Jag märker att jag inte bloggat på länge när "blogg.se" är lååångt ner i rullisten... Det är bara så jäkla svårt att hitta lite tid då jag kan sitta i lugn och ro, att inspireras och att få till ett vettigt inlägg precis då när tid finnes.
Idag har vi haft Vildas sista utvecklingssamtal på förskolan, nu väntar skolan om bara ett par månader och alla är spända inför detta oerhörda som komma skall. Jag tror inte den lillaste Vild kan föreställa sig livet som skolbarn, och jag vågar inte ens tänka på hur fort tiden gått, hon var ju nyss en vild och galen treåring som kunde allt, visste allt och vågade allt. Nu är hon stor och precis som Bamse; tuff och snäll.
Hon vill gärna vara finklädd och ha fina smycken men det där tjejiga och pimpinetta man ser hos många flickor i hennes ålder kan man bara fetglömma. Vilda är lortigast av alla, har håret i en trasslig hästsvans som halvvägs glidit ner och sitter på sned, kläderna hon har är fulla av fläckar från lek och hon har antagligen stövlar på ifall det skulle finnas nån vattenpöl i närheten, nagellacket är bortskavt och man kan se den svarta samlingen av jord/ sand/ övrig smuts under den lilla nageln och hon hittas förmodligen högst upp på klätterväggen, i plommonträdet eller i en halsbrytande konst i högsta fart på gungan. Hon har alltid minst ett plåster på kroppen och kommer antagligen slå ut tänderna innan hon fyllt tio.
Att hon inte skulle bli den där lilla söta prinsessan sörjde jag först men jag har allteftersom åren går insett att Vilda är mycket mer framåt än många av dom andra flickorna, hon säger vad hon tycker och passar inte det så är det bara att gå. Hon står för sin åsikt och vågar försvara dom som är tysta, hon är bra på att trösta och ta hand om dom små och ser den som är ensam, hon kan både slåss och sparkas men väljer alltid att lösa sina konflikter på annat sätt.
När sommarlovet börjar har vi plötsligt inga barn kvar på Mätbandet, där vi trampat ner trösklarna under åtta års tid, hur konstigt som helst. Det blir ett år utan alla dom finaste "fröknarna" och den härligaste dagisgården innan Lillasyster hänger sin jacka på en krok, hur ska vi överleva?