Alltså det här med att jobba varannan helg, vad är det? Rena slaveriet! Varje gång jag går genom grinden på Gullvivan med en hel helg framför mig så känns det som om jag hamnat på femtiotalet, att det ens är lagligt att jobba så usla tider på tvåtusentalet. Helt otroligt.
Det var väl ungefär vad avdelningschefen på BB sa också när hon fick se mitt schema, "men herregud, jobbar du dom här tiderna?!" kved hon och så fick jag en såndär sympatisk blick som som man ger en nyss överkörd människa.
Eller vad vet jag, jag har aldrig träffat nån som nyss blivit överkörd.
Hur som helst så hinner man liksom aldrig koppla bort jobbet även om man är ledig, man sitter där och tänker "shit, snart ska jag till jobbet igen och så vips är det fredag igen och så har man hela helgen förstörd."
Det allra mest fantastiska som kan hända är när man går på "helveteshelgen"; torsdag 12:30-21:30, fredag 12-20:30, lördag 7:30-16:30 söndag 7-12+16:30-21:30. Sen är man ju förstås ledig hela måndagen, verkligen storslaget, men hur slut i huvudet är man inte då? Jag brukar va så trött att jag nästan grinar, barnen får så mycket skäll att jag borde spärras in och sen är det bums i säng för tisdag morgon är det dags igen.
Folk som jobbar på andra ställen i kommunen brukar skrattande fråga mig om jag skämtar när jag berättar om mitt schema, det finns inget annat ställe med så dåliga villkor som Område 1, det säger jag inte utan att ha åtminstone lite kött på benen för till och med facket höjde på ögonbrynet åt bedrövelsen.
Min enda förhoppning att komma levande ur det här är måndag, då jag ska få gå bredvid på BB (=lära upp mig för att bli timanställd) jag kommer jobba dag och natt och tredubbelt om det är vad som krävs för att få en chans. Jag vet att jag är en utmärkt undersköterska och jag vill inte läsa till nåt annat heller, men om jag ska spendera tio år till i äldrevården så kommer jag gå under. Jag kommer förintas och bli en bitter, sur och kedjerökande gnällkärring.