Sommarbilder
Trots att min egen familj högaktningsfullt sket i Mors dag utan att ens be om ursäkt så var det en ganska bra dag. Vi åkte till den stora staden Skövde och hälsade på Martins mormor Stina, lunchkorgen var packad och vi stormade Ekedalsgatans äldrecentrum och gick till en lekplats i närheten.
Härlig lekplats med massa klättermöjligheter!
Picknick i gräset med mormor Stina och Martins bror med familj.
Finaste mormor Stina.
Lite bus sitter fint efter maten.
Vilda och kusin Sander leker ta, parken var stor och barnen kunde springa runt tills orken tog slut.
Efter många timmar i parken blev mormor Stina trött, vi lämnade henne för en eftermiddagslur och åkte till Simsjön för ett dopp. Även om det fortfarande är maj så var det 30 grader varmt och en iskall insjö var precis vad vi behövde.
Till och med krukan Jenny badade! Och ja, jag doppade mig. Flera gånger!
Vilda och Sander plumsade på det grunda...
...och Prinsen plumsade på det djupa.
Härliga Simsjön!
Nämen inte ska väl jag... En diamantring! Oj så fin! Eller såg jag fel?
Var beredda, här kommer presentlistan från Mors dag;
*Ingenting
*Noll
*Tomt
*Hallå?
*Eko
*Inte ens en teckning
*Absolut inget "grattis på Mors dag!"
Oj oj oj, jag häpnar. Vilken uppfinningsrikedom!
Igår föreslog Martin att han skulle lämna mig ensam med barnen hela dan eftersom det ju var just Mors dag och barnen som borde uppvakta men inte trodde jag han var allvarlig.
Hela dan har jag gått och väntat på åtminstone en liten teckning och en kram från barnen och gärna en liten blomma från Martin men inte då, det enda jag har fått är en rejäl solbränna och det är inte ens från barnen. Jag smorde in alla barnen inklusive Martin men glömde givetvis bort mig själv och eftersom det är MORS DAG verkar alla andra också ha gjort det. Det är väl då man ska tänka lite extra på sig själv eftersom ingen annan i familjen gör det då heller.
Kul.
Bortskänkes; Ouppfostrad och egoistisk familj, någorlunda rumsrena, vaccinerade, hyfsade stamtavlor men rätt oborstade. Behöver träning!
Röda mattan
Det var kära Kajsa Varg som bjöd med mig till premiären av David Hellenius och Peter Magnussons nya film "Sommaren med Göran" som bl.a Alexandra Rapaport, Christine Meltzer och Peter Dalle medverkade i. Mycker rolig och med hög skrattfaktor.
Efteråt meddelades det att för folket som var där ifrån filmbranschen väntade det bussar utanför för vidare transport till kvällens event, jag och Kajsa övervägde att planka med och låtsas som ingenting, herregud vem skulle märka det? Det kunde vi behöva, resonerade vi, som aldrig får komma hemifrån och dessutom var det ju Mors dag på söndag, men sen sprack idén när Kajsa kom på att hon skulle stå redo för Borås djurpark på lördagmorgonen.
Vi fick i alla fall en härlig mingelkväll med champagne och bio, trevligt sällskap och utan män och barn.
Vaaa?! Vasa??
Nu är pappen borta och här inne är det tyst som i graven. Jättetyst faktiskt, och det ringer inte i örat när jag går utanför garderobsdörren.
"Mamma, kan du knyta igen?"
Herregud, idag höll Vilda på att bli av med foten! En tragedi jag avstyrde med hjälp av en storartad insats från Lorena och Jonas, goda grannar och ännu bättre vänner.
Vilda hade fastnat i cykeltrampan med skosnöret från dom sprallans nya skorna och kom inte loss, först efter en svår manöver av Jonas lyckades vi få loss foten som vid det här laget faktiskt skimrade i lilasvart, inte bra. Hur lång tid tar det innan man måste amputera? Så jag vet till nästa gång menar jag.
Nu har jag förstås fått en lektion i hur man ska knyta dom på bästa sätt men hur smart är det att köpa knytskor till nån som inte kan knyta själv? Ett jävla spring.
I-landsproblemen är inte att leka med
*Frysen saknar ismaskin och är inte självavfrostande
*Att kranen inte fixar bubbelvatten
*När bredbandet ligger nere och man måste se på vanlig tv med vanlig antenn
*Sängens urlegade hålighet där man alltid hamnar vid fyratiden på morgonen
*Finnarna man får efter en helg med godis, chips och choklad
*När gipsskivorna i väggen inte klarar tyngden från den nya 50" LCD-tv:n
*När man måste välja Eldorados hårda russin för att man inte har råd med Sunmaid
*Senor och broskbitar den nygrillade fläkskarrén
Fyll gärna på med andra livsviktiga problem som bara måste lösas snarast.
My final word
Brukligt på Mors dag
Hittade följande text på nätet när jag läste om Mors dag, den skrevs av Cecilia Bååth-Holmberg som var den som instiftade Mors dag i Sverige 1919.
Så här skulle man fira mor då;
1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.
3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar.
6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållas för mors dag.
Dagen är ingen allmän flaggdag, men det är en vacker gest att flagga.
Något att tänka på, särskilt för dom som kanske har lite att ta igen. (*Host Martin host*)
Låt mig sova en vecka!
I drömmarnas värld var den här veckan fylld av slappa eftermiddagar i solen med barnen, en grillkväll med Linda och tidigt sänggående alla kvällar, men i verkligheten är det fotbollsträningar, skolarbete för mig, föräldramöte, extrajobb och sena kvällar med tvättvikning och disk som gäller hela veckan lång. Rena slavjobbet med andra ord.
Jag borde bli extra belönad på söndag tycker jag, inte nog med att jag är en oerhört pedagogisk och öm moder, jag har dessutom fått kämpa på ensam under många veckor då Martin varit i Stockhom. Men man har väl tur om man får ett par välritade teckningar...
Inte fy skam det heller, jag gillar ju hästar, hus och gubbar med fyra fingrar.
Tio liter vatten tack.
För säkerhets skull vred jag på elementet också, bara liiiite grann så blodet skulle tina.
Fyra timmar senare vaknade jag med panikångest, jag låg som ett albanskt lindebarn med lakanet minst tjugo varv runt kroppen och svetten rinnandes, drömmarna jagade mig och luften var så torr, munnen som sandpapper och håret klistrat i ansiktet.
Herregud vad varmt, jag halkade ur sängen och slet upp fönstret och kände på elementet, det ångade på högsta effekt och det var minst 28 grader i rummet. Martin gnällde i sömnen och jag visste att om han vaknade och upptäckte vad jag gjort skulle han mörda mig, en natt med drömmar från öknen och svetten porlandes utmed ryggraden är det sista min man önskar sig, så tyst som en mus gled jag ner i sängen igen och låtsades sen som ingenting. Vaddå varmt? Nä det har jag inte känt, fönstret är ju öppet. Du kanske har vallningar?
Road trip
Ungefär så såg familjens dag ut igår, vi skulle egentligen bara till och från Skövde men allt som allt var vi hemifrån i sju timmar och när vi väl svängde in på parkeringen grinade både barn och vuxna. Det var bara dom fem sista milen som var okej, då lekte vi med Prinsens sjuårspresent "Tankeläsaren", den enda som pep då var Vilda som tjatade om varför hon inte fick vara med.
Idag fick bilen rengöras grundligt eftersom Martin ska frakta klassen till Stockholm i den imorn, lite pinsamt att gå runt med polisuniform och röven full av pastasås.
Vi behöver fler badrum!
Nyss körde vi "Sten, sax, påse" om vem som skulle få duscha först och jag vann nästan helt obesegrad, vad händer? Jo, Martin snörper på munnen och försöker smita före med ursäkten att jag bara flamsar! Helt otroligt.
När jag väl kliver ut ur hushållets enda badrum efter avslutad dusch så hittar jag honom krypandes på golvet, han skulle skrämma skiten ur mig men hann inte fram utan krälade halvvägs genom hallen.
Bäst jag ser upp inatt, han kväver väl mig med kudden annars.
Fördelen med att bo i bostadsrättsförening med en styrelse på trehundra år
Egentligen var det väl tänkt mer som ett traditionellt "vuxenkalas" med släkt och vänner till oss men nånstans längs vägen spårade det ur och blev världens pangfest istället, barnen härjade fritt och vi satt ute ända tills sena natten. Alla utom Martin förstås, som "somnade" vid elvatiden...
Dagen efter var vicevärden ute och felsökte festområdet redan klockan halv åtta på morgonen, han spatserade runt som en av kungens män med händerna bakom ryggen och skakade på huvudet, maken till misär hade han inte skådat sen kriget. Fem minuter senare ringde telefonen första gången, jag hade tack och lov stängt av ljudet men vid halv tio kändes det som om han var på väg att få en stroke där på andra sidan luren så vi svarade.
Vicevärden, med en djup suck; -Jaa, jag vet inte vad jag ska säga...
Martin, fortfarande inte helt nykter; -Nähä, hur menar du då?
Vicevärden; -Det är ju heeelt oacceptabelt att ni lämnar gården i ett sånt skick!
Martin; -Öh...vad menar du?
Sen pågick samtalet i en hätsk ton i flera minuter, tydligen hade vi - som arrangerat denna fylleskandal - fullständigt ansvar för, inte bara oss själva och våra barn, utan också för uppträdandet hos gästerna, dom andra boende som också deltog i kalasandet samt dom eventuella besökarna till andra boende på gården.
Att någon lämnat en tom flaska likör ute var verkligen inte acceptabelt! Och vad var det som låg kvar på bordet? Om inte teskedarna från föreningslokalen!
Martin lovade dyrt och heligt att genast städa upp i sopstationen och därmed basta.
Tre minuter senare hade vi plockat ihop den röda sopsäck med grillfestrester som lämnats ihopknuten men som fåglarna pickat små hål i, plockat in dom fjorton teskedar som (minsann) tillhörde föreningslokalen och absoluuuut inte fick lämna den och torkat av bordet med chokladsås som barnen spillt.
Hujdea mej vilken misär.
I och med denna fest har familjen Svenson splittrats, Martin tycker vi ska göra så lite väsen av oss som möjligt och bara följa alla regler dom vill medan jag vill göra precis tvärtom. Så fort jag säger nåt ute på gården så måste jag skrika "om det är okej där bakom spetsgardinerna????!!" efteråt och "ojdå! Får man ha så här roligt här på gården, kanske sticker det i ögonen på dom som inget annat liv har än att glo bakom gardinerna???!!" om vi brister ut i skratt.
Barnen är helt indoktrinerade och fullständigt på min linje, dom skrämmer sina kompisar med den sura vicevärden och sktisura vaktis och glor tillbaka på kärringarna med pudelfrissa som gömmer sig bakom Cellbes allra billigaste gardinkappa.
Från och med nu ska mitt liv gå ut på att göra livet för kärrningarna så surt som möjligt.
Moget va?
Sju år, tre timmar och sju minuter sen det sa "slafs"
När sjungadet var klart och paketen slets upp satt hon bredvid storebror och trånade, hon förklarade att hon var ganska bra på att öppna paket om det nu skulle behövas nån hjälp, men då hon blev nekad satte hon sig med armarna i kors och muttrade att det minsann "var roligare när vi sjungde."
På presentlistan hittills finns:
*Lego Indiana Jones PS2-spel
*Trivial Pursuit med 600 Disneyfrågor
*2 mickar till Singstar
*Inlines med apbra kullager
Imorn invaderas gården av alla kompisar och jag ber till gudarna om fint väder så vi slipper ha tjugo ungar klättrandes på väggarna i föreningslokalen, minns med fasa ett år då det regnade och jag höll på att bli inlagd på mentalkliniken.
Prinsen har beställt pizza som mat, fasen vad ungar av idag har dyra vanor! Sex pizzor blir ju typ trehundra spänn!
Annat var det på min tid, då fick man hålla tillgodo med korv och bröd om man hade tur. Och absolut inte "Dennis" korv, den var ju så dyr så dyr, nej Willys egenmalda korvar med hårda knölar i svalde man ner med "Berra Bus" och hade man tur fick man hemgjord långpannetårta efteråt.
Prinsens kompisar får 88:an som efterrätt och så ska det väl va Tom & Jerrypåsar också antar jag så om nån har bra tips på extraknäck vore jag tacksam för ett samtal.
"Jodå, jag dammsög igår också. Och torkade alla golv. På knä."
Det konstiga är bara att nu, när jag har hela frysen full av smaskigheter att duka fram med, så blir jag fikasnål. Varenda gång vi har folk på besök tänker jag "hmm...det går nog bra med några torra Mariekex. Synd att slösa på det hembakta." Inte för att mina gäster inte förtjänar mina egenhändigt ihopknåpade alster utan mest för att jag vill ha allt kvar. Ifall nån kommer på besök.
Idag slog jag däremot på stort, värsta fikabuffén dukades upp med alla sju sorter och mina gäster blev såå imponerade, åh vad duktigt jag var som bakade! Tänk så gott med hembakat! Sen satt vi där och ojade oss över hur lite tid och ork man egentligen hade över till hushållssysslor i största allmänhet och jag log klädsamt förläget när alla berömde mina snygga bullar.
Tyvärr är nu fryslagret tömt och jag måste baka mer, dessutom ska jag ge mig på glutenfria bullar den här gången vilket tydligen ska vara klurigt, dom ska jag snåla extra mycket med för mjölet var hemskt dyrt. Kanske kan folk köpa med sig fika istället? Så jag kan ha mitt lager kvar.
