Igår kväll gick jag och lade mig tidigt, jag skulle infinna mig på BB klockan 6:45 och ville känna mig riktigt utvilad och på topp. Klockan hade inte ens hunnit slå 22 nör jag kröp ner under duntäcket med "Brunstkalendern" i högsta hugg, här skulle minsann kopplas av!
Fem minuter senare kommer Martin på att han bara måste tömma diskmaskinen, sådär lite tyst och försiktigt så att alla slamrande ljud blir något lägre men istället lite mer ihållande. Och irriterande.
Jag andades djupt och koncentrerade mig på boken.
Efter en stund i soffan framför fotbollen känner Martin att det krävs lite popcorn, så strax surrar micron och smällandet från tvåtusen popcorn fyller köket. Sen, ett ljudligt PLING och prassel prassel med påsen, leta skål, smälla i skåpslucka...
Andas låånga tag. Lugn och fin, klockan är ju bara kvart i elva.
Kanske skulle man tvätta barnens regnkläder? Ja varför inte. På med tvätten bara, skönt att ha den skramlandes vägg i vägg i maxfart på centrifugen en timma senare.
Max tio minuter efteråt har barnen vaknat, dom är kissenödiga och så måste dörren absolut stå öppen, med allt väsen utanför är det omöjligt för dom att somna om och dom ligger vakna och pratar en bra stund.
Mitt i allt detta kommer Astor in och drar en lång serenad på Kattiska, han vill ha mat och det nu. Martin rör runt i köket med kattmatsburkar och plastskålar och sen blir i alla fall katten tyst.
Fotbollen blir såklart förlängd och övergår slutligen i straffar, verkligen kul, men att höra kommentatorerna skrika i falsett två gånger i minuten och så den förbannade visselpipan. Nä nu jävlar!
Martin ser helt oförstående ut när jag gapar om min skönhetssömn. Vaddå? Vad menar du, har jag väsnats?
Efter mycket om och men kryper även han ner och jag har preciiis somnat när han putter på mig och frågar om jag ska hämta från dagis.