Ackurat
Jag försöker fortfarande installera mitt bildprogram i Martins dator och det funkar fortfarande rätt dåligt så en mer utförlig rapport med bildbevis kommer senare.
Imorgon ska barnen till farmor och farfar för en två-nätters sleepover, jag och min kära man ska nämligen till Köpenhamn! Helt själva, kan ni fatta??
På min 30-årsdag fick jag ett presentkort på hotellövernattning och nu ska det äntligen komma till användning, ett femstjärnigt hotell ska få äran att skämma bort oss på vår femåriga bröllopsdag och för er som vill bli gröna av avund kan jag rekommendera den här länken.
Om bara några få timmar strosar vi runt Ströget, Tivoli och allt vad det heter i solens sken och är kärare än nånsin!
Kanske kan det där bildprogrammet funka snart så ni kan få se lite romantic pictures.
Bra att veta
Fluortanten
"Men mamma, oj vad flår du har på ryggen! Kan man dö av det?"
Solen skiner, svetten rinner
I lördags var vi på ännu ett bröllop, (nummer 14 eller 15) och roade oss kungligt. Det var äntligen dags för Lorena och Jonas att "knyta knuten" som dom säger i utlandet och det blev en helt fantastisk tillställning med utsökt mat och underbara gäster, inte bara jag då utan även en hel del andra roliga människor. Tyvärr avslutades natten med att jag skämde ut mig på ett av stans hamburgerhak men man kan väl inte få allt?
Söndagen gick helt i bakfyllans spår, nattens mat åkte hiss i halsen och att ligga mitt i solen på stranden kändes sådär, det var väl egentligen inte förrän nån gång framemot åtta på kvällen som jag blev människa igen.
Imorgon är det dags för familjen Svenson att ge sig av på campingsemester, hör och häpna. Jag, Martin och odjuren ska tälta på kusten i tre dagar och hoppas på plats vid samma camping som jag och Syster besökte förra veckan. Nu tror ni kanske att en tältsemester med man och barn är spiken i kistan för min mentala hälsa, men jag måste nog få lägga in veto där. Det var nämligen efter en sjudagars i tvåmannatält på Österlen i ösregn som vi bestämde oss för att skaffa barn en gång för länge sen så det ska vi nog klara.
Just för tillfället har jag Borås djurparks flygfäfilial på skärmen, ligger i mörkret eftersom Martin sover så den enda ljuskällan är datorn och den är helt full med nattfjärilar, små gröna saker och pytteflugor. Spännande när jag stänger av sen och smäller ihop lådan, lär väl bli en ragu av insekter på tangentbordet...
Nu vet ni vart jag är dom närmsta dagarna, sakna mig mycket!
Peter och vargen
Att förhandla med honom tar oftast längre tid än att genomleva helvetet med Vilda så jag brukar ge upp rätt omgående men nån gång då och då får jag för mig att göra en ny satsning.
Sist det hände var när jag skulle köpa snus till Martin, jag peppade och mutade hela vägen till Jätten och efter många om och men gick han mycket motvilligt med på att sitta kvar och lyssna på radion.
Jag rusade genom kassorna och var ute igen på fyra minuter. På den tiden har Prinsen fått spader och skaffat sig en egen liten räddningsstyrka bestående av en tjock tant med världens största godispåse. Han lipar om att jag har svimmat inne i butiken och vill att tanten ska gå in och leta, kanske skulle vi ringa polisen?
Jag försökte le lite överslätande och förklarade att jag inte varit borta mer än max fem minuter men tanten hade köpt Prinsen sobstory och gav mig onda ögat, "jasså, fem minuter säger du?" gnällde hon och tryckte in mer engelsk konfekt i munnen på min dramaqueen. "Vi får goodis!" jublade Vilda och tuggade vilt, alla tårar var som bortblåsta, nu var det minsann ingen som var lessen.
När tjocka tanten väl rultat iväg till sin bil hade jag ett terapeutiskt samtal med min son, så farligt kunde det inte ha varit och man kan absolut inte gå runt och säga att jag svimmat eller är sjuk, då blir ju folk jätteoroliga. Prinsen snörvlade och kved fram "jag vill ha mer godis." med sin ynkligaste röst.
Rapport från Johannesviks camping
Vi har knappt hunnit två mil när första raseriutbrottet kommer, Prinsen och kusin Måns lever rövare i bilen så jag är på väg ner i diket och det krävs både hot om våld och uteblivna pengar innan dom sansar sig något och resan mot Kungshamn kan fortgå. Redan här kan man tycka att vi borde omprövat vårt beslut men som dom obotliga optimister vi är tänker vi att dom säkert lugnar sig så fort vi kommer ur bilen.
