Rödöga
Inte en blund på hela natten.
Häromdan skrev jag att vi kanske skulle skaffa en bebis till, glöm det! Och var vänlig och påminn mig om hur det egentligen är att ha en liten hemma.
Här kommer en kortfattad beskrivning av min sömnlösa natt.
1:00 Prinsen vaknar och ropar att han vill komma in till oss. Eftersom han inte vill gå i mörkret de tre metrarna in till oss trots intensiva försök så måste jag gå och hämta honom annars fortsätter han skrika tills han väcker Lillan. Skitunge!
När jag kommer in till barnen ser jag att Lillan redan är vaken men mot alla odds så lägger hon sig ner igen!
1:30 Lillan gnäller och verkar inte somna om. Går in till henne och ger nappen. Hon är stekhet. Överväger att ta upp henne för en supp alvedon men tänker att hon nog då vaknar till rejält och verkligen inte somnar. Nu i efterhand inser jag att det nog varit en bra idè att ge henne det för då hade hon antagligen kommit till ro förr eller senare. Hur som helst så lägger hon sig ner när jag stryker hennes hår.
2:00 Lillan gråter igen. Tänker att hon kanske somnar om jag lägger mig hos henne. Hon är så varm att jag bränner mig på hennes fötter som hon envisas med att sticka in i min mage.
3:00 Efter att ha legat i en timme verkar hon inte mycket tröttare, frågar om hon vill ha vatten. Det kan ju sänka febern lite. Det vill hon och jag vinglar upp.
3:30 Lillan vill ha mer vatten
4:00 Jag ser hur det börjar ljusna
4:18 Lillans vatten slut. Jag hämtar mer.
Sen ligger vi och slumrar till och från båda två, jag får sätta på fläkten, ta av henne täcke, ta på henne täcke, stryka henne över håret... Sen tycker hon att hon vill läsa bok och diskuterar detta en stund innan jag å det bestämdaste talar om för henne at nu får hon fan ge sig!
Framåt sjutiden somnar vi faktiskt gott båda två och vaknar inte förrän kvart i nio då hon får en alvedon och sen läser vi om en hamster i hennes älskade bok.
Detta ska jag verkligen tänka på när bebistarmen vaknar om några år...
Nattliga vanor
Plötsligt när vi låg där och jag desperat försökte komma ihåg vem som var vad i hela plotten så slog det mig: är det inte väldigt konstigt att nästan alla som har nån form av medial kraft har ett jätteunderligt namn? Det kan va allt från Draköga, Oxsvans och Ugglenäbb till Trollarm och Änglaben. Det är ju väldigt sällan man träffar ett medium som heter Stefan menar jag.
Kan kännas lite som om man helt enkelt måste ta sig ett sånt namn när man inser att man har extrautrustning. Inte för att jag förstår varför, det blir ju knappast mer trovärdigt för de stackare som tvivlar i alla fall.
Däremot kan jag förstå att man vill byta namn om man har tänkt kandidera till statsminister och heter typ Candy eller Diamond eller nåt annat porrigt.
Jag var på ett s.k "homeparty" av det mer intima slaget en gång - nej, inte Tupperware - och hon som höll i hela grejen hade bytt namn från Jessica (eller nåt annat ganska vanligt och normalt) till Sol. Fint och bra, men kanske lite svårt som namn?
Det visade sig i alla fall att värdinnan och Sol hade gått i skolan ihop. Värdinnan tyckte ju förstås att det kändes lite underligt att tilltala sin gamla klasskompis med ett helt nytt namn så hon föll väl in i gamla spår av ren vana, men det skulle hon inte ha gjort!
Det gjordes klart som korvspad av Sol att hon faktiskt numera heter så och det fick vi faktiskt respektera.
Sant förstås! Det är ju upp till var och en hur man vill ha det i livet och jag ska absolut inte klandra nån som vantrivs.
Jag funderar ibland på att byta kropp. Känner mig ganska missnöjd med hur den fungerar, jag vaknar nämligen på natten och måste gå och bajsa. Det blev nån slags kortslutning när jag väntade Lillan, helt plötsligt hade den kroppsliga klockan stannat på mitt i natten. Jag fick alla möjliga tips på hur detta skulle åtgärdas men kan upplysa om att har kroppen bestämt sig så har den bestämt sig.
