Materiell kärlek

Varenda sommar när det är dags att ta fram små söta sandaletter och fina ballerinaskor tänker jag att jag ska fixa till fötterna, måla naglarna i snygg färg och ha sådär mjuka hälar som alla andra har. Jag sköter det i ungefär tre dagar, sedan har jag elefantfötter igen.
Den här semestern tog jag mig dock i kragen och fotbadade en gång i veckan, målade naglarna minst tre gånger i fina sommarfärger och smörjade fötterna noga varenda kväll, dom var som supermodellfötter och jag svävade nästan fram. Sen kom vardagen igen, när jag får panikågest och måste stressa runt som en jävla galning och göra mackor, matlåda, plocka fram kläder och fan och hans moster, och inte alls har varken tid eller ork till nåt fotbad eller ens en liten klick salva och vips är elefantfötterna tillbaka. Hälarna känns som treans sandpapper och tånaglarna som för bara ett par veckor sen skimrade i glittrigt rött har nu en vit kant längst ner och ser ut att tillhöra en gammal käring.
Jag äger ju förstås inte ens ett par söta sandaletter utan hasar mest runt i ett par utslitna Filatofflor som ser ut som båtar, så det kanske passar med käringfötter.
I våras slog jag i och för sig på stort, jag köpte ett par Converseskor till mig själv, till fullpris utan minsta lilla rea eller rabattkupong. Det är första gången sedan Jack såg dagens ljus för drygt 16 år sedan jag köper skor nån annanstans än Ica eller Skopunkten, och i dom får mina fnasiga hälar ändå lite stjärnstatus. Det är ju som dom säger att man hellre gråter i en limousine än en gammal Skoda.
Lustigt också att jag trånat efter just ett par egna äkta Converse i säkert tio år, så köper jag dom här vita som är så vita att det nästan gör ont i ögonen att se på dom, och första jag gör är att tappa ut tre stora Cola Zero över dom i ett litet fyllerus. Just i det ögonblicket vill jag minnas att jag verkligen såg det roliga i det och gapskrattade, men sen dagen efter när jag såg att min ena älsklingssko var brun var gråten nära. 
Om fyra veckor ska vi till Kreta, där kommer det verkligen vara läge för snygga fötter och jag bör lägga manken till om inte folk ska larma den lokala hälsovårdsmyndigheten och stänga poolen så fort jag doppat tårna. Jag får väl skava av nagellacket också, kanske ska köpa nåt nytt till och med? När vi kommit hem är ju hösten här, så då lär det inte behövas nåt mer fotfixande på många månader utan jag kan dra runt i tjocka strumpor och låta nagellacket växa bort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback