Tanden är hel och plånboken tom. Tänk att man betalar dyra pengar för att bli plågad på det där viset, jag var helt skakis hela förmiddagen innan det väl var dags. När jag sen satt där i uppochnerpåvända stolen kunde jag knappt andas men tandläkartanten bara log och försäkrade mig att det absoluut inte skulle göra ont, hon skulle bedöva så bra så och så tog hon fram två pipelines. Jag undrade om hon skulle bygga ut avloppssystemet men det visade sig att hon skulle köra in dom i munnen på mig, en rätt in i kinden och en i köttet. Smärtan var obeskrivlig men efter en sekund blev jag helt förlamad och kunde inte få fram mer än "plhbladghh" så när tanten sa "det var väl inte så farligt?" kunde jag bara skaka på huvudet.
Hela kalaset gick lös på 1215 svenska enkronor, rena rånet om du frågar mig. Visst är det konstigt att all vår sjukvård är subventionerad men inte tandvården? En inflammerad tand är väl minst lika illa som öroninflammation? Det har ju blivit så att friska tänder är en klassfråga, bara dom med fast inkomst och utrymme för oväntade utgifter har råd att gå dit medan arbetslösa, låginkomsttagare och sjukskrivna får hoppas på det bästa.
Jag har i alla fall bestämt mig för att teckna den där tandvårdsförsäkringen och ska tillbaka och göra en första undersökning i maj, jag tror att mina tänder är ganska friska och starka så förhoppningsvis kommer jag undan med den lägsta månadsbetalningen.

*Fasa*
*Skräck*
*Fruktan*
För vad undrar ju ni nu och då ska jag berätta: Jag har tandvärk.
Inte skoj av flera anledningar men framförallt för att jag VET att det blir ett dyrt besök, jag är nämligen en nattpressare. Jag pressar ihop och gnisslar så på nätterna att mina tänder har sprickor och ibland tappar bitar och dessutom är dom helt utan emalj på bitytorna så dels är dom mer karieskänsliga och dels isar allt man stoppar i munnen. Jag kommer alltså behöva laga minst två hål, fylla i flera glapp där jag tappat flisor och så ska det ju röntgas och donas med så det är väl lika bra att räkna med fem tusen.
För ett par veckor sen råkade jag tugga ner lite mat i ett av hålen där tandbitar saknas och sen dess värker det i hela munnen, jag har låtsats som ingenting men nu går det inte mer, jag är livrädd att tanden ska börja lossna. Jag är inte så rädd att själva besöket ska göra ont för det tvivlar jag inte en sekund på att det gör, eftersom jag är så känslig måste dom alltid köra upp en fet spruta i hårda gommen också för att bedöva, utan det är mer hela grejen att få klarställt fakta: min mun är skit.
Tydligen finns en fin försäkring nu så kanske ska man gå på den, då blir det inte så dyrt längre fram, men första steget är att ringa och boka tid.
Wish me luck...

Väldigt rolig diskussion på Gullvivan idag;

Jag; Undrar varför dom väljer en vanlig sketen tisdag att förlova sig på?

Kollegan; Nä men dom vill väl inte ha så mycket folk där, det är ju som sagt en vanlig dag och folk jobbar ju.

Glöm grillfesterna, glöm hängmattan och avboka Bindefeldt. Drömmen om Huset är bara att fetglömma.
För att ni ska få en helhet så får jag väl dra hela historien från början;
Huset vi är intresserade av står på en tomt som gränsar till en annan tomt där det funnits en kemtvätt för fyrtio år sen, kemtvätten har spridit en mängd klorerade kolväten (googla perkloretylen) som nu har sjunkit ner i marken, förorenat marken i en omkrets av ungefär hundra meter samt gått ner i grundvattnet. Detta vill såklart alla bli av med, kommunen har ansökt om statliga bidrag för en sanering så inga fastighetsägare skulle få punga ut med pengar.
Så långt låter det inte så konstigt, kanske inte så kul med detta i sin närhet men kommunen skulle ju sanera och inga privatpersoner skulle få stå för notan, eller?
Nja, riktigt så enkelt är det inte. Om vi köper huset idag så köper vi också på oss ansvaret för saneringen och får därmed också stå för kostnaden, i runda slänga mellan en och två miljoner kronor, och det fortsatta ansvaret för marken. Den nuvarande ägaren fick rådet av miljöförvaltningen att hyra ut huset under tiden saneringen pågår, kanske under en femårsperiod, och vi blev dom enda tänkbara hyresgästerna. Så smått började vi planera flytten och kolla kostnader för kök och badrum, jusrister kontaktades för upprättande av hyresavtal med förköpsrätt och vi såg slutet på eran i dockskåpet.
Bara för att vara på den säkra sidan ringde jag idag upp Naturvårdsverket, dels ville jag veta om dom skulle anslå pengar och möjliggöra en sanering och dels ville jag veta exakt vad det var som fanns i marken. Där och då gick min dröm i kras.
Det som finns, och sprider sig, i marken är extremt farligt, cancerframkallande, skadligt för lever och njurar och en helt enkelt jävligt obra. Naturvårdsverket kommer utföra liknande saneringar i hela landet i enlighet med en nationell prioriteringslista och beräknar vara klara med detta år 2050 så några planer för just Trollhättan är inte på gång den närmsta tiden och att leva med detta i sin närhet innebär oerhörda risker. Dessutom är just dessa föroreningar det absolut värsta man kan tänka sig och i stort sett omöjligt att få bort så även om det skulle saneras kommer det med stor säkerhet inte försvinna helt.
Kort och gott; ingen kan köpa huset och ingen kan hyra det, ingen kan bo där och även om man skulle kunna bo där just nu under en tid så kommer man på sikt få in dessa klorerade kolväten i luften och då återstår bara god ventilation som enda åtgärd, och ändå kommer man gå där och andas in farligheter.
Så som ni förstår är det bara att gå vidare och bo kvar i dockskåpet två år till. Fan också.