"Hej föräldrar! Nu var det dags igen..."

Prinsen gillar sport, vad som helst som innebär tävling, fysisk aktivitet och lagspel går hem hos honom och här hemma dräller det av allehanda sportutrustning.
Dom två senaste åren har han förutom fotboll också varit med i hockey, en bra sport att varva med vintertid tyckte vi och Prinsen verkade älska det. Som dom luttrade föräldrar vi är valde vi dock att inte köpa nån utrustning eftersom den för det första är sjukt dyr men också för att försäkra oss om att Prinsen verkligen skulle fortsätta med hockeyn först.
Ett smart beslut visade det sig ett par veckor in på säsongen, fotbollen krockade med hockeyns ena träningstid och cuperna stod som spön i backen, så Prinsen valde att satsa på fotbollen.
Hallelulja för det säger jag och Mannen, föräldraengagemanget i hockeyklubben visste nämligen inga gränser. Det var i stort sett ett halvtidsjobb och vid cuperna skulle man vara med och bygga sarger, sälja kaffe, slipa skridskor, bära utrustning och gud vet allt.
Varannan dag skramlade ett mail in i lådan om att det behövdes fler föräldrar som kunde ansvara för kiosken och det var väl minsann inte för mycket begärt att man ställde upp ett par timmar ett par kvällar i månaden? Vad sägs om fredag mellan 18-22 till exempel?
Jag vet ju inte hur alla andra föräldrar är men jag har förutom Prinsen ett barn till och dessutom en bebis på väg uppepå mitt heltidsjobb och den lilla fritid jag har är jag väldigt mån om. Att stå och frysa i en kiosk i ishallen är liksom inte min idé om "fredagsmys", jag lägger mycket heller ett par hundringar extra i terminsavgift för att betala tränare, lokaler och cupavgifter.
Mannen, som är gammal fotbollsspelare sen barnsben, förklarar pedagogiskt att "det är så en förening fungerar" när jag ylar om lottjävlar och "Idrottsrabatten" som ska krängas och som givetvis involverar mig, varenda släkting inom en åtta mils radie samt mitt inte så matematiska sinne. Jag blir galen och tycker att min anmälningsavgift borde täcka allt sånt som lottpengarna ska gå till, vem har lust att stå en halv dag utanför Jätten och pracka på folk nån jävla rabattkupong som dom ändå glömmer i plånboken? Och hur kul är det att trakassera sina arbetskamrater med Bingolotter?
Nä, tacka vet jag Nif, där räcker det med ett par timmars engagemang om året när uppvisningen är. Då kan man applådera åt barn i alla åldrar som böjer sig på ställen man inte trodde gick samtidigt som man sippar på lite automatkaffe och en torr bulle.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Ååå, vad jag INTE saknar den biten av föreningslivet... Plocka fram bord och stolar på bingon på Träffen Båberg, sälja lotter och bingobrickor på Träffen Båberg, inventera div. butiker (Kungshallen, ICA Maxi, KappAhl...), städa rastplatser, kränga Bingolotter, adventskalendrar och Idrottsrabatten. Ja just det, det hände att man stod i kiosken på STIP, fast då var den absolut inte så flashig som nu, nej det var en liten bod på hjul...

2010-11-14 @ 19:47:07
URL: http://www.sportigajenny.blogspot.com
Postat av: JennyPenny

Eller hur! Nej det är verkligen aptrist och kräver faktiskt en del av oss föräldrar med så länge barnen är för små för att sköta det själva.

2010-11-15 @ 11:31:26
URL: http://newsfromthecloset.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback