Lilla och Prinsen skojar genom Icas stora fönster!

Mammas bilder...





...och Prinsens bilder!

Härligt med snö och lite soliga vinterdagar till slut! Lilla tog sin första pulkatur och tyckte det var alldeles magiskt, Vilda och hennes vänner turades om att dra henne över gräset och några turer i Vildas knä nerför backen blev det också.

Lilla äter det mesta hon kommer över, hon är lite som en hund och dammsugare i ett vilket är väldigt praktiskt. Allra helst när hon smulat allt i matväg till molekyler och kastat ner det på golvet, då är det bara att lyfta ner henne och vips har världen förändrats och smulorna går helt plötsligt att äta.
Tyvärr kan det ibland slinka ner annat som egentligen inte klassas som mat, eller ens ätbart för den delen. Jag pratar om toapapper, grus, snö från skorna på skohyllan, kattmat, Barbieskor och suddigummin.
Igår hittade Prinsen henne under köksbordet, glatt smaskandes på nåt hon hittat, "herregud mamma, hon äter på nåt! Hjälp mig få ut det!"
Jag försäkrade honom att det bara var lite bröd från mellanmålet vi just ätit men han gav sig inte, "men mamma, det är ju nåt gult! Vi vet ju inte vad det är!" Prinsen var märkbart upprörd över min slapphet och Lilla tuggade och tuggade med sina tandlösa käkar. "Jamen om det är gult så är det ugnspannkaka från lunchen, det klarar hon." malde jag på och fortsatte rensa diskbänken.
Då tog Prinsen saken i egna händer, han mosade under vilda protester ihop Lillas mjuka kinder så munnen blev en liten fågelholk och körde sen runt sitt pekfinger tills hennes skatt kom ut.
En miniliten blomma gjord av några pärlor...
"Se här då mamma!!" ropade Prinsen, lika glad över att ha fått ut blomman som förbannad på mig som inte brytt mig. "Hon kunde DÖTT!!"
Lilla var helt vansinnig över hans tilltag men jag kände mig helt kall inuti, tänk om han inte suttit där. Tänk om han lyssnat på mig.
Prinsen räddade faktiskt livet på en vän på stranden för ett par år sen, simmade ner på botten och drog upp honom och simmade sen med vännen på ryggen ända in till strandkanten. "Det var tur att han hade röda badbyxor mamma, för det var helt svart därnere. Men så såg jag hur dom glittrade till och så kunde jag dra upp honom." sa han när vi pratade om det på kvällen. Jag grät i flera dagar  över insikten om vad som kunde hänt och hjärtat höll på att spricka av stolhet över min fina kille.
Hädanefter ska jag ha superduperkoll på bebisen, inga mer chansningar här minsann. Och så ska jag dammsuga varje dag. Hedersord.

Ja jag vet, jag är så kass på att uppdatera bloggen att jag borde skämmas. Och det gör jag! Kanske är det dags att lägga ner?
Jag trodde i min enfald att livet som mammaledig skulle innebära glammiga dagar av bebismys, latte på stan och slappartid i soffan. Riktigt så har det inte blivit kan jag säga... Mina dagar består mest av hushållsarbete, konfliktlösning och ett evigt släpande på höger ben där Lilla hänger och grinar.
Nä nu var jag orättvis, så illa är det inte. Den här mammaledigheten har jag verkligen njutit av att gå hemma och vara med barnen, visst har det varit tuffa perioder också och helt lätt är det inte att få ihop vardagen med flera barn i olika åldrar, men överlag tror jag att vi alla kommer se den här tiden som en vinst. Dels har Lilla uppgraderat familjelyckan och på nåt konstigt sätt mitt i all sömnbrist och alla kletiga mellanmål har hon gjort livet både lättare och roligare, och att storabarnen sen sluppit alla tidiga morgnar och sena eftermiddagar på fritids är jätteskönt.
Alldeles snart är vi ju där igen, dagisplats är sökt från och med första maj och sen lär ju livet ramla på som vanligt med falukorvsmiddagar och fredagstacos.
Förhoppningsvis kommer dom middagarna intagas i ett något större kök i ett framtida hus men än så länge är det bara drömmar.
Nu ska jag återvända till diskbänken och ärtsoppan som ska värmas, får väl låtsas att det är oxfilé och att jag inte alls står i en nerkräkad munktröja utan en dyr och glittrig paljettklänning.

Nytt år, nya möjligheter.
Vi började året med att sälja bilen, oväntat och impulsivt, lika impulsivt som när vi köpte den antar jag. Vi insåg lite för sent att det var en grymt dyr månadskostnad plus att servicekostnaden på Kia är typ 40 papp dom första åren så vi såg en chans att komma ur en ekonomisk rävsax.
Tyvärr gick vi rejält back men står i alla fall utan restskuld vilket känns bra eftersom vi också startade året med att lägga bud på nya Drömkåken! Tadaa!
Som ni redan vet var jag ju lite lätt fixerad vid ett annat objekt för några år sen, och jag tackar alla gudar i världen samt även en viss Fredric för att det husköpet gick i stöpet, vi hade mördat varandra, barnen och sen bränt huset och tagit ut skilsmässa och ja, ni fattar.
Hur som helst så är detta nya drömhus verkligen ett vi vill ha, dessvärre är det ett par feta kostnader innan det kan gå i lås. Taket behöver bytas omågende och en dränering är också på sin plats då fukt gått i i källaren, dyrt, men också en eventuell fuktskada i badrumsgolvet som ska kontrolleras. Vi ska få in lite offerter på takbyte imorn förhoppningsvis och så får vi väl se vart det tar vägen, underbart!
Jag känner att this is the year liksom! This is it! Det kommer bli ett jäkla bra år!

Hittade ett toppenrecept på den här bloggen, jag har ju så svårt att hitta inspiration till middagsmat men den här rätten är lätt att laga, supergod och tar typ ingen tid alls att göra.

Fyllda pastastubbar

Ett paket färsk lasagne på remsa, finns i kyldisken där färskpasta och sås finns. Rulla ut ungefär en skärbrädslängd, lägg på några skivor god skinka, hyvla över remsor med zucchini och god smakrik ost.






Rulla sedan ihop alltihop som en rulltårta.


...och skär i breda stubbar. Jag brukar dela den två gånger och får då tre lagom stora stubbar.
Ta sedan en ugnsfast smord form och häll i lite vanlig bechamelsås, ungefär så bottnen blir täckt, igår tog jag Keldas "fyra ostar" som var väldigt god men man kan även göra egen sås.
Ställ sedan i stubbarna.




...och häll över god tomatsås. Jag använder Dolmios classic pastasås, skitgod!
Häll sedan över resten av bechamelsåsen och riven god ost.
In i ugnen en stund, kanske 175-200 grader i en kvart tjugo minuter eller så.

Servera med mumsig sallad.

Jodå det blev jul i år igen. Fastän jag förberett inköpet av klappar och faktiskt gjort nästan allting redan i början av veckan stod jag ändå på Överby den 23:e tillsammans med miljoner stressade julshoppare och jag kände ett ögonblick hur jag måste vara sinnessvag, varför köper jag inte julklapparna redan under hösten? Jag vet ju att det blir jul och jag vet ju ungefär vad barnen vill ha så det finns liksom ingen anledning till att slåss i affärerna tills svetten rinner dagen innan, men samtidigt vet jag ju att det kommer bli likadant nästa år.
Till slut kom vi i alla fall hem och lugnet kunde infinna sig, vi hade mysig uppesittarkväll hos bästaste vännerna och julpirret kröp i alla barnen.
I år var det dessutom sällsynt bra julklappar, båda barnen fick vad dom önskade sig och var hur nöjda som helst med alla sina saker, och jag (eller vi, Mannen och jag) fick muggar, kanna och sockerskål från en fantastisk porslinsserie som jag länge velat ha.


Åtta muggar i rosa och blått, fin mjölkkanna och en gullig blå sockerskål, känns lite roligare att fika med lyxigt porslin tycker jag.

Resten av jullovet ska vi turnera i Kinect Adventures, käka godis och sova länge.
Och betala räkningar.

Jippi! Första klapparna inslagna och under granen! Eller vänta, vi har ju inte köpt nån gran. Klapparna ligger i ett hörn av vardagsrummet tillsammans med en liten halmbock utan skägg (det har Lilla framgångsrikt trollat bort) och en halvmeter antennsladd.
Men imorn ska vi minsann köpa den snyggaste granen i stan och sen blir det hur julmysigt som helst. I alla fall tills Lilla upptäckt den, hon är snabb som blixten nu med sitt haskrypande och inte ens trösklarna hindrar henne längre.
Idag var vi på Överby för att köpa alla årets julklappar i ett enda nafs, jag hade en färdig lista i mobilen och såg inga problem med att vi bara hade en och en halv timma på oss att slåss med alla andra julshoppare såhär på barnbidragsdagen.
Det gick inte helt enligt planen kan jag säga, för det första träffade vi typ tusen personer vi känner och bara måste prata lite med, sen visade det sig att min smarta inköpslista inte alls bestod av massa toppenbra klapptips utan mer var en namnlista på vilka som skulle köpas till. Det visste vi ju redan så varför jag ens bemödat mig med att skapa en sån är ju totalt obegripligt.
Hur som helst blev vi i alla fall av med några tusenlappar på den där dryga timmen vi var i affärerna så en del grejor blev det ju. Det lättaste var flickorna, dom är så skitenkla att köpa preseter till att man inte ens behöver tänka, Lilla fick bland annat en egen docka och en lära-gå-vagn medan Vilda får... Nähä, tror inte jag skriver det här för då skvallrar ni väl! Ni får nöja er med Lillas presenter, dom var hon ju för övrigt med själv och köpte så vi får hoppas hon har kort minne.
Nu ska jag lägga mig och verkligen tänka ut bra klappar till Prinsen, han är ju grymt svår att hitta nåt till! Tips kanske?!

Idag stod ett bilverkstadsbesök på kalendern, klockan tretton sharp skulle jag och flickorna befinna oss på Hedin bil för att få svar på varför motorlampan lyser så fint. Bilen är ju som bekant inte ens ett år gammal så för oss var det tveklöst något som skulle gå på garantin, alltså ett gratisbesök. När vi ändå var där skulle vi skaffa oss en prisuppgift på vad det skulle kunna tänkas kosta att laga antennen som en onämnbar förare (läs: Mannen) råkat få med sig från taket då han backade in i garaget, men det borde väl inte kosta nåt. Tycker man.
Väl på plats en halvtimma innan utsatt tid fick vi reda på att Händige Manny låg efter i planeringen så lite väntetid skulle det nog bli, inga problem, jag hade läget under kontroll med lite godis i väskan och några nya barnspel i mobilen. Dessutom fick jag kaffe och Vilda varm choklad och ett oändligt antal pepparkakor.
Efter trekvart började jag skruva på mig och frågade killen bakom disken om det inte var vår tur snart, jodå alldeles strax var det vi men innan så kunde vi ju göra klart pappersarbetet tyckte han. Det var visst bara att skriva under.
Med en hundradels milimeter till godo insåg jag vad som höll på att hända. På pappret stod "pris: 1,998 kr" och jag tappade andan. Vad i hela helvete? En bil som funnits i min ägo i 362 dagar och har sju års garanti ska väl ändå inte kosta en enda krona att felsöka? Jag frågade vänligt om en felsökning ändå inte var en apparat med sladd som sattes i min bil och som sen talade om exakt vart felet var, hur kunde det kosta så mycket?
Efter lite fram och tillbaka där jag fortsatte vägra betala kom det helt plötsligt ut ett papper med "pris, 0kr" på och allt var frid och fröjd.
Fram tills klockan kvart i fyra, då hade Vilda tröttnat rejält och antog flytande form, hon ålade sig runt på golvet och ylade om mer pepparkakor, mer godis och att hon minsann hade trååååkittt!!! Lilla var inte alls glad hon heller och tog i för full hals i Vildas gnällsång, jag svettades ymningt och bad en stilla bön om att få åka hem.
Tro det eller ej, men såhär i jultider blev jag bönhörd och Händige Manny återlämnade min bil, i samma skick förvisso men med löfte om en ny... vadenuvar till vartdetnusatt så fort som möjligt och självklart gick det på garantin.
Tack och hej leverpastej jublade vi och hoppade in i bilen. Hemma väntade tacos till stora och fiskgratäng till Lilla, alla glada och nöjda!

Julklappsplaneringen är i full gång här hemma, en hemlig lista ligger i pigtittaren och det smusslas väldigt bland alla familjemedlemmar. Främst mellan mig och Mannen kanske men även barnen mumlar hemlisar inne på rummet, så gulliga!
I år får barnen varsin dyrare klapp och bara någon liten sak att greja med på morgonen, det blir ju i överflöd ändå sen på kvällen och så kommer ju Tomten med några, så dom lider nog inte. I år är även sista året vår Tomte kommer, ve och fasa! Hur i hela friden ska vi lösa detta nästa år?
Vi har dom senaste sex-sju åren hyrt in Hunnebergstomten, han som sitter i sin kåta på julmarknaden på Hunneberg varje år, han har kommit med en stor säck och verkligen varit Tomten personifierad. Helt underbar. Men nu har han förklarat att det är en trött Tomte och att det är sista året han är ute på turné, Prinsen är i det magiska gränslandet så han kanske blir lurad ett år till men nästa är det nog rätt kört och bara att berätta sanningen. Vilda däremot, köper ju Tomten med hull och hår, och Lilla som inte ens fattat det där än, hur ska hon överleva utan en riktig Tomte?
Kan man hura en annan Tomte? Är dom alltid fulla, vilket min mamma tror, eller finns det nån slags Tomteheder att luta sig mot? Om jag inte lyckas hitta nån då, hur förklarar jag det?

Häromdan skrev jag på FB hur mycket jag avskyr den s.k "klasskassan". Det skulle jag inte gjort.
Nu tycker folk att jag är en "bitter snålkärring som inte unnar fröken en julblomma", vilket är en total missuppfattning och en helt egen tolkning av det som skrevs.
Jag tycker absolut att fröken är värd en julblomma, alla pedagoger i Prinsens klass gör ett storartat jobb med att få ordning på alla spelevinkar med myror i hela blodomloppet och Vildas fröken är hur underbar som helst som har skapat en sammansvetsad grupp på bara en termin, det är inte det jag säger. Men jag tänker på dom barnen som inte bor i fina, rika familjer, dom barnen som vet att mamma och/eller pappa inte har råd med alla utgifter och därför försvarar och täcker upp till sista blodsdroppen.
Dom som vet att det inte är tal om en spelkonsol eller andra dyra saker i julklapp, som inte kan vara med och åka skridskor för att skridskorna är för små och det finns inga pengar till nya, dom barnen som inte ens frågar om en extra peng när det är dags för fotbollscuper eller hockeytävlingar och som "ändå inte gillar McDonalds" när alla andra inte orkar laga middag.
Ni som dömt ut mig som "snålkärringen" och sitter där i den fina villan utan ett enda bekymmer i världen, som inte tycker det är nåt att tjafsa om med dom där stackars hundralapparna, ni har kanske inte förstått att dom barnen inte bara bor på Kronogården i en sunkig hyrestvåa utan att dom faktiskt finns här, där vi bor. Alldeles runt kröken kanske? I Sverige finns år 2011 över tjugotusen fattiga barn, visst kan man jämföra svenska fattiga barn med dom drabbade på Afrikas horn men jag tror inte "våra" barn blir varken rikare eller mer tacksamma för sin mat för det.
Hur många är det inte som har mammor eller pappor som jobbat på Saab och som nu står utan lön? Kanske är båda arbetslösa och på vippen att bli utförsäkrade, tror ni inte dom föräldrarna ligger sömnlösa och har ont i magen över julen?
För dom familjerna är hundralappen till fröken, den andra hundralappen till syskonets fröken, femtiolappen till tränarna och tjugorna till lussediscot inte småpengar utan en matkasse eller skillnaden mellan en kass julklapp och en bra.
Kanske är det Robin Hood som tagit över mig eller så vill jag bara få dig att tänka, tror du inte fröken blir lika glad för en ask "Merci"? Eller en liten julgrupp som kan stå på skrivbordet och som barnen kan se och glädjas åt också, när dom vet att dom har fått ge den?
Måste det vara gåvor för hundratals kronor? Efter lite lätt överslagsräkning med Prinsens klass som exempel står det klart att varje pedagog (fyra st) får något för drygt trehundra kronor per termin, jättefint och det är dom absolut värda säger jag återigen, men är det rimligt?
Och måste klasskassans pengar uteslutande gå till julblommor, sommargåvor och annat? Kan dom inte få gå till barnens aktiviteter, exempelvis lite korv och bröd på en grillkväll innan sommarlovet. Eller popcorn, dricka och godis på ett disco.
Självklart lämnar vi pengar till varenda insamling, ve den som sticker ut i dom här fina kvarteren, men jag känner ändå som jag gör och står för det. Och kände att jag var tvungen att försvara mitt utbrott på FB.
Kalla mig gärna snålkärring, det är helt okej med mig, men nu vet du i alla fall varför jag tycker så illa om alla dessa kassor.

Lilla tar sig framåt, först gick det sakta men nu har hon fått upp farten rätt bra och hasar sig fram med ena benet framför sig och det andra på släp. Hon är väldigt nöjd över sin nya talang och utforskar gärna alla saker hon inte får, till exempel kattlådan, kattmaten och storabarnens alla grejer.


Lilla går gärna med mamma till öppna förskolan, där finns massa kompisar och roliga saker man kan bita i.




På väg...




Båten brummar!

Idag har jag gjort en viktigt upptäckt, en sak som stört mig i säkert fyra-fem år och som fått mig att tvivla på mulitnationella företags kompetens. Det visar sig att det var min egen kompetens som var lite mindre än man kunnat tro.
När jag bakar pepparkakor med köpt deg blir aldrig pepparkakorna hårda, dom är liksom mjuka och helt sladdriga även efter flera dagar, inte gott att äta och inte särskilt lätt att bygga hus med eftersom väggarna gärna kollapsar. Idag tänkte jag att när Prinsen gör sitt hus så ska jag ha dom inne ända tills sekunden innan delarna bränns, då måste dom ju vara genomgräddade och borde alltså inte bli mjuka. Två sekunder innan det blev svartbygge av hela skiten slet jag ut dom ur ugnen och skrattade rått inombords, nu jäklar var degen lurad.
Prinsen dekorerade väggar och tak i ungefär en timma, det blev både text och krumelurer och han var mycket nöjd med sitt verk, ända tills jag skulle flytta över delarna till en bricka. Då gick nämligen alltihop sönder, taket vek sig på mitten och väggarna föll liksom isär. För er som känner Prinsen är det lätt att lista ut hur arg han blev men för er andra kommer här en liten illustration;

Jag blev ungefär lika arg jag och funderade på att ringa upp Skogaholms och säga dom ett par sanningens ord, tack och lov kom det lite saker emellan och när jag sen stod och diskade fick jag av en händelse se förklaringen till hushaveriet; "grädda tills gyllenbruna i 175-200 grader, ca 5-7 minuter."
Jahaaa... Jag har alltid, alltid gräddat pepparkakor på 225-250 grader.
Så enkelt var det alltså, mina kakor blev aldrig helt klara och behöll därför sin kladdkakekonsistens.
Imorn ska jag köpa ny deg och hjälpa Prinsen med ett nytt hus, nu håller vi bara tummarna för att Vildas hus står sig över julhelgen så vi slipper göra ännu ett nytt hus. När jag satte ihop det idag blev nämligen väggarna böjda så det ser lite ut som Villa Upp-och-ner.
Fast vackert såklart.


Vildas husdelar.


Braiga formen och glasyren.


Tadaa! Lite konstigt ljus men ni förstår ju själva hur snyggt det är.

Flickorna och jag bygger årets första pepparkakshus, i år har jag föregått raseriutbrottet över skeva väggar genom att köpa en plastmall. Rekommenderas!
Hittade också jättebra glasyr till dekoration, Dr Oetker har två förpackningar med tårtgarnering i tunna små tuber som är superenkla att jobba med.