Jaha, nu börjar jag bli förbannad. Martin åkte på 30-årsfest i Lysekil igår, han skulle sova över och jag antog att han skulle höra av sig när han vaknat/ komma hem nån gång innan kvällen. Tydligen tog jag fel, nu är klockan två och jag har inte hört ett ljud, här sitter jag med två apviktiga saker att göra utan barn och han svarar inte i mobilen. Antingen har han dött och ingen kan med och ringa mig eller så har han varit otrogen och kan inte med att ringa mig eller så är han helt enkelt full än och kan inte med att ringa och säga det för han vet att jag skulle explodera.
Exploderat har jag ju förstås redan gjort men det vet ju inte han.

********

Åh, den förlorade sonen förärade mig nyss med ett samtal. Så snällt. Han var fortfarande full, hade nyss vaknat och var absolut inte kapabel att köra bil dom närsta timmarna. Dessutom hade han mage att lägga över allt på mig, hade jag bara sagt att jag hade planer idag så hade han inte druckit hela natten. Nämen ojdå, såklart är det MITT fel att han inte kan tygla sitt alkoholintag. Att jag inte tänkte på det!
Jag påpekade att jag naturligtvis inte trodde han skulle vara borta hela torsdagen och inte komma hem förrän fredagkväll men så blev det nu då. Fint, jag kan bara fetglömma min åtaganden idag och jävlar vad skäll han ska få när han väl kommer hem.