Sådärja, sista dagen gjord då. Det kändes hur konstigt som helst, jag tog ner alla fina teckningar från skåpet, letade upp alla gamla kvarglömda matlådor, tog min kaffekopp och hängde in nycklarna för sista gången och sen var det liksom bara klart. Tack och hej leverpastej. Fast nu när jag sitter här och skriver så kom jag på att jag visst glömde stämpla ut...

Imorgon klockan åtta ska jag och Petri träffa Chefen i stadshuset, vi ska gå igenom det mest akuta såsom arbetstider, vart vårt kontor ska vara och skriva anställningsbevis, och sedan är det dags för första utbildningsdagen. Här nedan följer en lista på grejor jag är rädd för:

-Försova mig

-Glömma vart jag ska

-Glömma svenska språket och inte fatta ett ord av vad som sägs

-Somna

-Fisa

-Vara eller verka obildad och korkad

Och typ femhundra andra grejor. Tänk om alla andra vet precis hur man planerar en hemvårdsgrupp? Tänk om det bara är jag som är helt ny? Jag har packat ner ett block och flera pennor för att kunna skriva ner vartenda ord som sägs, och kanske rita skisser också, och förhoppningsvis får vi nån bra stencil. Det är tur att jag har Petri som kan hjälpa mig igenom detta, han får stå beredd med påsen att andas i när det blir för mycket.

En bra grej med att ha utbildningen inne i stan är att man kan gå ut och luncha, det dräller ju av fint kontorsfolk på stans alla lunchställen och det är ju faktiskt det vi är nu. Kontorsfolk.

Det ställer ju förstår en del krav på utseendet, man kan inte hasa runt i foppaskor och mjukisbrallor som jag är van vid, utan nu förväntas det minst pumps och en snäv kjol kan jag tänka mig. Jag har ju haft arbetskläder i arton år, kunnat gå till jobbet utan att bry mig det minsta om hur jag såg ut och inte fått använda nagellack eller parfym, så det är en helt ny värld som öppnas. Jag ska alltid alltid ha nagellack från och med nu! Och alltid lukta fräscht, även på dom varmaste sommardagarna, kanske platta håret och ha det utsläppt?

Det måste ju finnas en såndär vattenkylare också, som vi kan stå och hänga vid när vi fått fyrkantiga ögon.

Nu såhär kvällen innan kan jag undra vad tusan jag gett mig in på, kommer jag klara detta? Det är en sån stund man ska minnas och tänka tillbaka på ett halvår senare, när man kommit en bit på väg och har lite mer kött på benen, då ser man om man klarat det, om man lärt sig nåt och om det var rätt beslut.

Till att börja med ska jag lyssna noga, lära mig systemet snabbt och bli en jäkla bra planerare, så gör jag en återblick innan jul.