När man som jag gått lite överstyr med lördagsgodiset och bär runt en hel del extravikt kan man göra ganska intressanta observationer. Dels verkar det vara fritt fram att fälla kommentarer om ens storlek hur som helst, som att vi feta inte hade någon självinsikt överhuvudtaget utan helt plötsligt fick veta av den vänliga människan mitt emot att "jahaaaaa, jag är för tjock alltså?! Varför har ingen sagt nåt?"
Eller att man med pedagogisk stämma försöker förklara för sin unge att "nej tanten framför har inte en bebis i magen, hon har bara ätit för mycket mat", då vill jag bara vända mig om och säga "och nej, alla är inte lika fula och rynkiga som din jävla morsa heller, det är nog bara hon som råkat så illa ut."
 Varför kan man inte bara hålla sig till att ALLA MÄNNISKOR ÄR OLIKA? Ska vi säga "han har bara solat lite mycket" om färgade människor? Eller "han har bara inte knullat rätt tjej än" om bögar?
Det allra bästa med att vara tjock är i alla fall att man alltid har en förklaring till alla eventuella krämpor man kan råka på i livet, det beror ju såklart på att man är just tjock. Om man på nåt vis missar det när man ser sig i spegeln eller provar kläder är inte sjukvården sen att påpeka.
"Hej jag tror jag har öronniflammation, jag har feber och jätteont i örat."
"Jamen det är verkligen inte konstigt, du är ju smällfet."



Varför är inte detta okej? Vad gör en valk här och där?