Jennys nyårskarameller
Årets sämsta; Att Sofia och Stefan tog Oliver och lämnade oss var ingen höjdare, dålig stil tycker jag. Kan man inte stå ut i en dockskåpsliknande lägenhet för min skull? Dessutom har dom nya grannar som dom umgås med, hoppas dom får löss.
Årets nykomling: Världens finaste Mattheo gjorde entré i början av sommaren och har sen dess förgyllt mitt liv, en underbar pojke som borde hälsa på tant Jenny oftare.
Nyårslöfte inför 2009; Förra året lovade jag dyrt och heligt att alltid komma i tid till jobbet, det har väl gått sådär kan man säga. Inför nästa år lovar jag med händerna på hjärtat att jag verkligen ska försöka gå och träna ibland.
Förhoppningar inför 2009; Att det lilla huset jag drömmer om 1, motsvarar mina förväntningar 2, inte blir för dyrt 3, säljs till oss och 4, blir vår drömkåk.
The do's and dont's of dockkalas
Jag vet inte om ni visste det men det finns tydligen regler för hur man för sig på ett dockkalas, regler som jag inte kunde och därmed fick mig att se ut som ett fån på förra kalaset för Josefin (Vildas docka.)
Josefin har kalas nästan varje dag och det dukas upp med koppar och fat, glas och små skålar och sen blir man - om man har tur - inbjuden att delta. Först ska man såklart sjunga "Ja må hon leva" och hurra fyra gånger och sen går man över till fikabordet där jag gick lite för fort fram för värdinnan.
Jag; Mmm vad gott! Då tar jag lite socker i kaffet!
*Tar låtsassocker ur en liten porslinsskål*
Vilda; Amen mamma, det är inte socker. Det är gröt. Det ska vi inte ha nu.
*Ser ut som om jag är från en annan planet och bär undan grötskålen*
Jag; Ööhh, jaha ursäkta mig! Jag kan dricka utan, ska vi skåla för Josefin nu då?"
*Låtsasskålar i ett pyttelitet vinglas*
Vilda; Men man kan inte dricka än. Jag har ju inte hällt upp.
Jag; Nä just det, nu ser jag.
*Väntar medan Vilda häller upp*
Jag; Åh vad gott det ska bli, nu är jag verkligen sugen på kaffe!
*Jag dricker*
Vilda; Men mamma! Du kan inte dricka än! Det är ju för varmt!
Här inser jag att jag behöver öva lite mer innan nästa sittning, jag kan ju ingenting och Vilda glor surt på mig. Jag ursäktar mig och ger Josefin en grattispuss men då ramlar hon ur sin lilla dockstol.
Var är mina porrmail?!
Nu gapar den ödsligt tom varje dag, jag har förstås varit extra hård och inte ens öppnat alla snuskmail utan skickat dom direkt i skräpposten men inte trodde jag att priset skulle bli så högt. Helt plötsligt saknar jag "Candy wants to **** your *****" och "Diamond can't get enough of you".
forever young
"Åh va roligt det var att fylla år!"
Lilla Vildas föddes klockan 10:39, ute snöade det för fullt och alla adventsstakar lyste så fint. Vi kurade inne på förlossningen flera timmar innan vi flyttades över till BB och fick träffa världens stoltaste brorsa.
Första sommaren var varm och solig, Vilda kröp runt i gräset och åt på allt, gräs, grus, sand, mask, blommor, tappad korv, servetter, hinkar och mycket mer.
I den här vita barnstolen återfanns Vilda 99% av all tid, hon flyttades med överallt och baktill hade vi surrat ett parasollfäste med buntband så hon skulle få skugga. Hon var hur nöjd som helst med något att bita på, en kaka, en leksak, ett snöre, en glass eller vad som bjöds.
Sina första steg tog hon vid nio månaders ålder och sen dess har hon hängt som en svans efter Prinsen, på gott och ont.
Lilla Vilda som inte är rädd för något (utom mörkret) är som treåringar är mest; full av spring, glad och väldigt duktig på allt. Hon leker med sin docka Josefin och dukar lilla bordet med alla koppar och glas så vi kan ha kalas, lussar med sitt lucialjus och alla verser på luciasången, ritar fina gubbar på allt och säger "jag älskar dej vet du" till oss så ofta hon hinner mellan alla sina åtaganden.
Jag har humor
Väldigt roligt om jag får säga det själv.
Vaaaa???!
Det är datorns fläkt som surrar för fullt och får den lösa sidoplåten att vibrera. Fläkten går ju på högvarv för jämnan och datorn är seg som slime så när man suttit och väntat på att den ska ladda färdigt är man helt groggy och totalt lomhörd.
Martin letade efter en laptop till mig som man kunde köpa på samma sätt som en mobil, typ med nån slags bindingstid för trådlöst bredband, men utan resultat så det blir till att bunkra upp med öronproppar
Bulldegen
Idag har vi bakat för fullt, allt på en gång också så plåtarna fick stå på kö och bullarna blev helt överjästa. Det är ju en stor dag imorgon, Vildas treårsdag, och det vore fint att ha nåt att bjussa på. Mitt i allt bakande fick jag också dagens sanning av min kära son; "Mamma! Degen är precis som din mage! Sådär mjuk och len och kletig!"
Min Vilda
Vill du jobba svart?
Tyvärr är det ett renoveringsobjekt i stor skala, vi snackar byta tak pronto, dränera, eventuellt byta fasad, hyra in grävare till trädgården för att ta ner träd, hela insidan behöver kastas ut och bytas, fönstren har jag ingen aning om men antagligen är det tvåglas och förmodligen är det direktel som uppvärmning. Vi talar om miljarder kära vänner.
