Häromdan skrev jag på FB hur mycket jag avskyr den s.k "klasskassan". Det skulle jag inte gjort.
Nu tycker folk att jag är en "bitter snålkärring som inte unnar fröken en julblomma", vilket är en total missuppfattning och en helt egen tolkning av det som skrevs.
Jag tycker absolut att fröken är värd en julblomma, alla pedagoger i Prinsens klass gör ett storartat jobb med att få ordning på alla spelevinkar med myror i hela blodomloppet och Vildas fröken är hur underbar som helst som har skapat en sammansvetsad grupp på bara en termin, det är inte det jag säger. Men jag tänker på dom barnen som inte bor i fina, rika familjer, dom barnen som vet att mamma och/eller pappa inte har råd med alla utgifter och därför försvarar och täcker upp till sista blodsdroppen.
Dom som vet att det inte är tal om en spelkonsol eller andra dyra saker i julklapp, som inte kan vara med och åka skridskor för att skridskorna är för små och det finns inga pengar till nya, dom barnen som inte ens frågar om en extra peng när det är dags för fotbollscuper eller hockeytävlingar och som "ändå inte gillar McDonalds" när alla andra inte orkar laga middag.
Ni som dömt ut mig som "snålkärringen" och sitter där i den fina villan utan ett enda bekymmer i världen, som inte tycker det är nåt att tjafsa om med dom där stackars hundralapparna, ni har kanske inte förstått att dom barnen inte bara bor på Kronogården i en sunkig hyrestvåa utan att dom faktiskt finns här, där vi bor. Alldeles runt kröken kanske? I Sverige finns år 2011 över tjugotusen fattiga barn, visst kan man jämföra svenska fattiga barn med dom drabbade på Afrikas horn men jag tror inte "våra" barn blir varken rikare eller mer tacksamma för sin mat för det.
Hur många är det inte som har mammor eller pappor som jobbat på Saab och som nu står utan lön? Kanske är båda arbetslösa och på vippen att bli utförsäkrade, tror ni inte dom föräldrarna ligger sömnlösa och har ont i magen över julen?
För dom familjerna är hundralappen till fröken, den andra hundralappen till syskonets fröken, femtiolappen till tränarna och tjugorna till lussediscot inte småpengar utan en matkasse eller skillnaden mellan en kass julklapp och en bra.
Kanske är det Robin Hood som tagit över mig eller så vill jag bara få dig att tänka, tror du inte fröken blir lika glad för en ask "Merci"? Eller en liten julgrupp som kan stå på skrivbordet och som barnen kan se och glädjas åt också, när dom vet att dom har fått ge den?
Måste det vara gåvor för hundratals kronor? Efter lite lätt överslagsräkning med Prinsens klass som exempel står det klart att varje pedagog (fyra st) får något för drygt trehundra kronor per termin, jättefint och det är dom absolut värda säger jag återigen, men är det rimligt?
Och måste klasskassans pengar uteslutande gå till julblommor, sommargåvor och annat? Kan dom inte få gå till barnens aktiviteter, exempelvis lite korv och bröd på en grillkväll innan sommarlovet. Eller popcorn, dricka och godis på ett disco.
Självklart lämnar vi pengar till varenda insamling, ve den som sticker ut i dom här fina kvarteren, men jag känner ändå som jag gör och står för det. Och kände att jag var tvungen att försvara mitt utbrott på FB.
Kalla mig gärna snålkärring, det är helt okej med mig, men nu vet du i alla fall varför jag tycker så illa om alla dessa kassor.