Utlys landssorg

En era är slut. En epok har gått i graven. Ett kapitel är avslutat. En sista vers är sjungen.
Ja, mycket bättre än så kan det inte bli sagt; i fredags flyttade Puddingen och Tisse. Mycket sorgligt.
Det har liksom varit "vi" ända sen Martin och Stefan ramlade in på gården den där natten för snart fem år sen, arm i arm och skränandes i sann fylleanda. Det har varit midsomrar, grillfester, kvällsfikor, uppesittarkvällar, förlossningar, barnpass, tårar, skratt och en väldigt massa bra vardag som delats och nu vet jag inte riktigt hur jag ska överleva.
Att veta att vi inte kommer mötas i trappen på morgonen, bråka om utrymmet framför postboxen, äta kvällsmat ihop eller ryggsäckshandla på Jätten är en svår sak att komma över, det är liksom inte alla förunnat att ha en av sina bästa vänner i lägenheten ovanför.
Lite kan jag hoppas att dom kommer trivas i sitt underbara hus som ligger tio minuters gångväg härifrån, men mest hoppas jag att dom ångrar sig och flyttar tillbaka.

Kommentarer
Postat av: Angelica

Jag sörjer oxå, fast jag bor en mil bort... Gillar det inte alls!! =)

2008-06-30 @ 11:35:42
URL: http://murklanoangelicas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback