Åt helvete med hela jävla livet

Ibland känns det som om livet bara flyter på i en rätt fin lunk, det funkar helt enkelt och inget oväntat händer.
Ibland går det rätt åt skogen och man bara bråkar, barnen grinar och chefen står med onda ögat bakom varje krök.
Sen finns det en helt annan dimension på "åt skogen" som man närmast kan beskriva som ett känslomässigt inferno, där livet ställs på sin spets och man känner sig som snögubben i den där snögloben man skakar. Allt man trodde på är borta och man står helt ensam med ett kaos runt omkring, öronen susar och ögonen spelar upp samma ord, samma sekvenser och samma lögner om och om igen tills det inte känns verkligt längre.
Just precis där är jag nu, mitt i all sorg, besvikelse och ensamhet och jag är så rädd. Känner mig som ett stort skämt, som någon man skrattar åt och viskar om.
Önskar att jag bara kunde lägga mig ner och blunda tills allt har gått över, låtsas som om inget hänt och vakna i den vanliga världen.
Det går förstås inte, jag får sitta här med filmen rullandes bakom ögonlocken, och vänta på att kroppen ska orka ta nästa steg.

Kommentarer
Postat av: svärmor

Vad i all världen kan vara så jävligt...??????

2009-05-09 @ 02:18:59
Postat av: Anna m. Leo&Lovis

kram

2009-05-09 @ 16:47:12
URL: http://niomanader.blogg.se/
Postat av: Angelica

Gumman, jag älskar dig!!!! Massa kramar från en som själv är på botten men ändå sänder lite styrka o hopp...

2009-05-09 @ 22:17:53
Postat av: T

Alla är ju där någon gång i mörkret och det ÄR ju olidligt och känns evighteslångt men någon gång kommer man ju faktsikt alltid ut på andra sidan igen, borstar av sig dammet, kavlar upp ärmarna och går vidare mot solen igen.



Hang in there...

2009-05-13 @ 19:03:59
URL: http://everydayfireworks.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback