Ja jag vet, jag är så kass på att uppdatera bloggen att jag borde skämmas. Och det gör jag! Kanske är det dags att lägga ner?
Jag trodde i min enfald att livet som mammaledig skulle innebära glammiga dagar av bebismys, latte på stan och slappartid i soffan. Riktigt så har det inte blivit kan jag säga... Mina dagar består mest av hushållsarbete, konfliktlösning och ett evigt släpande på höger ben där Lilla hänger och grinar.
Nä nu var jag orättvis, så illa är det inte. Den här mammaledigheten har jag verkligen njutit av att gå hemma och vara med barnen, visst har det varit tuffa perioder också och helt lätt är det inte att få ihop vardagen med flera barn i olika åldrar, men överlag tror jag att vi alla kommer se den här tiden som en vinst. Dels har Lilla uppgraderat familjelyckan och på nåt konstigt sätt mitt i all sömnbrist och alla kletiga mellanmål har hon gjort livet både lättare och roligare, och att storabarnen sen sluppit alla tidiga morgnar och sena eftermiddagar på fritids är jätteskönt.
Alldeles snart är vi ju där igen, dagisplats är sökt från och med första maj och sen lär ju livet ramla på som vanligt med falukorvsmiddagar och fredagstacos.
Förhoppningsvis kommer dom middagarna intagas i ett något större kök i ett framtida hus men än så länge är det bara drömmar.
Nu ska jag återvända till diskbänken och ärtsoppan som ska värmas, får väl låtsas att det är oxfilé och att jag inte alls står i en nerkräkad munktröja utan en dyr och glittrig paljettklänning.