Fjättrad vid spisen

Idag hade jag en sedan länge inbokad fika med Lorena och Sofia, vi ses alltför sällan trots att vi bor så nära och hade nu avsatt en stund av onsdagen till mys med macka, kaka och kaffe på café.
När jag började göra mig i ordning fick jag ett släp bestående av Prinsen, "hur länge blir du borta? Kommer vi sova när du kommer hem?" frågade han oroat och verkade i det närmaste upprörd över att jag skulle lämna hemmet. "Vad ska du ta? Nåt gott va?" malde han på och kunde inte riktigt släppa det faktum att jag skulle genomföra kvällens dejt trots hans vädjande och tårfyllda röst. "Ameeen, måste du verkligen åka då? Nu när vi alla är hemma och inte pappa ska jobba? Det är ju så himla mysigt när vi är hemma allihop."
Helt ärligt så fattar jag inte vad allt det kom ifrån, på honom verkade det ju som om hela världen skulle gå under utan mig, det enda jag vet med säkerhet är att jag lämnar hemmet alldeles för sällan.
Att sitta på ett mysigt café medan höstregnet vräkte ner utanför fönstret och umgås med mina finaste och goaste vänner utan att nån spillde, skulle kissa eller ångrade att dom inte tog en glass var magiskt. En kväll jag kommer leva länge på, tack bästa Lorena och Sofia!
För er som undrar så var vi här och fikade; www.cafegillet.se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback