Jag vet, det är ju inte klokt kära vänner. Att vi Ä.N.T.L.I.G.E.N ska flytta till ett eget hus! Barnen ska få varsitt rum, jag får ett nytt kök, Mannen ska få ett eget litet krypin i källaren där han kan sova ifred efter sina nattpass och vi får en egen trädgård att fylla med leksaker.
Det lustiga är att huset i fråga är det jag skrev om för ett litet tag sen, det som drogs tillbaka av säljaren då hon inte nöjde sig med det bud vi gav, vi hade ju redan släppt det och gick och väntade på nästa objekt när mäklaren ringde. En förlikning senare sitter vi här, med pennan i högsta hugg för att skaffa oss ett lån på flera miljoner.
Allt gick i en rasande fart, lägenheten skulle fotas och läggas på nätet, mäklaren hade gått en kurs i homestyling och gick fram som en tornado bland alla våra prylar. Bort med den, bort med den och bort med varenda pryl där, chop chop bara och vips såg det riktigt fräscht och snyggt ut i vårt lilla dockskåp. På tre dagar hade lägenheten över sjuhundra träffar på nätet!
Idag är det två dagar kvar till visningen och jag har kraftig ångest, hela klädkammaren är full av lådor som måste bort, två fönster ska pustas, barnens rum är en sanitär olägenhet och tvättkorgen har shanghajat badkaret. Att få något gjort är i stort sett omöjligt, om jag plockar undan och gör fint i ett rum så går Lilla dit i samma ögonblick jag går ut och på en sekund ser det ut som en knarkarkvart igen.
Mamma har lovat att komma och hjälpa mig på onsdag och lika mycket som jag ser fram emot det så fasar jag. Hon är ju så extremt pedantisk att hon skulle kunna få en operationssal att framstå som en soptipp och med tanke på hur lite jag städat dom senaste åren så lär jag få en ordentlig lektion. Och jag kan till viss del hålla med henne, mina köksluckor så ut som fan och när jag tog en stol och dammade av gardinstången förstod jag helt plötsligt varför Vild hade astma, men i ärlighetens namn; det finns väl inget tristare än att städa? Jag har hållt på i flera dagar nu och känner att jag hellre hugger av mig båda benen än fortsätter såhär.
Fast förvisso, att se hur det riktigt skiner om stället gör ju mig ganska glad, och det känns så fräscht när man inte ser en enda fläck fast solen ligger på, så jag måste väl erkänna att det kanske vore läge att göra en rejäl storstädning i alla fall en gång per år. Då kanske man inte heller hade behövt flera dagar på sig för att få rent...