Idag kände jag mig som värsta överklassbitchen, hela mitt liv ställdes på ända och den noga uppgjorda dagsplaneringen sprack redan innan klockan nio på morgonen, städerskan kom nämligen två och en halv timma tidigare än vanligt.

Så istället för att käka lyxfrukost i lugn och ro med Lilla när storabarnen gått till skolan fick jag rusa runt som en skållad råtta och plocka upp alla leksaker, renbädda sängarna och stuva runt i diskmaskinen så det blev fri lejd för henne att dammsuga. Jag och Lilla fick vackert dra på oss foppatofflorna och åka hem till gamla gården, där fanns det i och för sig inte bara flådigt sällskap i form av Lillas bästis Vilda och mina bästisar hennes föräldrar utan också kaffe och sol, så vi hade en helmysig förmiddag.

Ibland när jag berättar för någon att vi har städhjälp så låter det som att vi är högavlönade och bara går och drar i morgonrock hela dagarna, men vi prioriterar faktiskt bort en hel del annat kul för att ha råd med det, det är värt varenda spänn men vi har ju inte pengar i överflöd direkt. Både jag och Mannen jobbar ju heltid så det blir inte mycket tid över, och att ta en ledig dag till att storstäda... Nej tack säger jag bara. Och känslan när man kliver innanför dörren, den där eftermiddagen när det är regngrått och kallt ute, klockan är nästan fem och alla är dyngtrötta och doften av Ajax slår emot en... Golven är skinande rena, allt är undanplockat och inte en endaste liten mattfrans har hunnit förirra sig, hämtmaten intas med tända ljus och sen är det bara soffrodel hela långa kvällen. Så skulle man ha det alla dagar!