Nu vill jag skaffa mig en översikt på alla som kan hjälpa till, vi söker elektriker, grävare, snickare, starka armar, vvs-människor och inredningsarkitekter som vill tjäna lite extra. Betalning sker i spökpengar, gentjänster (jag är till exempel rätt bra på att sticka) eller natura.
Ho ho ho
Julaftons morgon började min kära man med att skrävla om hur många julsms han redan fått fastän klockan bara var elva, att dom flesta var vidarebefodrade till alla i telefonboken och inte alls personligen riktade till honom var tydligen inte viktigt utan det enda som gällde var att vinna över mig i den nypåkomna tävlingen.
Själva aftonen spenderades med min mamma och pappa dit också tomten kom med en massa klappar till alla snälla barn, tomten var i år inhyrd och den bästa jag sett, han var verkligen Tomten personifierad. Allt flöt på i sin vanliga lunk som sig bör; julmat, spralliga barn, KarlBertil Jonsson, julkvällsmat och sen det sedvanliga "detta får inte plats!" när det är dags att packa sig in i bilen.
Det enda som skiljde denna julafton från tidigare år var att Martin slet av halva fingertoppen på en spik, vilket ju såklart gjorde allt väldigt dramatiskt, tack och lov gjorde julsnapsen sitt så det är först idag han börjat oja sig. Det ser inte skoj ut, ungefär som om man skalat av all hud in till köttet runt hela pekfingertoppen, kvar finns bara nageln och en bit av nagelbandet. Först fattade jag inte vad som hänt men sen fick vi fart allihop och började leta plåster, den enda som fanns var helt vanliga klipplåster men det skulle ju inte funka så där stod vi fyra pers helt villrådiga när Systers man plötsligt fick gnista mellan synapserna; "Vi har ju för fan fått två förbandslådor!!" skrek han, yr av glädje. Jag och Syster hade fått varsin av pappa till att ha i bilen och redan första dan fick dom bekänna färg, fram med blodstoppande kompresser och kirurgtejp och ett, tu, tre hade Martin ett paket på handen.
Nu är stackarn helt förlamad, ena handen med skadad handled efter "våldsamt motstånd" på skolan och den andra invirad i fem meter självhäftande bandage, han går runt med båda händerna rakt upp och stöter självklart emot allting. Ibland tänker han att det nog ska gå att ge katten mat och kör in fingrarna i ringen på locket, eller att det nog ska gå att knyta skorna eller torka Vilda i rumpan men det blir ju bara värre, jag får ju liksom lösa alla situationer och ta loss honom under väldiga plågor. Det är väl en evinnerlig tur att han inte ska ha skjutövning dom närmsta veckorna för det där jättepaketet lär fastna på avtryckaren.
Klibbigt
Nu hör jag röster, låter som... om Tomtens alla renar sjöng...
*Hjärtstillestånd på grund av sockeröverdos*
Är hon lesbisk eller har hon snedvridet Oidipuskomplex?
Jätten Gluffgluff
Igår hade jag flådig tjejmiddag här hemma, det bjöds på janson, korv, sill, skinka, köttbullar och så vidare i halsbrännans spår. Mina vackra gäster, bestående av tre av mina kusiner, hade med sig en låda pepparkakor, två påsar lussebullar och en Paradisask som vi mer eller mindre kände oss tvingade att glufsa i oss.
Efter ett par timmar, när matkoman slagit till med full kraft, kommer Martin hem och letar fram några påsar Tomteskum som också måste smakas av men då är vi fyra flickor så uppblåsta av all mat, vin och julmust att vi inte ens kan se åt godis så påsarna förblir i stort sett orörda.
Där står dom sen, tillsammans med en knappt påbörjad Paradisask och alla kakor, och bara väntar på att jag ska komma hem från jobbet. Trodde jag.
Det enda som finns kvar är fyra romrussin, fyra ägglikör och fyra cocoskola, dom äckligaste av äckliga!
Nu ställer jag mig följande frågor; är det konstigt att Vilda har ont i magen? Är det konstigt att Prinsen inte ens orkade fem köttbullar till middag? Och vad i hela världen ska jag frossa på nu?
Rehab nästa
Dom senaste dagarna har jag vräkt i mig allehanda julsaker (som går att äta alltså) typ Jansons frestelse, korv, choklad, pepparkakor och lussebullar och med den här takten kommer jag se ut som en julskinka innan året är slut.
Idag, efter ha tryckt i mig ena halvan av den från Prinsens förråd i kylen ärligt snodda kexchokladen, lovade jag mig själv att INTE äta en enda sak till med socker. Inga små härliga praliner från Aladinasken som står gömd i medicinskåpet på jobbet, inga skumtomtar och absolutely not några ostbågar som Martin eventuellt skulle dela med sig av under kvällen.
Det gick sådär bra fram till klockan ett, då kom Martins bror på besök och vi fikade med tre koppar kaffe, ett wienerbröd och oräkneliga pepparkakor. När jag kom till jobbet klockan tre var magen helt slut och körde runt som en såndär liten röd karusell som fanns på lekplatsen när man var liten, nu var det verkligen slut på allt frossande!
En kvart senare kom Linda och frågade om vi inte skulle slå till på en pizza, det var ju ändå fredag, och jag hade väl sett att vi fått tre stycken "Ritz special"-tårtor?
Jag borde checka in på nåt rehab, jag är ju helt klart matmissbrukare, där kunde jag tända av och slippa våta drömmar om kamben, bearnaisesås och potatisgratäng.
