Hungriga som vargar var vi allihop, vi hade precis handlat på Maxi och skulle bara hem och få barnen i säng så fort som möjligt efter kvällsmaten, dom satt i baksätet och levde rövare så öronen höll på att ramla av både mig och Mannen.
Efter ungefär halva vägen kom vi på att vi glömt köpa kattmat, kaffe och flingor, och det är typ det vi går runt på i den här familjen så det blev till att svänga runt Willys också.
Tjugo minuter innan stängningsdags var det glest mellan vagnarna och jag kunde ganska smärtfritt plocka åt mig livsnödvändigheterna och gå till kassan, och där började mitt rödhåriga temperament vakna och slå sig ihop med mitt sjunkande blodsocker.
Framför mig stod två personer, en som skulle betala med inte hade några pengar och en man i fyrtioårsåldern med en rågad vagn. Killen utan cash fick order om att gå till uttagsautomaten och kontrollera sitt saldo och Skogsmulle framför mig med den rågade vagnen började lasta upp sina varor, kassörskan väntade ju på den förste killen fortfarande så hon slog inte in några nya varor utan allt staplades i berg lite hur som helst.
Under tiden han bygger sitt lilla varuberg med ekologiska bananer, vattenmelon, oblekt toapapper på bal och oparfymerat tvättmedel så slänger han då och då ett öga på mig, ibland klämmer han fram ett ihopknipt leende som för att säga "hujedamej vad grejer det är!" och det verkar inte alls som han tänker "jaha, du som bara ska ha två burkar kattmat, flingor och en paket kaffe kanske skulle kunna gå förbi mig och all min skit."
Nejdå, där får jag sen stå medan hans dynga åker varuband, en halv evighet tar det och jag kokar av ilska.
När det väl är min tur betalar jag och tar mina grejor innan hans sista lilla svanenmärkta schampoflaska åkt ner till hans jävla tygkasse och innan han ens fått ner första kassen i vagnen är jag ute i bilen.
Men alltså, hur tänker folk?! Fattar dom inte att man kanske kan släppa före nån med några ynka varor om man har storhandlat?
Jag blir så vansinnig!