklaaaart visste vi det, det var bara att slå bort skyddskåpan av plast och sen vips skulle man kunna låsa upp och utrymma.
Eller inte.
Skyddskåpan satt som berget och tog flera minuters intensiv misshandel att få bort, både jag och gymnasiekillen gick åt den rätt hårt och det enda jag hade i huvudet var "tack gode gud att det inte brinner nu!"
När den väl var ur vägen gav vi oss på låsvredet, en hård kamp inleddes men utan resultat, det satt liksom fastkilat och gav inte vika en tum. Efter ännu fler minuter - minuter som man för övrigt INTE har i en nödsituation där en rökfylld korridor knappast är gynnsam för styrka och lugn - tog gymnasiekillen på sig sin arbetshandske och fick till slut upp låset. Hallelulja! Vid det här laget hade vi varit stendöda hela bunten.
Pojkarna började snöröjningen och jag gick för att skriva en ilsken lapp som skulle faxas till bostadsbolaget pronto.
En kvart senare hör jag hur någon bankar på branddörren, det var dom stackars pojkarna som stod inlåsta i den där "buren" man hamnar i vid slutet av en spiraltrappa. Där gick inte låset att få upp, surprise surprise!
Det slutade med att dom fick klättra upp i trappan igen och hoppa ner i snön. Men vem vet, kanske kan våra dementa nittioåttaringar också klara det den dagen Gullvivan står i ljusan låga? Om dom nu kan få upp låste vill säga.
Vardagsromantik
Mannen och jag pussas i köket, Prinsen får svåra kväljningar och gör spyljud.
"Huuärrrk!! Hellre krångel än hångel!!"
"Huuärrrk!! Hellre krångel än hångel!!"
Tack Shell!
Ett nedlagt beroende har återupptagits.
Snöiga dagar
Som bekant har det kommit en del snö den här vintern, jag är inte den som klagar, snö är det bästa som finns och det finns inget bättre än att vara ute och leka med barnen en iskall vinterdag. Helst ska man grilla lite korv och dricka varm choklad också så man orkar vara ute ännu längre.
Efter lördagens snöstorm låg det nästan en meter mjuk, vit snö utanför dörren, vaktmästaren plogade upp jättehögar runt gården och vi spenderade hela eftermiddagen med att klättra upp högarna och hoppa ner i det djupa snötäcket.
Barnen kämpade sig upp till lekplatsen och försökte sen gunga, det gick sådär.
Dåligt med fart blev det.
Prinsen kastar sig våghalsigt utför Mount Snöhög, det ser inte så högt ut men det är nog nån kameravilla. Jämför snöhögen i bakgrunden med cykelskjulet bredvid.
Insnöade
Saker att göra en dag när man är insnöad;
Hitta en ny favvoplats och sova där hela dan i olika ställningar.
Virka en OS-mössa och dricka fem koppar kaffe på raken.
Bada bubbelbad.
Måla med vattenfärg, hallelulja för påsen med "övriga leksaker att ta fram en regnig dag"!! Nya vattenfärger, nya penslar, spel, mjukisbrallor, bilar till Flexitraxbanan, bokmärken...
Tröttna på allt och trotsa vinden. Vi promenerade till det lokala pizzahaket och värmde oss med skinka, räkor och smält ost.
Det snöar än, -12,8 grader och en massa vind. Vi lär inte komma nånstans imorn heller.
Hitta en ny favvoplats och sova där hela dan i olika ställningar.
Virka en OS-mössa och dricka fem koppar kaffe på raken.
Bada bubbelbad.
Måla med vattenfärg, hallelulja för påsen med "övriga leksaker att ta fram en regnig dag"!! Nya vattenfärger, nya penslar, spel, mjukisbrallor, bilar till Flexitraxbanan, bokmärken...
Tröttna på allt och trotsa vinden. Vi promenerade till det lokala pizzahaket och värmde oss med skinka, räkor och smält ost.
Det snöar än, -12,8 grader och en massa vind. Vi lär inte komma nånstans imorn heller.
Inga studielån
Vilda förklarar för bästa kompisens pappa hur det ligger till;
"Min pappa läser till polis vetdu. Och när jag blir stor ska jag läsa till tjuv."
"Min pappa läser till polis vetdu. Och när jag blir stor ska jag läsa till tjuv."
Ägg till salu!
För ett par veckor sen funderade jag lite på det där med äggdonation, jag är ju fortfarande i vad man kallar "barnafödande ålder" och kommer förhoppningsvis lägga ägg ett par år framöver och det vore ju synd att slösa bort dom liksom. Kanske kunde man rentav tjäna en hacka, jag menar mina gener och mitt fantastiska utseende borde ju vara åtråvärt.
Efter lite sökande på nätet insåg jag den bistra sanningen, inte nog med att man inte blir särskilt rik på äggdonation i Sverige, jag är dessutom för gammal! Hör och häpna. Man får inte vara över 28 år sägs det men vem i hela fridens namn gör en sån ska innan man fått sina egna barn?
Man vet ju liksom aldrig vad som kan hända, tänk om dom råkar spränga äggledarna eller om man får en infektion som leder till sterilitet och så vips har man hjälpt ett par men på bekostnad av att man själv aldrig kan få barn.
Till och med i det förlovade landet Usa ansågs jag tokgammal för en sån här sak, där man annars kan få hundra papp för ett anlag av rött hår och gröna ögon och dessutom få resan och upphälle betalt av mottagarparet, helt galet. Jag överväger nu att förfalska mitt födelsebevis, jag ser ju inte en dag äldre ut än nitton menar jag så det ska nog gå.
Här ska tjänas pengar!
Handarbetsstugan
Virkningen håller på att ta över mitt liv, filtar, mössor och små skor hittas i varenda vrå och jag är så stolt över allt jag lyckas med. *Sträcker på mig*
En filt är på väg, vem som ska få den har jag ingen aning om så ni gravida med pojkbarn får se upp.
Världens minsta Conversesko trampar runt på min tv-bänk. Har inte sytt fast den vita grejen med stjärnan på sidan än men det kommer.
En filt är på väg, vem som ska få den har jag ingen aning om så ni gravida med pojkbarn får se upp.
Världens minsta Conversesko trampar runt på min tv-bänk. Har inte sytt fast den vita grejen med stjärnan på sidan än men det kommer.
Hjärtegoda mackor
Igår var det som bekant alla hjärtans dag, en dag som inte firas något nämnvärt här hemma men som Prinsen tar på största allvar. När Mannen och jag vaknade fick vi absoluuut inte lov att komma upp, Prinsen och Vilda skulle ordna frukosten och ett stort pådrag inleddes i köket.
Bråk, sura miner och en massa kladd fyllde snabbt köket men inte ens Vildas "nänänänänä!!" (=tungan nerkörd mellan undre tandraden och läppen) och fuckyou-fingret fick Prinsen att hämta oss. En överraskning är en överraskning och han behärskade alla impulser att lappa till sin lillasyster.
En kvart senare fick vi beskåda resultatet:
Bråk, sura miner och en massa kladd fyllde snabbt köket men inte ens Vildas "nänänänänä!!" (=tungan nerkörd mellan undre tandraden och läppen) och fuckyou-fingret fick Prinsen att hämta oss. En överraskning är en överraskning och han behärskade alla impulser att lappa till sin lillasyster.
En kvart senare fick vi beskåda resultatet:
Sårvårdsexperten
Prinsen har börjat spela hockey, en framgångsrik karriär som förhoppningsvis kan försörja åtminstone mig om nåt år har tagit sin början.
Efter sista träningen visade han upp ett snyggt skavsår på smalbenet, eftersom jag är grundligt utbildad i akutsjukvård tog jag på mig ansvaret att sätta på en plåsterlapp så inte byxorna skulle göra hål på såret, det gäller att grunda för en bra relation så han kan nämna mitt namn när han ska ta emot sportens bragdpris framöver.
Nån dag senare när jag skulle ta bort omläggningen, som bestod av en finfin sårdyna och kirurgtejp, såg jag några konstiga ränder på sårdynan. Det såg ut som linjer man klipper efter för att uppnå önskad storlek på exempelvis en skosula eller ett dammsugarfilter...
Vid närmare anblick såg jag att det var just en bit av dammsugarfiltret som satt där, på min pojkes smalben, täckt av korvig kirurgtejp.
Efter sista träningen visade han upp ett snyggt skavsår på smalbenet, eftersom jag är grundligt utbildad i akutsjukvård tog jag på mig ansvaret att sätta på en plåsterlapp så inte byxorna skulle göra hål på såret, det gäller att grunda för en bra relation så han kan nämna mitt namn när han ska ta emot sportens bragdpris framöver.
Nån dag senare när jag skulle ta bort omläggningen, som bestod av en finfin sårdyna och kirurgtejp, såg jag några konstiga ränder på sårdynan. Det såg ut som linjer man klipper efter för att uppnå önskad storlek på exempelvis en skosula eller ett dammsugarfilter...
Vid närmare anblick såg jag att det var just en bit av dammsugarfiltret som satt där, på min pojkes smalben, täckt av korvig kirurgtejp.
Äta spyor?
Igår försökte jag mig på en riktigt husmoderlig maträtt, potatisbullar. I min värld skulle jag stå där med perfekt runda och bulliga små potatisklickar, gyllenbruna och med frasiga kanter och familjen skulle älska dom.
I verkligheten blev det amöbaformade högar som flöt ut och brände fast i pannan, jag hade drygat ut moset med rivna morötter - som endast en sann husmor gör - och stekt lite bacon som klipptes ner i smeten vilket gjorde den orangefärgad med bitar i.
"Åh gott." sa Prinsen när han gick förbi "ser ut som om nån spytt."
Sen såg han min blick och började stammandes förklara att "eeh... fast det ÄR nog väldigt gott. Jättegott!"
Säkert.
I verkligheten blev det amöbaformade högar som flöt ut och brände fast i pannan, jag hade drygat ut moset med rivna morötter - som endast en sann husmor gör - och stekt lite bacon som klipptes ner i smeten vilket gjorde den orangefärgad med bitar i.
"Åh gott." sa Prinsen när han gick förbi "ser ut som om nån spytt."
Sen såg han min blick och började stammandes förklara att "eeh... fast det ÄR nog väldigt gott. Jättegott!"
Säkert.
Hur överlevde jag utan mina frysburkar och min vispskål? Och min silikonmuffinsform?!
Nu i helgen var jag på ett såntdär homeparty, barnkläder i ekologiska material krängdes för astronomiska summor och förvisso var kläderna fina men mina barn är inte dom främsta att tänka på när det ska inhandlas svindyra plagg. Prinsen slår hål på knät innan man hunnit blinka och det spelar ingen roll om det står "POP", "Snurrebulle" eller "Gekås" på lappen i bak.
Det som alltid slår mig när jag går på liknande event är att försäljaren verkligen brinner för sin produkt, vilket förstås är bra för försäljningen men också lite komiskt. Hela upplägget liknar mer eller mindre en frälsningsgudstjänst där försäljaren mässar om hur BRA hennes (för det är alltid en hon) liv blivit sen hon började använda vad det nu är hon säljer.
"Om ni bara visste hur enkelt det nu är att göra sufflé, innan fick jag stå på knä med ena ögat stängt och tala i tungor för att lyckas, men NU! Nu räcker det med att använda denna fantassstiska pajform i organsisk latex! Priset är endast 2334455 miljoner kronor men då får ni ju såklart också receptet med!"
