Lilla äter det mesta hon kommer över, hon är lite som en hund och dammsugare i ett vilket är väldigt praktiskt. Allra helst när hon smulat allt i matväg till molekyler och kastat ner det på golvet, då är det bara att lyfta ner henne och vips har världen förändrats och smulorna går helt plötsligt att äta.
Tyvärr kan det ibland slinka ner annat som egentligen inte klassas som mat, eller ens ätbart för den delen. Jag pratar om toapapper, grus, snö från skorna på skohyllan, kattmat, Barbieskor och suddigummin.
Igår hittade Prinsen henne under köksbordet, glatt smaskandes på nåt hon hittat, "herregud mamma, hon äter på nåt! Hjälp mig få ut det!"
Jag försäkrade honom att det bara var lite bröd från mellanmålet vi just ätit men han gav sig inte, "men mamma, det är ju nåt gult! Vi vet ju inte vad det är!" Prinsen var märkbart upprörd över min slapphet och Lilla tuggade och tuggade med sina tandlösa käkar. "Jamen om det är gult så är det ugnspannkaka från lunchen, det klarar hon." malde jag på och fortsatte rensa diskbänken.
Då tog Prinsen saken i egna händer, han mosade under vilda protester ihop Lillas mjuka kinder så munnen blev en liten fågelholk och körde sen runt sitt pekfinger tills hennes skatt kom ut.
En miniliten blomma gjord av några pärlor...
"Se här då mamma!!" ropade Prinsen, lika glad över att ha fått ut blomman som förbannad på mig som inte brytt mig. "Hon kunde DÖTT!!"
Lilla var helt vansinnig över hans tilltag men jag kände mig helt kall inuti, tänk om han inte suttit där. Tänk om han lyssnat på mig.
Prinsen räddade faktiskt livet på en vän på stranden för ett par år sen, simmade ner på botten och drog upp honom och simmade sen med vännen på ryggen ända in till strandkanten. "Det var tur att han hade röda badbyxor mamma, för det var helt svart därnere. Men så såg jag hur dom glittrade till och så kunde jag dra upp honom." sa han när vi pratade om det på kvällen. Jag grät i flera dagar  över insikten om vad som kunde hänt och hjärtat höll på att spricka av stolhet över min fina kille.
Hädanefter ska jag ha superduperkoll på bebisen, inga mer chansningar här minsann. Och så ska jag dammsuga varje dag. Hedersord.