När man väl sitter där sen så vill man ju gärna ha nåt att läsa, oftast finns ju nån slags tidning att tillgå, men när klockan är halv två på natten så letar man inte igenom återvinningspåsen direkt. Då får man liksom nöja sig med lättast åtkomlig lektyr vilket i mitt fall blev "Djuren på bondgården".
Så där satt jag, mitt i natten och läste "Hej! Vi är mamma get och pappa get, här är våra vänner på gården! Kossan Rosa med sin kalv. Kalkonen som har så fina fjädrar." Osv osv... Lärorikt och intressant på alla plan, men jag föredrar ändå Hänt extra.
Fyndhörnan!
Vi har en sån där gammal klassiker; en skitsäng från ikea som skramlar, gnisslar och vinglar. De bäddmadrasser vi köpte till sängen för ca åtta år sen har blivit väl inkissade av både Prinsen och kissemissen och var bortom all räddning när Tisse och Puddingen helt plötsligt beslöt sig för att köpa en Hästens säng. Jävla kapitalister!
Fast frukten av det var ju att vi fick en fin almosa i form av deras nästan helt nya bäddmadrasser. Väldigt bra.
En sak som är sådär med att ha två bäddmadrasser är att det bildas ett hålrum mitt emellan dom, särskilt när man varit gift några år och helt enkelt inte är så intresserad av att ligga en milimeter ifrån sin älskade utan helst vill ligga på sin egen sida med ett eget täcke.
I detta hålrum - som i vissa världsdelar klassas som ett s.k "svart hål" - ramlar det ner mycket saker, en del ätbara, de flesta inte.
Idag hittade jag;
1 st rosa napp
1 st fjärrkontroll till tv
1 st bok - Isprinsessan av Camilla Läckberg, jättespännande!
1 st grön napp
1 svensk enkrona
En mängd odefinierade smulor.
1 silvrig leksaksbil - friktionsbil, kul!
Ska kontakta Scotland Yard och se om dom är intresserad av ett eventuellt utbyte, kan tänka mig att detta hålrum är världens näste för alla förrymda brottslingar i hela Europa!
Vill också rikta ett nationellt HALLÅ till alla er i Svea Rikes Land (samt alla gäster vid Väggrenens Camping) och upplysa er om att jag eventuellt har allt du någonsin tappat bort.
Ska nu krypa ner i min nybäddade säng, en bit från min älskade, under mitt eget täcke, och läsa den nyfunna boken Isprinsessan.
En vanlig torsdag...nej gud! Onsdag menade jag! ...eller...?
Tänk vad konstigt det är, så fort man bara gläntar lite på dörren in till klädkammaren och försöker smyga in så kommer Martin som en militärpolis. "Ska du sätta dig och blogga nu eller?" Märk väl att denna mening sägs med en hånfull ton. "Nja jag hade nog mest tänk betala räkningarna och kolla smhi:s senaste prognos för nordnorge." säger jag och kollar om takfärgen lossnat än. "Jag hade nämligen PRECIS nu tänkt sätta mig och ladda in resten av min talbok på mp3, allt fick inte plats sist." fortsätter konstapel Martin och knör sig före in genom dörren.
Sen tittar han på mig och ler, "det tar bara en minut gumman."
Gumman??
Herregud!! Det finns faktiskt goda chanser att jag lever i 50-55 år till, ska jag behöva ha det så här i femtio år??
Det kan bara inte vara möjligt.
Har de sista veckorna funderat allvarligt på att göra en bröstoperation. Jag ser ju helt porrig ut med mina D-kupor. Allra värst är det om man får chansen att lägga vantarna på nån liten söt bebis, då känner jag mig riktigt grotesk! Tänk er själva att lägga ert lilla hjärtegryn i famnen på tant Jenny och så ser man hur jag fullständigt bara KVÄVER bebisen med mina vulgära tuttar!
Nej här får verkligen opereras! Jag vill ha en snygg B-kupa som man kan klämma till om man nu skulle vilja ha en klyfta. Som det är nu så har jag världens jättepattar som bara väller över även om jag har en helt vanlig bh och ett linne. Det kan kännas lite som ni vet "den där tjejen som alltid visar en jätteurringning bara för att sno uppmärksamhet från ens man" och så är det verkligen inte! Jag tror jag får börja med sportbh men hur snyggt är det under ett tunt linne med spagettiband?
Gudars skymmning.
Det finns ju förstås en minimalt liten ytte pytte jätteliten chans att man kanske kanske skaffar en bebis till och då är det ju synd om man inte kan amma... Men det kommer vi ju hur som helst inte göra de närmsta fyra, fem åren.Ska jag gå och se ut som Jordan i fem år till?
Vad ska jag ta mig till?
Hej sa Petronella...
Ikväll somnade de i alla fall innan elva, jag trodde aldrig jag skulle säga detta men det är faktiskt inte kul att sova till tio. Hela förmiddagen har ju gått och klockan hinner bli tolv innan man ens kommit i kläderna.
Idag har lille Prinsen varit marginellt piggare, han har inte vrålat av smärta i alla fall, men bara legat under filten i soffan och kollat tv/spelat Xbox. Han hade 39 graders feber när han skulle lägga sig och var alldeles rödflammig av värme, stackars liten!
Som tur är kan man avbryta semestern och ta vård av barn istället, känns ju sådär att "slösa" nästan en hel vecka när man inte kan göra nåt.
Herregud, här sitter man och försöker få nåt vettigt och viktigt gjort (blogga...) när telefonen ringer.
Ingen svarar men eftersom jag sitter inklämd i vår klädkammare (News from the closet) så kan man ju tycka att jag borde vara undantagen ansvaret för att svara. Det fortsätter ringa och efter ett flertal signaler frågar jag om inte Mr. Svenson skulle kunna tänka sig att svara?
"Nää...jag är mitt i ett race här..."
Ett race...?
När jag riskerat liv och lem genom att bryta mig loss från stolen och skrivbordet (vi har en väldigt liten och trång klädkammare där datorn tryckts in) för att hinna till telefonen - vilket jag givetvis inte gjorde - så slänger jag ett öga in i vardagsrummet. Där sitter Martin djupt koncentrerad med öppen mun och spelar Madagaskar, Prinsens nya Xboxspel.
Jag haltar in igen och klämmer ner mig mellan skrivbordsskivan och väggen. Hoppas han klarade sitt viktiga race med Zebran...
Veckans Citat
Tänk positivt
"Man får väl bräda!"
Tant Gredelin angående att den 21 år yngre kärleken och tillika grannen på Gullvivan är gift...
Singin' in the rain...
Fy farao vilken trist dag!! Regnet har vräkt ner som från ett aldrig sinande vattenfall. Bara det är nog för att få en på självmordstankar, tänk er då in i min situation; Fast i en 80kvm stor lägenhet med två monster varav ett har feber och är lagom irriterat...
Försökte ett tag i morse låsa in mig på toaletten och låtsas vara någon annanstans men det genomskådades direkt och efter ca en minut hängde de båda två i handtaget och grinade...
Nu har pappa Martin kommit hem och räddat mig undan en säker död, han tog barnen under armen och åkte till affären. På väg hem köper han pizza till oss och det är meningen att jag ska ha dammsugit och dukat.
Undrar om jag hinner...
Friska och starka barn!
Herregud! Det har ju gått flera dar sen jag skrev sist! Har verkligen längtat efter en ledig stund men inte hittat nån förrän ikväll...
Midsommar gick ju förstås bort helt, eller ska jag säga "regnade bort" kanske? Vi höll hov med grannarna på gårde undet tre partytält som var finurligt tejpade med eltejp och stöttade med diverse föremål så regnet smidigt skulle rinna av istället för att droppa in på oss. Allt var jättekul och faktiskt var det riktigt mysigt att sitta där och bara prata istället för att plocka blommor, dansa med barnen, spela kubb, ölbrännboll och gud vet allt som aktiva människor kan få för sig att syssla med en solig kväll...
Jag vet att någon vid ett tillfälle hällt sprit i mitt kaffe i hemlighet, som om jag behövde luras för att dricka sprit? Ha!
Sen när jag igår äntligen hade tänkt skriva lite så kom Puddingens man - Tisse - ner och erbjöd sig att fixa vår dator. Den har varit skum länge och inte blev det bättre av att "händige Martin" skulle "laga" den och skruvade bort ena sidan...
Det har varit ett helt projekt att starta den, först får man trycka igång den och då går genast fläkten igång på högvarv, sen måste man va beredd att trycka ner F8 direkt annars blir skärmen blå och det står "The system has halted" Det är ju engelska och betyder antagligen "Köp ny dator ditt jävla pucko, för den här är förstörd"
Sen fortsätter det enligt följande:
Svart sida med text "Windows XP" - välj F8
Svart sida med massa obegriplig text - välj "senast fungerande inställningar"
Enter
Svart sida med annan konstig text - välj Windows XP
Enter
Sen brukar man komma in på skriv bordet men det saknas en två centimeters remsa i skärmens ovandel där det bara är mörkt och så är alla ikoner markerade.
Sen ska man be till gudarna att tangentbordet funkar hela tiden för det är givetvis glapp i det så rätt som det är så måste man stänga av och sätta på datorn igen. Det går nämligen inte att bara starta om...
Men nu har ju då Tisse fixat detta så idag var det bara att sätta på och vänta. Helt underbart!
Annars har det inte hänt så mycket underbara saker idag, Prinsen är hur sjuk som helst och vi har varit på NÄL - sjukhuset - med honom sen 17 i em. Vi kom hem för en stund sen och nu är kl 23:30...
Han har haft jätteont i bröstet hela dan och under em fick han feber och blev så trött och smärtpåverkad att jag ringde till sjukvårdsupplysningen där de rådde oss att åka in direkt. Sen fick vi minsann vänta och vänta...
Till slut sa de att det bästa var om vi åkte till jourcentralen istället för där var det mindre folk. Stackars Prinsen som hade så ont och bara grät så fort man rörde honom var ändå modig och satt och kved bak i bilen.
Kvart över åtta hade vi en bokad tid på jourcentralen.
Kl 22 kom doktorn.
Prover prover, vi fick hålla fast stackars Prinsen som tokskrek när de tog svalgprov och stick i fingret, han som annars är så duktig! Vilket trauma för oss båda!
Men såklart visade det ingenting, så vi skulle åka hem!
Men då blev jag arg, vi har nämligen ett EXAKT sånt här tillfälle i bagaget!
För två år sen åkte jag flera gånger till vårdcentralen med Prinsen och påtalade EXAKT samma symptom som nu; Feber och ont i magen + aptitlöshet. Det enda vi hörde då var "Nejdå, han är bara hård i magen/förkyld/magsjuk."
Att stanken som kom ur munnen på honom var ett solklart tecken på körtelfeber var väl bara en illusion för det kunde nämligen inte så små barn få.
Sen tog det mig FEM dagar av vånda och tårar med ett barn som inte åt, inte drack utan bara kräktes galla och till slut inte kissade innan jag försynt frågade om det verkligen var normalt?? "Njae" blev svaret, kanske skulle vi åka till NÄL?
Verkligen?
Tretton timmar spenderades med gråtande Prinsen som bara blev sämre och svullnade upp i halsen så han nästan inte kunde andas.
Och sen? Sen fick vi åka hem.
Dagen efter åkte vi akut in sen de "hittat" ett provsvar som visade körtelfeber. Som så små barn inte kunde få... Prinsen låg med dropp och syremätning i en hel vecka innan han var spåass bra att han fick komma hem på permission. Sen visade det sig att hans lever och mjälte var så svullna att han avråddes från lek i tre veckor!
Lätt att säga till en treåring att han inte får cykla, springa, klättra, hoppa eller sparka boll...
Så därför frågade jag farbror doktorn idag om han verkligen kunde garantera att man inte kunde få det en gång till för Prinsen stinker som om någon krupit in och dött i munnen på honom. Nja, det var väl väldigt ovanligt förstås...
Nu ligger han i alla fall och sover, har fått alvedon och en festis. Hoppas verkligen han är bättre imorn...
Lugnet för midsommar
Vi var inte helt ensamma i affären kan jag säga, av tretusen parkeringsplatser så tror jag det fanns typ sju lediga och de var säkert en km från ingången...
Jag hade klargjort redan i tisdags att jag ville åka iväg ENSAM och handla kläder idag, Martin kan ibland få för sig saker som att hans högsta önskan är att gå med mig när jag provar kläder.
Då går han runt och kommer med massa olika förslag på saker han tycker att jag ska köpa, och visst är det fina saker men problemet är att jag med min gigantiska röv får köpa grejer som passar. Inte saker som är fina.
Sen när man väl hittar något så ska han hela tiden öppna provrumsdörren för att kolla och blir sur och ställer till en scen när jag gapar "stäng för helvete!"
Jaja, idag hade jag i alla fall blivit lovad att få åka, men sen kom vi på att vi inte hade handlat nån mat eller dricka till midsommar så vi kanske skulle åka ihop ändå?
Han fick svära på barnens liv att hans skulle;
1; Hålla humöret uppe hela eftermiddagen. Han blir alltid sur annars när vi handlar, på typ tanter med kundvagn, lång kö i charken, att jag inte springer och hämtar varor tillräckligt fort m.m m.m...
2; INTE skulle ringa mig efter en timma och fråga om jag var klar.
Jajamensan, detta skulle gå så bra så bra.
Efter en och en halv timme ringer han och frågar vad exakt det var vi skulle handla på ica, sen frågade han "hur går det?" med lätt panik i rösten, alltmedan barnen levde rövare i bakgrunden.
"Jag är naken och provar underkläder. Hurså??" Jag märker att han är på gränsen till ett nervöst sammanbrott, han klarar ju inte ens att köpa två liter mjölk på shell utan svettningar. "Jaa..." svarar han med pressad röst, "jag håller på att dö härinne..."
Efter lite peptalk kändes det nog bättre, för sen fick jag faktiskt gå ifred jättelänge och till och med klippa mig utan minsta gnäll!
På ica hade han fått godis av kassörskan som hörde barnens protester till att gå i ytterligare affärer så när vi möttes var de alla tre nästan oförskämt glada.
Klockan var halv sex och vi pratade om att åka hem när Prinsen helt plötsligt fick ont i magen och behövde bajsa. När vi står och väntar utanför toalettdörren inser vi att vi måste till systemet också...
Men vi hade ju en ENORM tur, vi var helt ensamma på bolaget! Alla hade varit förutseende och handlat flera dagar i förväg!
Alla utom de tre-fyrahundra människorna i kö utanför...
Blodbad
Vi var några mammor och monster på en lekplats i stan, allt var frid och fröjd förutom att jag förstörde det ena barnets helikopter...
I alla fall så kommer Prinsen helt plötsligt springandes med andan i halsen "Carl har ramlat och blöder jättemycket!!"
Detta låter ju givetvis ganska dramatiskt men som de härdade och coola mammor vi alla är så sitter vi lugnt kvar och inväntar den skadade. Jag menar när lillan ibland ramlar och skrapar knät så kommer Prinsen springandes och säger exakt samma sak så vi ville gärna se det eventuella blodbadet först innan vi släppte kaffet.
Sen kommer faktiskt stackars Carl, haltandes och med en mindre flod under sig, han blöder faktiskt skitmycket!
Alla mammor far helt plötligt upp och börjar leta efter papper, plåster och nervmedicin.
Jag får nån slags sjukdom och börjar helt enkelt prata engelska med alla, litegrann i förbyggande syfte för det är ju synd att utbrista "Åh herregud!! Han blör ju hur mycket som helst!! Detta måste ni sy!!" Det brukar inte gå så bra för femåringar då.
Sen fick vi alla fall koordinerat oss såpass att pappan kom och hämtade den sargade soldaten och vi andra cyklade hem.
Idag hade de varit tvungna att åka till röntgen för att kolla så det inte fanns glas kvar för det hade blödit (heter det blödit??) hela natten. Stackars lille Carl, men nu var det bättre.
Skor på vid alla lekplatser!!
Inga tvåor
Eller för resten, inatt fick Prinsen ett psykanfall halvt om halvt i sömnen och bara låg och sparkade och skrek utan att ens reagera på tilltal så då blev jag hemskt arg. Det är nämligen så att om den lilla lilla prinsessan vaknar mitt i natten så KRÄVER hon att någon ligger bredvid henne tills hon somnar om, och det tar i regel tre-fyra timmar.
Jag tror faktiskt att jag i ren ilska sa något som man absolut inte får säga, under några som helst omständigheter, till ett litet barn... Fast jag tröstar mig med att han var så arg och trött/sovande att han inte hörde det.
Kan va så också att han är så van att höra hemska saker från mamma att han inte reagerade...
Idag var vi på bvc för en besiktning och vacination av Sessan.
Syster Kerstin frågade om hon ritade. "Ja." sa jag "överallt och på sig själv, men inte så mycket på papper. Om det inte är tapet."
Kerstin kollar om lillan hittar sin näsa, fot och örat. Inga problem, Sessan pekar också ut mage, kerstins näsa och storebror. Sen tar hon ett rejält tag i mobilen som hänger i taket och drar sönder hela hänganordningen.
Kerstin frågar om hon kan stapla klossar? "Ja, alltså klossar vet jag inte, men hon staplar gärna sin pall på en stol för att nå cd:n och köksskåpen." Det duger tydligen.
Kerstin frågar om hon pratar eller i alla fall säger några ord? Några ord?? Lillan snackar oavbrutet! Tre-fyra ordsmeningar kommer hela tiden och hon är helt klart verbal. Syster Kerstin fick också höra Imse vimse och blev då väldigt imponerad. *Mamma stolt*
Sen cyklade vi till stan och låg och slappade på badhuset hela eftermiddagen, väldigt skönt men jag har givetvis blivit röd idag med. Jag fattar inte, idag har jag ändå smörjt in mig ordentligt! Måste kolla så det inte är typ brun- utan-sol jag smörjer mig med.
"Arbetsledig"??
Tog jeans och linne på mig och gick ut. Fick en värmechock.
Det var hur kvavt och stekhett som helst och fick genast gå in och leta efter något bättre. Tyvärr var allt somrigt och tunnt (allt och allt, typ tre plagg...) i tvätten så jag fick gå runt i en muppig knytkjol som var för stor.
Har haft två underbara semesterdagar hittills, har ju varit på vippen att kontakta myndigheterna för eventuellt namnbyte på min sk semester eftersom jag inte tycker det borde få heta "ledighet" när man är fast med två monster som klänger runt benen. Semester för mig är när jag får se på hur nån annan roar mina barn kungligt och jag ligger i en solstol och dricker lyxiga drinkar.
Men hur som helst,med lite god vilja har dessa två dagar varit hur bra som helst!
Ikväll var vi på midsommarfirande på barnens dagis, jättekul att träffa alla mammor och pappor tycker jag. Det blir ju inte så ofta man ses och kan sitta och prata utan det är typ hej och tack i dörren på dagis, så det var kul att mingla lite. Frågade fröknarna om det var ok om jag och barnen kom och var med på uteleken nån dag, sju veckors ledighet kan ju bli lite långt annars. Jag är ju hemma nu i fyra veckor, sen Martin en vecka och sen är dagis stängt i ytterliggare två veckor så då får vi pussla med mormor och morfar.
Kanske är lite väl desperat att komma tredje semesterdagen så jag får väl avvakta tills nästa vecka...
Idag är det 55 dagar kvar tills Puddingen kläcks, vi längtar så efter den lilla lilla bebisen, vore trevligt om den kunde tänka sig att komma ut tidigare.
Tyvärr är det ju sällan så, vi fick vänta i en hel vecka innan lilla Sessan tyckte det var dags att komma ut.
Så bara för det är hon född på Värnlösa barns dag...
Det var tänkt att hon skulle komma den 21 december, lite väl nära jul men jag hade ändå tänkt hinna hem till Prinsen på julafton.
Det hände ingenting.
Inte den 22 heller.
Sen kom den 23 och jag räknade ut hur länge man var tvungen att stanna på bb, här skulle minsann inte firas någon jul utan mig!
På julafton stod Tomten på standby om jag skulle få värkar, jag ville så gärna vara med när Prinsen fick sina klappar av idolen.
På mellandagsrean var jag så förbannad och trött på min gigantiska mage att jag nästan grinade när folk frågade om det inte var dags snart.
Den 27 december var jag helt övertygad om att det aldrig skulle bli nån förlossning, bebisen skulle tillbakabildas och jag skulle kissa ut en ärta lagom till midsommar.
På natten fick jag värkar och förmiddagen efter kom hon ut, lagom till världens snöstorm!
Men det var helt klart värt all väntan, vi fick ju världens finaste tjej!
Helgad vare vilodagen
Det räcker väl med att jag säger "tvättstuga" så får ni genast en bild av arga lappar, luddfilter, ensamma strumpor och gnälliga kärringar.
I vår tvättstuga sitter en lapp sen 70-talet (helt allvar!!) om när och hur man får tvätta, och även HUR OFTA man är tillåten att använda maskinerna. "Familjer i hus A får tvätta för hushållsbruk EN gång i veckan....." Helt sjukt. Vi får heller inte tvätta på söndagar, eller någon röd dag, vilket ställer till problem ibland. Även om ingen på den här gården är medveten om det så lever vi på 2000-talet och då jobbar både kvinnor och män, man jobbar kvällar och helger och har inte så mycket tid på vardagar mellan 07-16. Det är nämligen då det finns tider i tvättstugan. Konstigt med tanke på att 95% av alla på den här gården är; PENSIONÄRER sen minst fem år tillbaka...
Oftast får man ta typ fredag eller lördag eftermiddag/kväll till tvättid...
Puddingen hade tvättid idag, hon kan ju tvätta mitt på dan latmasken, hon har ju havandeskapspenning.
I alla fall så kom hon ner till tvättstugan med andra omgången tvätt, och skulle precis hänga det våta när hon upptäcker det;
Någon har hängt fullt med kläder i torkrummet!! På hennes tvättid!! Herregud, kan det bli värre?
Nåja, det är ju i alla fall ganska surt när man liksom har tusen maskiner tvätt och blir avbruten för att nån snor tiden.
Så hon kom tillbaka, arg som ett bi, och började genast skissa på en arg lapp. "Jävla idiot! Hur i helvete kan du...." osv osv med diverse svär-och könsord.
Det kändes ändå inte riktigt bra.
Ny lapp.
" Hallå! Det är faktiskt MIN tvättid....." osv med lite mildare, men dock ilskna, uttryck.
Fast alla kan ju se fel på tid. Kanske skulle de resa bort och bara ville torka det sista de skulle packa?
Så sista lappen nästan ursäktar att hennes tvätt hänger i vägen för boven. "Vänligen, skulle Ni kunna torka Er vördade tvätt....."
Till slut blev det ingen lapp alls, utan boven kunde lugnt torka sina paltor på Puddingens dyrbara tid.
Min vän MA hade hittat en riktigt arg lapp i sin tvättstuga en gång, den satt på torktumlaren. (Finns det i ärlighetens namn ett mer omtvistat ämne i Sverige??)
Det stod; "SNÄLLA!! Alla måste ta bort luddet ur luddfiltret!! Annars går tumlaren sönder, och då står vi där!"
"Hmm..." tänkte MA, "måste man stå? Eller får man sitta? Och måste jag stå där, kan jag inte få stå här då?"
Kära värld, var vore vi om inte dessa trevliga och hjälpsamma grannkärringar funnits?
Romantik på hög nivå
På vår bröllopsnatt fick jag en utskällning av min nyblivne make... Men det minns inte han.
Det var en jättevarm eftermiddag och vi hade svettats massor, ätit lite för att inte känna oss plufsiga i våra fina kläder och kantat hela dagen med diverse alkohol.
