Saft i stora lass!

I slottsträdgården finns det gott om ohyra. Bladlöss, myror och mördarsniglar slåss om utrymmet bland bärbuskar och fruktträd och man får se vart man sätter fötterna då landets alla hussniglar verkar ha nåt slags seminarium i vår trädgård.
Förutom allt djurliv finns också rätt mycket bär vilket är väldigt kul, vinbärsbuskarnas grenar dignar av både röda och svarta bär och i helgen fick vi också två taggfria krusbärsbuskar av Mannens bror. Idag fick jag helt plötsligt för mig att jag skulle slå mig på safttillverkning, efter noggranna instruktioner från mamma och löfte om att hon skulle stå standby hela dan började jag plocka bär för fullt.


Ska man göra egen saft måste man ha fina flaskor.


Koka och sila, eller siiiiiiila kanske man ska säga för det tog ju en evighet.


...och så koka igen.


Klart!

Efter provsmakningen fick den väl godkänt i betyg, mammas är såklart godare men jag får väl öva lite till så kanske jag får in den rätta knycken.

Hämden är ljuv...

Ojojoj, vilken skräck! Jag och Mannen har just genomlevt dom tre första filmerna i "Paranormal activity" och jag är räddare än nånsin. Fast inte så mycket för spöken och/eller demoner utan för Mannen.
Det har liksom alltid hängt i, den där tjusningen i att skrämma skiten ur sin älskade, att stå helt tyst utanför toadörren i flera minuter och bara vänta in sekunden då den öppnas. Det räcker oftast med att bara stå där lite för nära som en vålnad men vill man ta i lite extra kan man hoppa fram och säga "wäääh!!" också, det tar alltid skruv.
Igår efter vi sett del två, den läskigaste, i serien gick Mannen ner i skräckkällaren för att starta tumlaren, han passade på att knacka spökllikt i väggarna och ställa ytterdörren på glänt för att jag skulle bli rädd men det bet inte riktigt. Däremot passade jag på att gömma mig och hoppa fram när han gick förbi hallen, jag kunde se ryckningarna innanför bröstkorgen när han kippade efter andan och jag kved av skratt. Tre sekunder senare insåg jag att jag just startat en lek jag inte hade lust med.
"Nu är det krig" väste Mannen när han återfått andan och jag blev rädd, klockan var nästan två och jag behövde både duscha och kissa innan jag kunde krypa ner i sängen men det betydde ju att jag 1, skulle behöva sitta ner tillräckligt länge för att han skulle hinna gömma sig och 2, att jag skulle stå så jag varken kunde se eller höra vad han tog sig för. Sen skulle jag dessutom behöva ta mig genom mörka hallen uppe med alla dörröppningar och sen också genom hallen nere med ytterdörren bakom mig. Med andra ord som gjort för att jag skulle behöva vård på akutpsyk i flera veckor.
Jag gjorde det enda rätta, hotade med uteblivet sex på grund av att jag inte duschat och tvingade honom att sitta utanför badrummet medan jag duschade med glasögonen på. Som tur är har vi glasbetong istället för duschdraperi så jag kunde se honom hela tiden.
Ikväll såg vi del tre, inte riktigt lika läskig men tillräckligt för att man skulle börja svettas, förhoppningsvis har Mannen släppt tanken på att jag ska skrämmas ihjäl och jag kan göra mig i ordning i lugn och ro.
Förhoppningsvis.

Denmark, världens bästa land!

Welcome to Denmark! Följande inlägg bör läsas på danska men en kraftig brytning kan också gå bra för den som inte behärskar världens coolaste språk. Här är alla män superhotta och tjejerna svävar liksom runt på brunbrända ben och så fort dom öppnar munnen så svimmar Mannen, man skulle i stort sett kunna dödshota honom utan påföljd bara man gör det på danska.
Vi sitter på Vigsö Feriecenter, ett ställe mitt ute i ingenstans, med fyrhjulingar, badland, lekplatser, hoppkuddar och havet alldeles inpå knuten. Tyvärr är vädret oerhört danskt, stormigt och mulet, men inte särskilt kallt i alla fall och det lär ju knappast vara blå himmel och värmebölja hemma heller. Det är skönt att känna att man är iväg liksom, även om det nu inte blev nån strand med turkost vatten. Det var ju väldigt lockande att sätta sprätt på alla semesterpengar på en enda gång då när vi hittade det där lilla huset i Spanien, vi till och med övervägde att bila ner, men nu i efterhand inser man ju att det kanske inte nödvändigtvis är målet i sig som gör susen.
Och förresten, att ens överväga en bilresa på tre dagar är ju barnsligt. Vi kom ju inte ens till Lilla Edet innan Vilda började yla "när är vi frammeeeeee??!!" och jag blev åksjuk av alla jävla vägbyggen.
Väl framme på Stenaterminalen mådde alla utom Mannen (som körde) så illa att vi satt med varsin påse i knät, tack och lov blev barnen kärnfriska när vi blev utsläppta på bildäck men själv har jag fortfarande sjöben. Det var ren snålhet som gjorde att jag inte spydde ner buffébordet inne i restaurangen kan jag säga.
Imorn är vistelsen här på fericentret över och vi drar vidare ut i det lilla landet under oss, kanske kommer vi aldrig hem igen då både Mannen och jag känner oss som hemma, och i så fall testamenterar vi Slottet till våra fina vänner Micke och Titti, bara dom lovar att aldrig tapetsera om.


"Ska vi åka med den båten mamma? Med den jättestora? Får bilen plats med?! Kan man kissa där då? Finns det mat, ska vi äta mat därinne? PÅ båten? Mamma, ska vi det?"


Vilda leker i leklandet med lillasyster. Världens finaste!




Bästa killen i hela världen! ♥






Nu vankas det kartoffelmos och röööööe pölse!!


Utsikten, havet slåt in alldeles bakom sanddynen i fjärran.


Vildas fina stensamling.

För er som tänker att ni ska plundra Slottet på värdesaker nu när jag så öppet berättar att vi är långt borta kan jag bara säga; be my guest. Det dyraste vi äger är tapeterna på Vildas vägg men tror inte andrahandsvärdet är så himla högt på begagnade tapeter.


Semesteravundsjuka

Semestern är här, den liksom smög sig på och var här innan jag visste ordet av, kanske beror det på att jag varit ledig så stor del av året redan. Eftersom vädret sugit rätt bra på min semester dom föregående fem åren så har jag i år ändrat inställning, jag är helt på det klara med att det kommer regna/blåsa/snöa eller möjligen allt på en gång hela tiden, alla dagar och alla nätter. På så vis känns det inte alls lika jobbigt när det inte blir nån högsommar och dom där ljumma sommarkvällarna i trädgården förvandlas till frostskadade tår och åkarbrasor där man sitter iförd vinterjacka och raggsockar.
Planen för vad som ska ske på "Den stora ledigheten" är just nu lite flytande, först hade vi bestämt att vi skulle spendera en vecka på landets baksida samt göra en avstickare till Åland (eller Åmål som Vilda trodde, inte lika häftigt) men dom senaste veckorna har vi pendlat mellan Spanien, Öland, Gotland, Skara och Ungern utan att kunna enas. I och för sig var alla oerhört överrens om att en vecka på en strand i Spanien var det enda rätta men då det visade sig att en absolut-sista-i-rödaste-rappet-åk-nu-på-sekunden-flygresa skulle gå lös på 12,800 spänn fick vi inse att det antagligen ändå bara skulle bli jobbigt med sand i skorna och solbrännan som kliade bort fyra dagar efter vi kommit hem.
Just för tillfället blir verkar det bli dagsutflykter varvat med nån liten resa neråt, eventuellt en sväng in i Danmark också men vem vet.
Vi har ju ett jättestort och fint tält men då vi ska ha med oss Lilla så är allt så otroligt mycket mer komplicerat, egentligen bör väl ett par flaskor vin och femton meter hönsnät ingå i packningen vad vi än tar oss för.
Tänk om man var gjord av pengar, då kunde man ju bara göra det som föll en in. Som kungahuset till exempel, dom lyfter ju inte ett finger för den feta lönechecken som dras direkt från våra skattepengar, dom åker världen runt och bara glassar. Så skulle det va, dom kunde väl i alla fall dela med sig lite så nån annan kunde få glida ner till Troppan och ha det skönt på semestern?