"...just idag kan du få ett mycket förmånligt pris."

Telefonförsäljarna har bytt taktik. Jag gillart inte.
Nuförtiden är det tydligen dörrknackning som gäller, plingplong bara sådär mitt i middagen. "Hej hej mitt namn är Störandeidiot Skitarsle och jag tänkte fråga dig om ditt elavtal. Har du tid en minut?"
Men dra åt helvete, nej inte en sekund har jag. Och så står man där med ett påklistrat leende och lyssnar till deras skitsnack medan ungarna har matkrig i köket.
Att säga nej till nån i telefon är en sak, jag kan till och med ljuga i telefon bara jag slipper höra vilket vrakpris det just nu är på bredband, men att stå och blåljuga nån rätt i ansiktet är inte riktigt min melodi. Man kan ju i och för sig tycka att lite fingertoppskänsla borde ingå i ett sånt jobb men å andra sidan hade man nog inte kunnat med att gå runt och ringa på hos folk på bästa familjetid om man hade det där filtret.
Idag hade annars varit ett ypperligt tillfälle för den stendöva pojkvaskern som ringde på hos mig att se att det var helt fel tillfälle, jag hade fyra barn hemma som levde rövare med badbollar plus att jag hade så ont att jag knappt kunde stå upprätt utan fick hålla under magen för att avlasta ryggen. Ändå skulle han gå på om det otroligt förmånliga avtal man kunde teckna med Comhem just idag, han verkade ha öron som bara uppfattade hans egen röst för vad jag än sa så fortsatte han med samma mening om och om igen och jag var på vippen att kväva honom med det där fåniga yrkesleget som dinglade runt halsen på honom.
Igår hände samma sak, jag hade precis lagt mig på soffan, Mannen och Vild var på simskola och Prinsen hos en kompis och det var bara jag och Simpsons. Plingplong!
"Nämen heeeeej! Jag heter ditten och datten och går runt i kvarteret idag för att informera om ett mycket förmånligt avtal ni kan teckna med oss just idag. Det är så att vi säljer brandsläckare för tio ziljoner spänn. Har du nån brandsläckare?"
Som tur är har jag ju det, det vet ju alla hur ofta den här kåken står i ljusan låga, och för en gångs skull kunde jag mota en försäljare på dörren redan efter tio minuter. Jag hämtade min lilla röda från Lidl årgång -04 och berättade att den minsann var klart godkänd för vårt lilla hushåll och dessutom var min pappa brandman sen tjugo år så var det nån som kunde brandsäkerhet var det jag. En något modifierad sanning på många plan men det sket jag i.
Frågan är om man ska sätta upp en lapp med "dörrförsäljare undanbedes!", för dom här skrupelfria människorna ser ju sig inte som försäljare. Dom tycker nog snarare att dom är godhjärtade samariter som befriar oss vanliga dödliga från dåliga elavtal, dyra telefonabonnemang och en säker död i vilda lågor. För min del skiljer dom sig inte ett piss från dom där som går runt i trasiga kläder och lämnar fram en lapp där det på knaglig svenska förklaras hur fruktansvärt deras gammelfasters mans kusins brosbarns apa har det i Bortre Långtbortistan och kunde jag kanske tänka mig att köpa en ful tavla för dyra pengar? 
Jag, som är glad om hyran kan betalas och maten mättar barnen, vill bara be alla fara åt helvete. Nej tack jag har inte råd, vill inte, har ingen lust, vill inte lyssna och behöver inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback