Min man bromsklossen

Idag blev jag lite sugen på att köpa nåt nytt och fint till hemmet, här har det sett likadant ut sen vi flyttade in och jag är så trött på alla fula grejer vi har att jag nästan går sönder.
En snygg matta till vardagsrummet skulle vara fint, och några nya lampor... och en tavla... På en sekund hade jag förnyat hela rummet och började planera en resa till Ikea, ett storköp på Ellos och en sväng in på dyra inredningsbutiken i stan. När Mannen kom hem delgav jag honom mina planer samtidigt som jag visade var allt skulle stå, var tavlan skulle sitta och berättade hur mysig och mjuk mattan skulle vara.
Han var inte alls så positivt inställd som jag. "Ny matta?!" gläfste han. "Och nya lampor?! Vi har ju lampor! Tror du jag är gjord av pengar?"
Jag tror verkligen inte han är gjord av pengar, han drar inte in ett öre till hushållskassan och är inte det minsta kreditvänlig, jag tänkte mest på det gröna Ikea Handla-kortet med en kredit på 50.000 som ligger och skaver i min plånbok. Jag förklarade att det inte alls behöver bli så dyrt (ljug) och att det skulle ge rummet lite mer karaktär, som det är nu ser det ut som en bunker, men han var obevklig. I falsett skrek han nåt om "Ge-kås kortet...blablabla...skuld på tio tusen...blablabla..." och nåt mer jag inte lyssnade på.
Herregud, lite livskvalitet måste man väl ändå få ha? Det var ju inte så att jag föreslog nya möbler eller att kakla om köket. Vilket förstås också kunde behövas...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback