Det här är inte bra, den lilla katten, Emil, verkar sjuk. Det var han som pissade på mina kläder häromdan och dagen efter tog han Prinsens jeans som påpassligt låg på golvet, han har ju kissat inne i perioder och vi har försökt med alla möjliga knep för att få honom att sluta men utan resultat. Det har liksom kommit och gått och lika plötsligt som det startat har det försvunnit utan att vi kunnat sätta fingret på varför, nån gång har vi till och med på allvar diskuterat en djurpsykolog men det har aldrig blivit av.
Nu är han som en äggsjuk höna, går runt och piper och stryker sig runt benen på oss, äter och dricker massor och vet inte riktigt vart han ska göra av sig. Han vill bli buren och sitter man ner så ska han promp upp i knät på en, om man schasar bort honom så lägger han sig alldeles nära i soffan och bara stirrar på en.
Det var ju så vi märkte att Astor inte mådde bra, hans betende ändrades helt och man kunde knappt ta ett steg utan att snubbla på honom. När vi kom till veterinären så hade han hela urinblåsan fylld med blod och kunde inte kissa, hade vi kommit in några dagar senare hade han med all säkerhet strukit med av urinförgiftning.
Hans problem löste ju sig ganska snart efter att han fått medicin och ett annat foder men det kostade ju skjortan att få diagnosen, jag tror vi fick punga ut med ett par tusen spänn och då hade ändå försäkringen tagit en större del.
Problemet vi har nu är att Emil inte är försäkrad. Hur det blev så kan ingen riktigt svara på, den löpte väl ut och så blev det aldrig av att vi tecknade en ny. När jag ringde Agria för nåt år sen och ville försäkra honom så var vi tvungna att göra en veterinärundersökning först för att få en hälsostatus på honom och då valde vi att inte teckna nån ny, det skulle bli ett sånt trauma för den nervsvage Emil att åka bur och sen bli klämd och kännd av en främmande människa. Han klarar ju inte ens av att befinna sig i samma rum som barnen. Vi tänkte att "jaja, den dagen den sorgen".
Nu är det just den dagen. Och den sorgen. Vad gör man?
Att behandla honom kommer antagligen innebära personlig konkurs och är fullständigt omöjligt men att INTE behandla utan avliva honom, det billigare alternativet, är också helt otänkbart. Inte kan man stå där som Gud och välja det billigaste när det handlar om en liten röd katt. En liten röd som alltid blir skär om nosen när det är kallt, som slår med framtassarna på rutan när man inte öppnar dörren tillräckligt fort, som lutar sig mot benen när man lägger upp mat och som mjauar finare än nån.
Det enda hoppet vi har nu är att maten och medicinen som Astor får biter på Emil också, eftersom han har samma symptom och sjuka urinvägar en jättevanligt på äldre kastrerade hankatter så finns ju chansen att han lider av samma sak.