Usch, helt plötsligt känns mitt älskade duntäcke inte alls så skönt. Jag är förstås inte dummare än att tanken slagit mig förut, att jag långt bak i mitt understa medvetande har insett hur i all världen man kan fylla ett stort täcke med fjädrar och sen sälja det förhållandevis billigt.
Den tanken har suddats ut så fort jag tänkt den och varje kväll har jag älskat mitt täcke mer och mer, jag har låtsats att mitt täcke är gjort av redan döda ankor, såna som dött av ålderdom på en ekologisk farm i Skåne eller så.
I julas fick Vilda ett alldeles eget duntäcke, det var ganska dyrt men har förstås kommit till på samma ohyggliga vis som alla andra och nu är hela familjen Svenson med i Djurplågarklubben. Vi borde kanske bränna våra täcken på bål och för alltid använda fibertäcken? Eller kanske vore det bäst att bränna alla duntäckstillverkare, duntäcksanvändare och fjäderryckare på bål tillsammmans med övrigt djurplågande folk såsom slaktare, skotillverkare och tjuvjägare.