En sjuk mamma med bebis i magen, en sjuk son och en sjuk dotter. Ingen höjdarkombination kan jag säga.
Igår började halsen göra sig påmind, en lätt sveda när jag svalde skvallrade om att snart kommer det göra väldigt ont, och den där omisskännliga tröttheten i kroppen som bara kommer när man är på väg att bli ordentligt sjuk. En stund senare korkades näsan igen, ögonen började rinna och när vi hämtade Prinsen från skolan stod det klart att helgen inte skulle spenderas i karnevalyra direkt, han var trött och glåmig och klagade över värk i kroppen. Efter sista stoppet vid Mätbandets förskola där vi hämtade upp en liten Vild med ont i magen och illamående gick ridån ner, Mannen stod inför två jobbnätter och jag såg framför mig hur jag skulle få springa i skytteltrafik mellan sängarna.
Prinsen trycktes ner i soffan med en Alvedon på tungan, Fass.se luslästes om Vilds penicillin och jodå, magknip, lös avföring och illamående var en av de vanliga biverkningarna. Fram med ett glas Proviva och en ångande värmedyna och så ner med henne också i soffan. Själv tog jag två Alvedon och la mig i sängen, både jag och Prinsen hade stigande feber så här gällde det att hushålla med krafterna.
Där låg vi sen resten av eftermiddagen, en burkpizza blev middagen och pyjamasen kom på redan vid halv sju. Efter en spya från Vild och en saga om Guldlock slocknade vi alla tre innan klockan ens slagit 22.
Idag har vi gått runt som zombies, Vild gjorde ett tappert försök att gå till Mätbandets vinterfest som hon sett fram emot så mycket men vi fick vända vid parkeringen då magen satte stopp, gråtandes gick hon tillbaka hem med sin lilla vantbeklädda hand i min. Mammahjärtat ville ringa Gud och klaga.
Nu har vi sett en kul film och ätit glass så humören är rätt bra i alla fall, kanske kan vi ta oss an middagen snart, kanske kan vi skita i det och äta macka igen. Det har nog ingen dött av.