Jag måste ändå få säga att saker och ting flyter på så himla bra här hemma utan Martin! Jag hade förväntat mig nåt i stil med finska vinterkriget och total misär men allt är bara finfint. Förutom att vi alla tre saknar pappa så vi kan dö.
Detta är tredje gången han åker iväg, första gången funkade allt rätt bra, andra gången höll jag på att få lägga in mig och så nu då, hur blir den statistiken?
Det har varit ganska skönt att få vara lite ensam också, att få tänka och bara gå runt här i total tystnad på kvällarna, men så vet jag ju också att det bara är några dagar kvar tills han kommer hem och då kan man ju uppskatta ensamheten lite mer än om vi till exempel hade gjort slut och aldrig mer skulle vara tillsammans.
Imorn börjar Prinsen i skolan "på riktigt", hittills har det ju bara varit fritids men nu är det allvar och skola som gäller varje dag. Skönt för mig som helt plötsligt kan få lite ensamtid med lilla dockan men det känns samtidigt lite hårt att från och med imorgon ska Prinsen vara i skolan varenda dag fram tills han fyller arton. Han är förstås jätteglad över att äntligen få vara skolkille men jag får ju bara ångest över alla läxor och prov och betyg och allt, fast det var väl inte så man kände när man började ettan kanske utan mer nåt som smällde till i sexan, sjuan sådär?
Jaa, alla dessa frågor.
Bäst jag tar en nytt glas rötjut.