Igår var det dags, Prinsens skolavslutning gick av stapeln med pompa och ståt. Eller i alla fall nästan. Lyrfågelskolan har ju inte så högtidliga avslutningar som dom flesta andra utan det hela äger rum i stadens nedslitna idrottshall där barnen får stå på ett halvskevt podium uppbyggt av masonitskivor mitt i den stora hallen, vi anhöriga får ha med kikare för att ha en chans att se och runt dom tronar förstärkare på svajiga ställ dekorerade med ett par ballonger. 
Hur som helst så är det ju alltid så underbart att se, barnen är uppklädda till tänderna, vattenkammade och glada står dom där och sjunger för allt dom är värda och alla mammor får grus i ögonen. Hela den långa sommaren står för dörren och även om regnet öser ner utanför dörren är man full av förväntan inför det långa lovet, fröknar kramas och efteråt ser man långa karavaner av bilar på väg till konditorier, restauranger och fik.



Vilda ser andäktigt på, nästa år är det hennes tur att stå på "scenen" och sjunga Idas sommarvisa.



Lillan är skolavslutningsfin hon med.



Charmigt upplägg eller hur? Mitt i allt ser man i alla fall Prinsens huvud sticka upp.



Efteråt firade vi på Max, lunch och fika i ett. 

Till hösten har vi två skolbarn, tiden har bara rusat fram, en trea och en "nolla". Inte klokt.