Inte bra.
Så på vägen hem vid fyrasnåret på morgonen stannade vi till vid Ali Baba Kebab och gick in och beställde mat. Alla därinne var ju typ fulla som kastruller och bara; "Åh! Va kul, har ni varit på maskerad??" Jag kände mig kränkt av att bli kallad utklädd på min finaste dag och fräste ilsket; "Nä! Vi har faktiskt gift oss!" Säkert snörpte jag lite på munnen och ville vara viktig också, som om det hade spelat nån roll var vi hade varit, alla var ju skitfulla!
I alla fall så började jag sen må hemskt illa, jag blev ju givetvis bakis, så när vi kom hem var jag inte så himla sugen på mat längre. Det var Martin, han frågar med sin 150-grammare intryck i munnen "Ska'runte ha'ren??" (=Ska du inte ha den?) och pekade på min kebab.
Jag svarade med att gå ut på toa och kräkas.
När jag sen kom in i sängen, där Martin däckat, så vaknar han till och följande scenario utspelar sig;
Martin (full som en alika); Var är Martin?
(En kompis till oss som varit med på bröllopet.)
Jag (som börjat nyktra till); Va?? Vaddå "var är martin?" Vad menar du?
Martin (yrar &sluddrar); Ja, han skulle ju sova här!
Jag (irriterad som fan); Va? Har du sagt att han kan sova här? Hos oss? På vår bröllopsnatt? Är du dum i
huvudet?!
Martin (som här avgör och förklarar exakt hur han menar...); Nä, inte här kanske... Men nånstans där det ser likadant ut!
Ja, ni förstår ju säkert själva att samtalet efter det dog ut på ett ganska naturligt sätt, Martin däckade och jag vände ryggen till och somnade.
Det lustiga är att min kära man fortfarande, efter fyra år, känner sig snuvad på bröllopsnatten och tycker det är sorgligt att prata om.
Som om han i det tillståndet hade kunnat prestera något överhuvudtaget.
Nya blommor...?
Beklagade mig lite över de torra och fula blommorna i vardagsrumsfönstret igår. Nu när jag fått så fina gardiner var det helt klart dags för några fina vårblommor!
Av nån konstig anledning, förmodligen värmeslag, sa Martin ja till min idé.
Så jag gick en halvtimma tidigare från jobbet, tänkte hinna med ett besök på den klart bästa blomsteraffären i trestadsområdet - Blomsterlandet! Eftersom det var drygt tre mil att åka så gällde det att vara effektiv och snabb därinne, jag hade bara en halvtimma på mig.
Efter att ha spenderat 25 minuter i "förbutiken" som bara säljer inredningsprylar inåg jag att detta inte kommer att gå bra. Att komma hem utan en enda grön liten kvist och försöka motivera en övertrassering för Martin var helt uteslutet.
Raskt slet jag åt mig första bästa blomma och fick som av ett mirakel tag på en passande kruka i kassalinjen, haha! Jag hade inte tappat stilen, nu skulle jag bara betala och sen slänga mig in i bilen. Verkade bara vara fem minuter sen till dagis.
Betala ja, det var där jag fick kraftig panikångest. Långt innan detta tillfälle hade jag begrundat mitt fönster och förstått att några nya blomor mitt i semesterkassan var det inte tal om, så jag hade liksom slagit den tanken ur hågen. Men när Martin helt plötsligt gick med på att spendera cash på en sån rolig sak som några små blommor blev jag ju helt febrig och började genast planera. Det leder då upp till min panik i kön på Blomsterlandet, för den sammanlagda summan bev klart mer än vad nån liten blomma skulle kostat...
Hade svårt att andas bilen och förberedde ett långt och tårdrypande försvarstal, hur skulle jag förklara att jag kom hem med två påsar inredning, bla en liten lampa, men bara en blomma när jag så glatt kvällen innan hävdat att man minsann fick mycket mer blommor för pengarna i Uddevalla än här i stan??
Martin sa faktiskt ingenting, han sa bara att det var fina saker men visst var det väl blommor jag skulle köpa?
Jag har inte visat honom kvittot.
