Ja det är verkligen så sant som det är sagt, att man sen kommer hem till en nystädad lägenhet gör inte saken sämre!
Jag och barnen har varit på minisemester i Bengtsfors - av alla ställen på jorden - och camperat ihop i båten Tyra, denna lilla skönhet som låg förtöjd bredvid mammas och pappas båt såg närmast ut som en livbåt i sällskap av alla vrålåk.
Inte helt oväntat bråkade barnen värre än nånsin och fick mig helt över gränsen för mental hälsa, jag har skällt så mycket dom här dagarna att jag knappt minns hur man talar normalt till ett barn. Ett tag, när jag låst in mig på gästhamnens toalett för en stunds lugn och ro, funderade jag över hur det är på skolor och dagis när terminen börjar igen efter långa ledigheter, personalen måste ha fullt upp med att få pli på ungarna igen dom första veckorna.
Jag har alltid tyckt att jag och Martin har ganska väluppfostrade barn, förvisso med en del undantag men på det stora hela liksom så är dom rätt snälla, men man spenderar ju vanligtvis inte 24/7 med sina barn så man märker inte hur det verkligen är.
Mina barn har dom här dagarna betett sig som om dom vore uppväxta med vildsvin och aldrig hade sett varken kniv eller gaffel förr, dom har galopperat omkring på lekplatsen och skrikit och gapat som om elden vore lös, kastat stenar på ankorna och gnällt om allt, allt, allt.
Till råga på allt så fick min älskade, fina, underbara livskamrat C902 (mobilen) vatten i displayen första natten så den är i stort sett död och begraven. Nån som har lite erfarenhet av fukt i displayen? Kommer den torka? Den överlevde ju ett glas grogg på midsommar men då var det mest själva kroppen som simmade, nu var det droppar med kondens från rutorna som droppade rakt ner på knappsasten. Jag kan starta den och ringa men den tar inte emot samtal och displayen är helt svart.
Som tur var hade jag sparat min gamla rosa Samsung, lilla Vilda har lekt med den, och som genom ett mirakel har jag inte slängt sladden så jag får använda den.
Kanske ska jag släppa bloggen en stund nu och börja packa upp... Hallen är full av väskor och tvätt som Martin river i, "jahaja så nu är det bloggen ja. Själv kommer man sist i priolistan ja, kan jag tänka mig... minsann. Och tvätten får väl jag ta... hmpf." muttras det.