Jaha nu är hösten här igen, var det inte vinter alldeles nyss? Vad hände med sommaren, var det ens nån sommar eller fanns det bara ett par dagar inemelllan med lite mer sol än vanligt?
Lilla jäser som en fin bulldeg och väger nu 10,2 kilo och stoltserar med 70 centimetrar över golvet, hon är alltid glad och smakar på allt som bjuds. Igår fick hon en miniportion med stuvade makaroner och en köttbulle och smaskade i sig varenda smula, jag ammar fortfarande helt men känner att det strax är läge att trappa ner. Jag måste bara ställa in mig mentalt på det först, Lilla har nog inga som helst problem med att byta ut mig mot en tallrik det är mer jag som inte kan släppa taget.
För nån vecka sen insåg jag att det är helt omöjligt att fortsätta med liggdelen till vagnen, hon låg med fötterna på kanten även när huvudet var längst upp och det såg mer ut som en tvångslåda än en skönt och mysig säng. I sittdelen åker hon nu kungligt och tycker nog helst att vi ska köra den jämt. Vi köpte också en ny bilbarnstol då hon fick pressas ned i babyskyddet under stora protester så nu är vi utfattiga men oj vad säkert alla barn sitter.
Från och med måndag står jag inskriven på bemanningseneheten och kan börja jobba som timanställd, känns både skönt och inte. Självklart skulle jag vilja gå hemma och dra länge till men att behöva "slösa" bort alla föräldradagar redan när hon är liten kändes inte rätt, vi har ju båda jobb som innebär att vi måste vara borta kvällar, helger och röda dagar och då är det bra att ha en del sparat. Hur härligt är det inte att kunna ta ledigt exempelvis på höstlovet och göra nåt kul ihop? Eller att ta en vecka mitt i mörkaste november och bara slappa, med några bra filmer, vattenfärger, nya spel och lite godis?
På det här viset får ju dessutom Mannen möjlighet att rå om sina tre ungar på ett annat sätt och jag kan bidra till det övertrasserade kontot lite grann.