Imorgon bär det av mot jobbet igen, har ju varit långledig över nyår och avslutade det hela med en vab-dag för omväxlings skull. Ska bli synnerligen intressant att se hur dagen slutar, jag är så orörlig nu att det är löjligt, nån sa att man faktiskt kan ta ut föräldradagar redan innan barnet är fött, kanske det vore nåt.
Här hemma har vi i alla fall plockat bort julgrejorna idag, att städa var för jobbigt så det blev mest att ställa undan ljusstakarna och ställa fram vanliga lamporna men eftersom jag var lika orkeslös innan jul så var det inte så mycket mer som fanns heller. Vi tog även en kort tur till skridskobanan, Vild var så sugen på att komma ut nu efter sin karantän och klättrade runt på väggarna så när Prinsen och kompisen stack iväg så hängde vi på.
I slutet på denna vecka börjar jag nedräkningen inför Lilys ankomst, då är det tio veckor kvar och det känns som om tiden rusar fram. Tio veckor kanske låter långt men då jag vet att det är absolut sista gången jag är gravid känns det lite som om jag inte hunnit njuta klart än. Jag går mest runt och pustar nu och känner inte att jag hinner känna dom där små fötterna som sparkar inifrån, jag hinner inte titta klart på jättemagen med den stora, bulliga rundningen som blir som en hylla under brösten och jag är inte alls klar med att vanka fram och knappt kunna stänga jackan.
Snart har ju dom där veckorna gått och hon ligger där som en fisk på magen, då förändras ju allt. Då måste jag anpassa mig till trebarnslivet med allt vad det innebär, ordna mat till stora, amma lilla, fixa hemmet, hitta på kul saker som passar alla, amma, njuta av tiden, slappa, tvätta, amma, laga middag, amma...
Jag hade ju dessutom tvåtusen saker inplanerade för ledigheten innan förlossningen men det är ju bara att glömma, jag får prioritera det viktigaste och resten får göras i ett annat liv.