Eller kanske inte.
Så fort vi släpper ut dom i campingens bortersta hörn inser våra grannar att dom gjort ett misstag som inte checkat ut, det bråkas och slåss, skriks och gapas och innan vi vet ordet av har alla husvagnsförtält stängts och folk står och glor genom plastfönstren. Tältuppsättningen blir en total massaker av sönderböjda tältpinnar och intrasslade linor men till slut, efter flera timmar, står det på plats. Lite skevt men ändå väldigt lyckat och stabilt.
Det är väl egentligen först när vi ska lägga oss som jag böjar fundera på varför i hela världen dom dyra luftmadrasserna är så... skrynkliga på nåt vis. Det ganska enkla svaret är att det inte finns nån luft kvar.
Dag 2; Att sova direkt på marken är inte så skönt som man kan tro, särskilt inte för en fläskig kropp som min, den behöver lite mjukt, men vi har i alla fall överlevt. Solen skiner och vi går ner till stranden där vi steker hela dagen, campingen har en egen liten vik där man satt ut nät så inga maneter eller andra äckliga saker kommer igenom och det finns gott om aktiviteter. Jag bränner mig såklart ordentligt och Prinsen och Måns är fortfarande på stridshumör men vi har en härlig dag.
När kvällen kommer gör jag ett tappert försök att laga luftmadrasserna, jag drar åt alla ventlier och pumpar upp dom extra hårt men det tar i alla fall inte mer än tjugo minuter innan jag har massor med madrass på sidorna men inget under mig och jag fejsar ännu en natt på gräset.
Dag 3; Vädret verkar uselt och vi planerar att fiska lite krabbor och sen åka hemåt men efter frukosten spricker det upp och strax gassar solen på så vi ligger kvar vid den lilla viken hela förmiddagen. Resan hem går i samma fotspår som resan ut, barnen kan inte ens nudda varandra utan att grina och jag tror både jag och Syster är lättade när våra vägar skiljs.
Kanske campar vi igen när barnen är större, kanske tar vi med mer starksprit. Vem vet?
Porr, knark, bomber och sex
Imorgon ska jag och Syster ta med oss barnen och åka på campingsemester i miniformat, vi ger oss av mot kusten där vi ska tälta i tre dagar och det lär väl bli en nervpåfrestning så vi stannar till på systemet först. Hela köksbordet är fullt med saker som ska packas men som det ser ut nu så blir vi tvugna att hyra ett släp, jag har ändå varit extremt snål med kläder och bara packat det som man absolut måste ha så blir nån skitig är det bara att bita ihop.
Jag tyckte själv att jag var värsta campingexperten när Syster ringde och förhörde sig om vad som skulle köpas för att komplettara utrustningen, "det har vi", "finns redan" och "det är redan packat" var mitt svar på allt och Syster nöjde sig. Sen slog det mig att jag glömt köpa bra lampor, plasttallrikar och en pump som kan pumpa upp luftmadrasserna vi ska sova på, dom lär nog inte gå att blåsa upp muntligt, så nu har jag helt plötsligt ett stopp på Harald Nyborg inplanerat innan avfärd. Känner jag mig själv rätt kommer vi iväg framåt kvällen.
Jag förstår att ni saknar mina eminenta fotokunskaper så jag har blivit lovad att få bildprogrammet till mobilen installerat på Martins flådiga laptop, håll ut vänner, snart kommer det lite bilder igen!
Puss och kram tills på torsdag!
Mormor och morfars avbytare?
Morsor och farsor på stan
Igår var det nämligen möhippa för Lorena, kär vän och granne, samt svensexa för dennas tilltänkta man Jonas. Det hela började ganska klassiskt med hemmaspa och skönhetsvård för bruden, tjejsnack och vin samt god mat för att på kvällen avslutas med en öltältsturné längs kanalen.
Eftersom jag drack lite för mycket vin innan vi cyklade ner till stan så hade jag lite svårt med balansen, (och så hade jag faktiskt pumps också) motoriken och omdömet men kvällen var helt fantastisk.
Tyvärr är hjärna lite avstängd för tillfället så bättre än så här blir det inte. gokväll.
Flamskyddsmedel
Idag hade jag värsta utflyktsplanen, jag och barnen skulle åka till Emaus (en bondgård i Uddevalla där man får klappa alla djuren, rida på hästarna m.m) med matsäck och vara borta hela dagen. Vi köpte engångsgrill på Shell och tjugopack frysta hamburgare på Lidl och for sen raka vägen mot kusten, barnen sjöng och var glada i baksätet och livet var toppen.
För att undvika det berömda blodsockerfallet så packade jag upp grillen med en gång vi kom fram, "skitenkelt!" sa hon i kassan på Shell, "bara att tända på!" och det var precis det jag gjorde. På den bifogade bruksanvisningen stod det att kolen var omslutna av specialimpregnerat papper och skulle brinna i cirka femton minuter innan glöden infann sig och man kunde börja grilla.
På en sekund hade pappret förvandlats till aska och kolen låg ensam och kall kvar i aluminiumlådan. Inga problem, man har väl varit med förr, jag knöcklade ihop baksidan på dagens tidning och började knäppa med tändaren men tydligen hade den just tagit ut kompledigt och vägrade fungera. Jag stod där och knäppte och knäppte men allt som hände var 1, jag såg superlöjlig ut där jag låtsades ha läget under kontroll med svetten rinnandes, och 2, grillen fortsatte vara kall men hade nu små strutar av tidningspapper uppstickandes på olika ställen. Barnen kom förbi med jämna mellanrum och undrade om jag inte ville leka med dom i piratskeppet eller om vi inte skulle gå in till kattungarna snart? Och när skulle vi äta egentligen?
Ett tag blev jag lite paranoid av ångorna från grillen och det kändes som om jag var omgiven av präktmorsor med hemgjorda äggmackor och ekologisk saft och där stod jag med en påse frysta hamburgare från Tyskland.
Jag var precis på vippen att ge upp och började förbereda mig på att ge barnen bröd med ketchup till lunch när en kille vid bordet bredvid erbjöd sig en fungerande tändare, och strax hade vi två och hans kompis med förenade böner fått liv i grilljäveln! Så efter en dryg timmas slit glödde det så bra det nånsin kunde och vi lade på våra utländska hamburgare, jag fick leta upp några halvrena pinnar som jag spritade med handsprit och använda som grillbestick och till att dela bröden med och sen njöt vi av våra halvbrända hamburgare med ketchup och dressing.
Kära Kronprinsessan
Sen åker dom hem till slottet och bara dissar oss vanliga dödliga, "håhåhåhå gud så töntigt!"
Språkförbistring
Är det inte roligt?
Man kan ju undra lite om det verkligen är ett störande beteende att prata danska? Och hur vet man att han verkligen var hotfull om man inte kunde förstår honom? Han kanske bara ville småprata?
Jag får ta femton kronor på kortet och resten i mynt. Och så har jag Ica-kort
Igår när jag var och handlade så blev det sådär konstigt, ni vet när man har rätt mycket grejer i vagnen och den bakom bara ska ha nåra liter mjölk och en ost. Då måste man vara hänsynsfull och släppa fram den personen så man inte sinkar nån som "ju bara ska det och det", att jag sen har en tid att passa eller helt enkelt inte har lust att köa längre än nödvändigt verkar ovidkommande och man får menande blickar på vagnen. När man sen lastat upp tvåtusen saker med streckkoden åt rätt håll och lägger den där "nästa kund"-pinnen så suckas det högt och dom lägger ilsket upp sina två-tre varor som åker efter mitt berg likt ett litet släp.
Men hur ska man göra då? Måste man alltid släppa fram den bakom? Ibland har det blivit så att jag släppt fram både en och två personer bakom och så kommer minihandlare nummer tre och ler sådär "ojdå vad du ska storhandla! Ja, själv ska jag bara ha ett paket plåster..." men va fan! Jag har ju redan stått i kö själv i tio minuter och sen släppt fram två personer, ska jag aldrig komma hem? Handla ordentligt för helvete! Och sluta le!
Hush little baby, don't say a word
En simpel tjuv
En dag satt en stor lapp på en dörr i tvättstugan, någon var förbannad över några saknade lakan och hade i vredesmod plitat ner några väl valda ord som avslutades med "...och den blåa Ikea-påsen du snodde ett par veckor innan kan du också lämna tillbaka!" Jag fick ont i magen, den blåa Ikea-påsen har jag råkat sno.
Det var självklart en olycka, vi har en likadan och jag trodde det var våran men det märkte jag inte förrän jag kommit upp med all tvätt och då orkade jag inte gå tillbaka. Jag hade ju tänkt lämna igen den nästa gång vi tvättade men så helt plötsligt hade den hamnat i garderoben och tiden gick och ja, ni fattar. Den ligger fortfarande därinne och framkallar ångest, men nu är det ju ingen idé att göra nåt åt det, jag kan ju inte skriva en förlåtelselapp och erkänna alltihop efter typ fyra månader.
Jag får helt enkelt leva med att jag är en hemsk människa som snor andras grejer.
