Åh vad surt, skit också! Det där finfina drömhuset blev inte vårt, det blev faktiskt ingens kan man säga. Eller ja, hon som bor i det nu kommer väl fortsätta bo där antar jag för hon totalvägrade ta vårt bud och drog tillbaka försäljningen.
Så konstigt och otroligt envetet kan jag tycka.
Huset var ju inte så stort, bara 100 kvm, och behövde byta både tak, dräneras och byta badrumsgolv på stört utöver flera "mindre" renoveringar som också var ganska akuta så att försöka få ut 1,650 miljoner för det är lite väl mycket positivt tänkande. Vi föreslog väl i stort sett ett skambud (1,350) men i ärlighetens namn; huset hade varit till salu i ett halvår och inte en enda människa hade varit intresserad så varför inte liksom?
När vi pratat med olika fackmän så stod det klart att dom allra mest akuta renoveringarna skulle gå lös på runt 300.000 kronor och med det i bakhuvudet kände vi att det inte var läge att spendera för mycket på själva köpeskillingen, take it or leave it.
"Nä, hon vägrar." var mäklarens svar på det. Synd sa vi, ska hon kanske välja nån av alla dom andra som stod på kö för att köpa huset med halvruttet tak? Eller jaha justja, det fanns visst inte nån. Det slutade med att jag idag sa att vi, av humanitära skäl, kunde ge 1,450 men inte en krona till och då valde hon att dra sig ur. Käring!
Man undrar ju lite vad hon tänker sig nu, ska hon lägga om taket själv? Kanske har hon en händig kompis som kan hjälpa till, hoppas i så fall att det inte är samma kompis som hjälpte henne lägga klinkersgolv i badrummet för han vände ju golvbrunnsmanchetten fel så där går det in fukt...
Jaja, nu slutar vi vara bittra och går vidare. Alldeles strax kommer det poppa upp ett nytt hus som vi kommer älska.
Alldeles alldeles snart, måste bara stå ut i dockskåpet liiite till.