När vi flyttade in i lilla Drömkåken passade vi på att köpa en riktigt fläskig tvättmaskin och rejäl tumlare, vi valde det dyraste märket med lång garanti och goda omdömen, allt för att hålla tvättberget så litet som möjligt under många år.

Det vi inte hade räknat med var att elen i källaren inte riktigt var anpassad för två stora maskiner som dagligen körs flera gånger, en fet luftavfuktare och en taklampa utan då går jordfelsbrytaren in och slår av hela skiten. Så när man kommer ner och tror att programmet är klart möts man av två stendöda maskiner som bara gått i typ tio minuter innan strömmen brytits.

Mannen har tillfälligt löst problemet genom att dra en förlängningssladd från garaget ända in i tvättstugan där tumlaren får sitta, men det känns lite osäkert och jag skulle nog helst se att all el dras om. Hela taket är ett enda skatbo av sladdar som dragits ner genom taket och vidare ut i olika rum, lite här och var slutar dom i en såndär plastkopp med små stumpar surrade med eltejp, och på vissa ställen finns eluttag som inte fungerar alls. Det allra bästa vore väl att börja om från början liksom, så man vet var det försvinner el och så man kan vara säker på att inte bli grillad när man tänder lampan i förrådet.

Det är ju bara så himla mycket man vill göra hela tiden, i Dockskåpet hade vi hamnat i nåt slags inredningsmässigt limbo där ingenting kändes vare sig viktigt eller roligt, men nu vill vi greja överallt hela tiden. Det som känns som prio ett är förstås hallen på övervåningen, där pryds väggarna av en lilablommig tapet med matchande tak och man blir nästan vimmelkantig av att titta på den. Tanken är att det ska bli ett litet tv-rum där barnen kan hänga när vi tröttnat på att lyssna Nickelodeons dubbade skrik, så den som känner sig träffad kan gärna få donera en miljard till möbler och tapeter.