Har precis läst sms från Prinsens bästis mamma, hon uppdaterade mig angående en mycket tragisk olycka som inträffade igår.
Vi var några mammor och monster på en lekplats i stan, allt var frid och fröjd förutom att jag förstörde det ena barnets helikopter...
I alla fall så kommer Prinsen helt plötsligt springandes med andan i halsen "Carl har ramlat och blöder jättemycket!!"
Detta låter ju givetvis ganska dramatiskt men som de härdade och coola mammor vi alla är så sitter vi lugnt kvar och inväntar den skadade. Jag menar när lillan ibland ramlar och skrapar knät så kommer Prinsen springandes och säger exakt samma sak så vi ville gärna se det eventuella blodbadet först innan vi släppte kaffet.
Sen kommer faktiskt stackars Carl, haltandes och med en mindre flod under sig, han blöder faktiskt skitmycket!
Alla mammor far helt plötligt upp och börjar leta efter papper, plåster och nervmedicin.
Jag får nån slags sjukdom och börjar helt enkelt prata engelska med alla, litegrann i förbyggande syfte för det är ju synd att utbrista "Åh herregud!! Han blör ju hur mycket som helst!! Detta måste ni sy!!" Det brukar inte gå så bra för femåringar då.
Sen fick vi alla fall koordinerat oss såpass att pappan kom och hämtade den sargade soldaten och vi andra cyklade hem.
Idag hade de varit tvungna att åka till röntgen för att kolla så det inte fanns glas kvar för det hade blödit (heter det blödit??) hela natten. Stackars lille Carl, men nu var det bättre.
Skor på vid alla lekplatser!!