Singin' in the rain...
Fy farao vilken trist dag!! Regnet har vräkt ner som från ett aldrig sinande vattenfall. Bara det är nog för att få en på självmordstankar, tänk er då in i min situation; Fast i en 80kvm stor lägenhet med två monster varav ett har feber och är lagom irriterat...
Försökte ett tag i morse låsa in mig på toaletten och låtsas vara någon annanstans men det genomskådades direkt och efter ca en minut hängde de båda två i handtaget och grinade...
Nu har pappa Martin kommit hem och räddat mig undan en säker död, han tog barnen under armen och åkte till affären. På väg hem köper han pizza till oss och det är meningen att jag ska ha dammsugit och dukat.
Undrar om jag hinner...
Värre är att vara i stugan på ca 35 kvm med en galen bonussvärmor, en grinig make, en tillika grinig fru - alltså jag - (som blivit grinig av bonussvärmors kontrollbehov), en understimulerad 5-åring och hans farfar som gör sitt bästa för att få takpappen att krulla ihop sig i en sista desperat önskan om att slippa skrik och stoj. Var är mina Nexium (eller var det morfin jag menade...?) Tur vi åkte hem, jag hade aldrig pallat. Det tar ju för fasiken flera dagar att bli människa efter detta scenario. Längtar till en solsemester med sandstrand, släta stenar under fötterna och all inclusive någonstans runt Medelhavet...
