Prinsen har den senaste tiden dragits med ett inflammerat knä, det började för tre veckor sen som ett stort rödlila område som gjorde fruktansvärt ont och han fick snabbt feber. Vi gick till vårdcentralen där doktorn tyckte vi skulle avvakta - surprise - och hon tyckte inte det behövdes några infektionsprover, jag frågade om hon verkligen var säker på det, han hade ju trots allt blivit jättesvullen och fått hög feber på bara några timmar. Nja, kanske penicillin vore på sin plats ändå...
Efter tio dagars behandling såg det värre ut än nånsin och helt plötsligt öppnade sig knät, ett hål på sidan bara pulserade ut blodblandat var och Prinsen höll på att smälla av. Vi gick såklart tillbaka till vårdcentralen, träffade en ny läkare, förklarade allt igen, han övervägde om man skulle öppna ännu mer och tömma knät, Prinsen blev en våt fläck av skräck, men nej vi avvaktar.
Tre dagar gick och inget mer hände, knät var fortfarande rejält svullet och ömt men det vätskade inte, däremot fanns hålet kvar och såg rätt äckligt ut. Vi gick återigen till vårdcentralen, träffade en sjuksköterska som rådde oss till daglig omläggning med ett bakteriedödande plåster och att återkomma idag.
Idag fick träffa en ny läkare, förklara allt IGEN och svaret; det ser bra ut. Vi avvaktar.
Har jag sagt att jag blir illamående av vårdcentralen och deras förbannade jävla låtsasläkare? Ska jag själv behöva säga till att penicillin behövs? Att lita på en läkare idag är som att luta sig mot ett duschdraperi.