Klädförsäljare är nästan än mer energiska i sin övertalning, man får höra hur mjuuuuka deras kläder är, hur fiiiint det är att man kan variera en enda tröja såå många gånger bara man byter brallorna mot kjol och tänk! Jaa tänk hur det var innan, när dom stackars barnen fick gå runt i samma slashaskläder som varenda unge på dagis! Stela och hårda jeans, tubsockar och en urtvättat tröja från H&M, herreuuud! Det är i stort sett bara att checka in dom på närmsta anstalt om dom får framleva sina barndoms dagar iklädda lumpen från Ge-Kås.
Antagligen är det efter det här inlägget slut på mina inbjudningar till homeparties, jag får stå utanför och kika in genom fönstret i fortsättningen. Kanske kan man få en bit kaka utskickad också?
Det som alltid slår mig när jag går på liknande event är att försäljaren verkligen brinner för sin produkt, vilket förstås är bra för försäljningen men också lite komiskt. Hela upplägget liknar mer eller mindre en frälsningsgudstjänst där försäljaren mässar om hur BRA hennes (för det är alltid en hon) liv blivit sen hon började använda vad det nu är hon säljer.
"Om ni bara visste hur enkelt det nu är att göra sufflé, innan fick jag stå på knä med ena ögat stängt och tala i tungor för att lyckas, men NU! Nu räcker det med att använda denna fantassstiska pajform i organsisk latex! Priset är endast 2334455 miljoner kronor men då får ni ju såklart också receptet med!"
Klädförsäljare är nästan än mer energiska i sin övertalning, man får höra hur mjuuuuka deras kläder är, hur fiiiint det är att man kan variera en enda tröja såå många gånger bara man byter brallorna mot kjol och tänk! Jaa tänk hur det var innan, när dom stackars barnen fick gå runt i samma slashaskläder som varenda unge på dagis! Stela och hårda jeans, tubsockar och en urtvättat tröja från H&M, herreuuud! Det är i stort sett bara att checka in dom på närmsta anstalt om dom får framleva sina barndoms dagar iklädda lumpen från Ge-Kås.
Antagligen är det efter det här inlägget slut på mina inbjudningar till homeparties, jag får stå utanför och kika in genom fönstret i fortsättningen. Kanske kan man få en bit kaka utskickad också?
Dålig uppdatering
Kära vänner, det är inte mitt fel att sidan inte blir uppdaterad. Jag kommer helt enkelt inte in på sidan och så har det varit i flera dagar! Ena dan så funkar allt och nästa är det helt stopp.
I'm sorry.
I'm sorry.
På fyra hjul
Häromdan när vi skulle gå ut från stadens sjukhus passerade vi lagret med utlåningsrullstolar som finns vid huvudentrén, Mannen greps av en akut längtan efter att briljera med sin bakhjulskörning och hoppade i första bästa stol. "Kolla nu'rå!! Kolla ungar!!" ropade han och snurrade runt runt, "kolla! En hand!!"
Barnen gapade av förvåning, att deras pappa satt inne med såna kunskaper visste dom nog inte och självklart ville båda lära sig det här coola partytricket. Prinsen snurrade ut i entréhallen och kastade kroppen fram och tillbaka i stolen för att få upp den på bakhjulen men utan att lyckas, lilla Vild nådde knappt ner till hjulen men var så nöjd och glad bara över att får köra ett sånt fräsigt fordon.
Prinsen kör rullstolslimbo.
Rullstolskrig funkar också.
Barnen gapade av förvåning, att deras pappa satt inne med såna kunskaper visste dom nog inte och självklart ville båda lära sig det här coola partytricket. Prinsen snurrade ut i entréhallen och kastade kroppen fram och tillbaka i stolen för att få upp den på bakhjulen men utan att lyckas, lilla Vild nådde knappt ner till hjulen men var så nöjd och glad bara över att får köra ett sånt fräsigt fordon.
Prinsen kör rullstolslimbo.
Rullstolskrig funkar också.
