Härliga semesterperiod
Idag skulle det komma en tjej vid fyra, hon har redan tidigare i år visat att hon är en stor no-show och att lita på henne är ungefär lika stabilt som att luta sig mot ett duschdraperi, men vad ska man göra? Äldrevården är liksom inte top ten på sommarjobbarnas önskelistor, snarare "bättre än att hungra ihjäl" så vi får ta vad som bjuds.
Jag väntade och väntade, ringde henne hem, inget svar, väntade, ringde bemanningen som skickat henne, väntade...
Efter en halvtimma ringde bemanningen och sa att hon nyss hört av sig till dom, hon kunde inte komma.
??? Va?
Nä, hon hade tydligen kommit på att hon var akut sjuk och "kanske kunde få magsjuka" så hon kunde inte komma. Tur att hon kom på det en halvtimma efter arbetstidens start. Och så snällt att hon hörde av sig! Måste vara vänliga veckan.
Lyckligtvis blev jag räddad efter att ha jobbat ensam i nästan två timmar men det kunde precis lika gärna blivit så att jag fått jobba ensam hela kvällen, hon som kom till mig var nämligen sist på listan att ringa och hade dessutom jobbat hela helgen. Då hade jag fått äran att göra allt jobb själv och vården hade blivit under all kritik. Precis som kommunen vill ha det.
Cash only!
För ett par veckor sen tappade jag och Martin gemensamt bort mitt visakort, mest var det Martins fel eftersom han höll i det (eller skulle hålla i det) men kortet försvann i alla fall. Tack och lov hade ingen hittat det och länsat kontot så jag behövde bara snällt invänta ett nytt fint kort med posten, inga problem. Några dagar efter kortet ramlat in skulle koden anlända, det var ju sannerligen ett problem, en helt ny kod som skulle pluggas in och som med all säkerhet inte skulle likna nån annan sifferkombination i mitt liv.
Jag tycker nämligen om när man slipper tänka på alla såna där koder man ska minnas, allt ska helst vara samma; pinkoden i mobilen, visakoden, login på bloggen, login på mailen, på postordersidor, på bank-på-telefon och i bankfacket. Det innebär ju förstås att man snabbt och lätt kan länsa mina eventuella bankkonton, sno alla porrbilder som finns i bankfacket, ringa utlandssamtal med mobilen och beställa dyra varor på postorder men jag tycker ändå att fördelarna väger över. Det är ju inte varje dag man blir rånad liksom.
För ett tag sen blev jag helt nollställd på jobbet och trodde dom bytt alla koder (allt på hela Gullvivan är låst eftersom dom som bor där är dementa så vi har kodlås precis överallt) i hela huset men efter en stund insåg jag att jag tryckte koden till visakortet/ mobilen/ banken och inte koden till dörren.
Hur som helst, visakortskoden har blivit ett stort problem, jag kan nämligen inte minnas vart jag lagt den och nu kan jag inte med att ringa och erkänna. Lite pinsamt att först ringa och säga att jag förlagt kortet och så två veckor senare ringa upp och säga att jag tappat bort koden, så nu måste jag lämna mitt fula körkort varje gång jag handlar och att ta ut pengar är uteslutet. Men man kanske kan ringa banken och byta kod? Eller måste man uppge den gamla då?
Rätt svar
Rätt svar är alltså en steksmälla, sen är ju förstås användningsområdet obegränsat.
Vinsten hade varit en två veckors kryssning på Nilen, all expenses paid.
Jag är så jäkla smart!
Nu ikväll, mitt i finalen, kom Martin på att vi absolut skulle koppla in bredbandet pronto. Räkningarna skulle betalas och det nu ögonblickligen. Han rev runt i klädkammaren en bra stund och strax började svärandet. Könsorden haglade och det var "minsann inte rätt sladdar och fan vilken skit och jävlar nu ringer jag Stefan" rätt länge innan han slutligen slängde sladdarna bredvid mig i soffan och gapade om att han faktiskt ville se matchen men "om han inte gjorde det så blev ju inget gjort!" och gav mig onda ögat. Jag försökte berätta hur svårt det är att lägga sig i raseriutbrotten som oftast kantar alla tekniska arrangemang här hemma, men man vill ju inte strö salt i såren så att säga så jag lade också till att han nästan alltid gör rätt men att han kanske missar nån viktig detalj ibland.
Kanske skulle jag kolla på den där lilla detaljen och se om jag kunde fixa det?
En minut senare fungerade både tv:n och internet, Martin kunde se matchen och jag kunde blogga igen. Snipp snapp snut och så var grälet slut.
Utlys landssorg
Ja, mycket bättre än så kan det inte bli sagt; i fredags flyttade Puddingen och Tisse. Mycket sorgligt.
Det har liksom varit "vi" ända sen Martin och Stefan ramlade in på gården den där natten för snart fem år sen, arm i arm och skränandes i sann fylleanda. Det har varit midsomrar, grillfester, kvällsfikor, uppesittarkvällar, förlossningar, barnpass, tårar, skratt och en väldigt massa bra vardag som delats och nu vet jag inte riktigt hur jag ska överleva.
Att veta att vi inte kommer mötas i trappen på morgonen, bråka om utrymmet framför postboxen, äta kvällsmat ihop eller ryggsäckshandla på Jätten är en svår sak att komma över, det är liksom inte alla förunnat att ha en av sina bästa vänner i lägenheten ovanför.
Lite kan jag hoppas att dom kommer trivas i sitt underbara hus som ligger tio minuters gångväg härifrån, men mest hoppas jag att dom ångrar sig och flyttar tillbaka.
Omtanke som värmer
"Mamma! Mamma! Du måste ringa ett nummer!"
Va?
"Du måste ringa! Han sa det han på tv! Han som pratar som mumin, han sa att vi måste ringa för pojken har ingen mamma och annars dööör han!! Mamma!"
Jag fattar noll men blir såklart oroad eftersom Prinsen helt klart är upprörd, går ut och kollar tvn och får höra Marc Levengoods släta stämma berätta om barnen i Afrika och om hur vi kan hjälpa genom att bli världsföräldrar.
"Se! Se mamma, hur dom har det! Med flugor och allt!"
Stackars Prinsen, så lessen över världens hemskheter, inte blev det bättre av att jag förklarade att även om vi hjälper just den här lilla pojken så finns det miljoner andra som inte får pengar. Faktiskt blev det bara värre och Prinsen tyckte jag var snål som inte kunde hjälpa alla.
Frågesport
Vad är det här?
A, en stekspade
B, en flugsmälla
C, en steksmälla
Vinnaren belönas rikligt och meddelas per brev. Juryns beslut kan ej överklagas.
Bebisar överallt
Dom här två dagarna jag spenderat på BB har varit bland dom bästa i mitt liv, jag har haft så roligt och känner i varenda liten del av min kropp att det är det här jag vill göra. Att jag hittat precis rätt plats i livet.
I måndags var jag på Egenvårdsavdelningen, där mammor med vanliga förlossningar hamnar, man är mindre personal och erbjuder hjälp till dom som vill men för det mesta får föräldrarna klara sig själva. Det var väldigt lugnt och jag fick god tid på mig att gå igenom allt som man ska kunna.
Idag fick jag vara på BB-avdelningen, där mammor med komplikationer hamnar, exempelvis snitt, akutsnitt, stora blodförluster, tvillingfödslar, svåra bristningar osv. Där var det fullt ös, alla rum fulla och nyförlösta mammor i dagrummet väntandes på ett rum, mammor på förlossningen väntandes på rum och vart man än vände sig fanns där en liten bebis.
Eftersom många mammor hade svårt att ta hand om sin bebis själva fick man gå med en skrutt i famnen och en i balja och alternera dom två, så nästan hela dagen har spenderats med en liten plutt i armarna. Jag visste inte att undersköterskorna gjorde så mycket barnavård som dom gjorde, trodde väl att den mesta tiden gick åt till renbäddning och städning, men det mesta som skulle göras med dom små gjordes av dom. Alla prover, all amningshjälp, skötsel av ögon, navel, vikter, huvudomfång, syremätning, hörseltest...
På fredag är det dags igen och sen ska jag väl räknas som fullärd timanställd, så nu funderar jag på att sprida nåt litet virus i luftventilen så all personal blir sjuk så jag får jobba.
Va fasiken ärehär?!
Här får ni mina älsklingar, se och njut!
Tydligen kan man klicka på fler filmer efter denna men det behöver ni ju inte göra...
Skilda sovrum?
Igår kväll gick jag och lade mig tidigt, jag skulle infinna mig på BB klockan 6:45 och ville känna mig riktigt utvilad och på topp. Klockan hade inte ens hunnit slå 22 nör jag kröp ner under duntäcket med "Brunstkalendern" i högsta hugg, här skulle minsann kopplas av!
Fem minuter senare kommer Martin på att han bara måste tömma diskmaskinen, sådär lite tyst och försiktigt så att alla slamrande ljud blir något lägre men istället lite mer ihållande. Och irriterande.
Jag andades djupt och koncentrerade mig på boken.
Efter en stund i soffan framför fotbollen känner Martin att det krävs lite popcorn, så strax surrar micron och smällandet från tvåtusen popcorn fyller köket. Sen, ett ljudligt PLING och prassel prassel med påsen, leta skål, smälla i skåpslucka...
Andas låånga tag. Lugn och fin, klockan är ju bara kvart i elva.
Kanske skulle man tvätta barnens regnkläder? Ja varför inte. På med tvätten bara, skönt att ha den skramlandes vägg i vägg i maxfart på centrifugen en timma senare.
Max tio minuter efteråt har barnen vaknat, dom är kissenödiga och så måste dörren absolut stå öppen, med allt väsen utanför är det omöjligt för dom att somna om och dom ligger vakna och pratar en bra stund.
Mitt i allt detta kommer Astor in och drar en lång serenad på Kattiska, han vill ha mat och det nu. Martin rör runt i köket med kattmatsburkar och plastskålar och sen blir i alla fall katten tyst.
Fotbollen blir såklart förlängd och övergår slutligen i straffar, verkligen kul, men att höra kommentatorerna skrika i falsett två gånger i minuten och så den förbannade visselpipan. Nä nu jävlar!
Martin ser helt oförstående ut när jag gapar om min skönhetssömn. Vaddå? Vad menar du, har jag väsnats?
Efter mycket om och men kryper även han ner och jag har preciiis somnat när han putter på mig och frågar om jag ska hämta från dagis.
Nej tack, jag har redan en religion
Två mormoner ringde på och frågade med svår engelsk brytning om jag "shäände til Mourrmouns bouk"?
Jag var inte helt upplagd för en timmas föreläsning utan ljög ihop nån historia om att jag nattade barn så jag kunde absolut inte prata. Kanske kunde dom komma tillbaka en annan dag?
Självklart kunde dom det, det enda dom gör är ju att gå runt och trakassera folk och hota med skärselden och en evighet i helvetet om man inte väljer Den Rätta Vägen.
Från och med nu ska jag börja använda den där håligheten i dörren som kallas för "titthål". Så jag kan låta bli att öppna för kostymnissarna.
En viktig skillnad
Skillnad Gullvivan VS BB:
*Morgonrapporten på Gullvivan spenderas i sällskap med arbetskompisar, en kopp kaffe och eventuellt ett par oroliga boende. På BB satt jag i personalens skinnsoffa med en dygnsgammal pojkbebis i famnen.
Studiecirkel i albanska
Ibland kan fok i min närhet få för sig att jag är en stjärna på just engelska, "men du som bott i usa så länge, du kan väl hjälpa mig med det här?" säger dom och går på en svag linje: smicker. "Du äär ju så duktig!"
Mm, eller hur. Jag skulle inte överleva en sekund utan mitt lexikon, skulle nån få för sig att prata engelska... Ve och fasa! Jag stakar mig och låter som värsta idioten, "...but hello! Yes I can speak. A bit. The way to affären? Jaa du...take höger and then you see the sign ICA and you have arrived."
Egentligen spelar det ingen roll, Prinsen blir bättre och bättre på engelska så snart är det meningslöst att försöka smygprata. Kanske skulle man ge sig på albanska istället, en kvällskurs nu i höst? Då fattar ju inte ungarna när man vill köpa godis mitt i veckan. Smart.
Snälla, ta mig härifrån!
Det var väl ungefär vad avdelningschefen på BB sa också när hon fick se mitt schema, "men herregud, jobbar du dom här tiderna?!" kved hon och så fick jag en såndär sympatisk blick som som man ger en nyss överkörd människa.
Eller vad vet jag, jag har aldrig träffat nån som nyss blivit överkörd.
Hur som helst så hinner man liksom aldrig koppla bort jobbet även om man är ledig, man sitter där och tänker "shit, snart ska jag till jobbet igen och så vips är det fredag igen och så har man hela helgen förstörd."
Det allra mest fantastiska som kan hända är när man går på "helveteshelgen"; torsdag 12:30-21:30, fredag 12-20:30, lördag 7:30-16:30 söndag 7-12+16:30-21:30. Sen är man ju förstås ledig hela måndagen, verkligen storslaget, men hur slut i huvudet är man inte då? Jag brukar va så trött att jag nästan grinar, barnen får så mycket skäll att jag borde spärras in och sen är det bums i säng för tisdag morgon är det dags igen.
Folk som jobbar på andra ställen i kommunen brukar skrattande fråga mig om jag skämtar när jag berättar om mitt schema, det finns inget annat ställe med så dåliga villkor som Område 1, det säger jag inte utan att ha åtminstone lite kött på benen för till och med facket höjde på ögonbrynet åt bedrövelsen.
Min enda förhoppning att komma levande ur det här är måndag, då jag ska få gå bredvid på BB (=lära upp mig för att bli timanställd) jag kommer jobba dag och natt och tredubbelt om det är vad som krävs för att få en chans. Jag vet att jag är en utmärkt undersköterska och jag vill inte läsa till nåt annat heller, men om jag ska spendera tio år till i äldrevården så kommer jag gå under. Jag kommer förintas och bli en bitter, sur och kedjerökande gnällkärring.
Ösregn, sol, ösregn, sol, ösregn
Ja, jag antar att ni alla gör samma grejer så jag ska fatta mig kort; Glad midsommar!
