"Du blir lätt andfådd vid den här tiden i graviditeten, det beror på att blodmängden ökar mycket."
Lättare andfådd? Jag kan ju för fasen knappt gå och prata samtidigt utan att låta som en 280-kilos storrökare, på jobbet börjar dom påpeka att jag kanske borde cykla istället för att kunna hålla jämt tempo med dom som går. Ibland känner jag ändå att jag måste hålla farten uppe, dels för att jag skäms över att släpa mig fram och sinka folk men också för att visa att "jorå, jag är allt med i matchen än" men då får jag betala ett högt pris ganska omgående. Jag får kramp i ljumskarna, magen drar ihop sig som en hård boll och jag blir helt slut i flera minuter, man skulle i det läget kunna tro att jag ska föda vilken dag som helst.
Det värsta är när jag träffar människor som ännu inte vet om att jag är gravid, då klappar dom kärleksfullt på magen och frågar med glittrande ögon när det är dags, vid upplysningen att det inte är förrän i slutet av mars blir dom chockade och frågar om det kanske är två?
"Haha, ja men vet ju aldrig...höhöhö..." flinar jag men egentligen har jag lust att klappa till vederbörande, jag ser ut såhär och kommer antagligen likna en flodhäst innan tiden är ute men helt ärligt; jag är rätt snygg ändå.
Jag kan bjuda på att jag vankar fram redan, jag skiter i att jag ser höggravid ut i sextonde veckan och jag bryr mig inte ett dugg om att magen växer lavinartat just nu. Jag har en efterlängtad liten flicka eller pojke därinne och för hans eller hennes skull gör jag vad som helst.
Även om det innebär att jag måste offra mig och äta en chokladkaka varje dag...