Inte en blund.
Inte en blund på hela natten.
Häromdan skrev jag att vi kanske skulle skaffa en bebis till, glöm det! Och var vänlig och påminn mig om hur det egentligen är att ha en liten hemma.
Här kommer en kortfattad beskrivning av min sömnlösa natt.

1:00 Prinsen vaknar och ropar att han vill komma in till oss. Eftersom han inte vill gå i mörkret de tre metrarna in till oss trots intensiva försök så måste jag gå och hämta honom annars fortsätter han skrika tills han väcker Lillan. Skitunge!
När jag kommer in till barnen ser jag att Lillan redan är vaken men mot alla odds så lägger hon sig ner igen!

1:30 Lillan gnäller och verkar inte somna om. Går in till henne och ger nappen. Hon är stekhet. Överväger att ta upp henne för en supp alvedon men tänker att hon nog då vaknar till rejält och verkligen inte somnar. Nu i efterhand inser jag att det nog varit en bra idè att ge henne det för då hade hon antagligen kommit till ro förr eller senare. Hur som helst så lägger hon sig ner när jag stryker hennes hår.

2:00 Lillan gråter igen. Tänker att hon kanske somnar om jag lägger mig hos henne. Hon är så varm att jag bränner mig på hennes fötter som hon envisas med att sticka in i min mage.

3:00 Efter att ha legat i en timme verkar hon inte mycket tröttare, frågar om hon vill ha vatten. Det kan ju sänka febern lite. Det vill hon och jag vinglar upp.

3:30 Lillan vill ha mer vatten

4:00 Jag ser hur det börjar ljusna

4:18 Lillans vatten slut. Jag hämtar mer.

Sen ligger vi och slumrar till och från båda två, jag får sätta på fläkten, ta av henne täcke, ta på henne täcke, stryka henne över håret... Sen tycker hon att hon vill läsa bok och diskuterar detta en stund innan jag å det bestämdaste talar om för henne at nu får hon fan ge sig!
Framåt sjutiden somnar vi faktiskt gott båda två och vaknar inte förrän kvart i nio då hon får en alvedon och sen läser vi om en hamster i hennes älskade bok.
Detta ska jag verkligen tänka på när bebistarmen vaknar om några år...