Är du försäkrad mot försäkringar?
Hjälp, jag drunknar. I papper. Tycker hela landet är pappersfixerat och undrar i mitt stilla sinne vart alla dessa
A4-ark med viktig text på egentligen tar vägen.
Vart du än är och vad du än ska göra så är det blanketter som ska fyllas i, skrivas under och kopieras, det värsta är att du själv sen förväntas spara alla kopior i all evighet omutifall dom skulle behövas nån gång om hundra år.
Mitt största dilemma för tillfället är försäkringspapper, som ni alla vet är det inte vårt starkaste område i familjen och jag försöker nu samla alla under ett tak, barnen, vi, bilen, hemmet och katten. Häromdan landade ett tvåkilos kuvert i brevlådan, där fanns alla papper som skulle läsas och fyllas i och jag dog på fläcken, vilket jäkla jobb! När man väl vänt ut och in på alla familjemedlemmar och avslöjat varenda liten nysning sen tidernas begynnelse ska man välja vilken nivå på föräkring man vill ha, alltså det som kallas "prisbasbelopp". Sitter man då med barnens papper är det lätt att man snubblar in på högsta beloppet och högsta ersättningen för "barnen är ju så värdefulla, tänk om nåt skulle hända!"
Ja, tänk om nåt skulle hända, självklart vill man bli ersatt om dom skulle förlora armarna eller synen eller så men det vet man ju att oavsett hur många hundratusingar du lagt på premier genom åren så kommer försäkringsbolaget ändå strida till sista blodsdroppen och du får vara glad om du blir ersatt för frimärkskostnaden. Och i ärlighetens namn, skulle nåt av barnen dö (hemska tanke!) så spelar det ingen roll hur mycket pengar man får ut, livet är ändå slut.
För att få lite klarhet i vad som är vad ringde jag upp pappa, det första han frågade var vad försäkringen kostade och sen fick han en stroke. "Herreguuud!" väste han i luren och fnös när jag frågade om det var dyrt, "dyyyrt?! Det är ju rena rååånet!" fortsatte han och jag kunde inte annat än hålla med när vi räknat på det tillsammans. Om alla tre barnen skulle ha samma försäkring, jag, bilen, katten och hemmet varsin så skulle det gå lös på drygt tusen spänn i månaden och det är kanske lite hårt.
Nu ligger alla papper på bordet uppdelade i högar och imorn måste jag ringa runt och kolla familjeförsäkringar och skit, om en vecka lär väl postboxen ramla ner från väggen av tyngden från alla kuvert med försäkringsofferter.
A4-ark med viktig text på egentligen tar vägen.
Vart du än är och vad du än ska göra så är det blanketter som ska fyllas i, skrivas under och kopieras, det värsta är att du själv sen förväntas spara alla kopior i all evighet omutifall dom skulle behövas nån gång om hundra år.
Mitt största dilemma för tillfället är försäkringspapper, som ni alla vet är det inte vårt starkaste område i familjen och jag försöker nu samla alla under ett tak, barnen, vi, bilen, hemmet och katten. Häromdan landade ett tvåkilos kuvert i brevlådan, där fanns alla papper som skulle läsas och fyllas i och jag dog på fläcken, vilket jäkla jobb! När man väl vänt ut och in på alla familjemedlemmar och avslöjat varenda liten nysning sen tidernas begynnelse ska man välja vilken nivå på föräkring man vill ha, alltså det som kallas "prisbasbelopp". Sitter man då med barnens papper är det lätt att man snubblar in på högsta beloppet och högsta ersättningen för "barnen är ju så värdefulla, tänk om nåt skulle hända!"
Ja, tänk om nåt skulle hända, självklart vill man bli ersatt om dom skulle förlora armarna eller synen eller så men det vet man ju att oavsett hur många hundratusingar du lagt på premier genom åren så kommer försäkringsbolaget ändå strida till sista blodsdroppen och du får vara glad om du blir ersatt för frimärkskostnaden. Och i ärlighetens namn, skulle nåt av barnen dö (hemska tanke!) så spelar det ingen roll hur mycket pengar man får ut, livet är ändå slut.
För att få lite klarhet i vad som är vad ringde jag upp pappa, det första han frågade var vad försäkringen kostade och sen fick han en stroke. "Herreguuud!" väste han i luren och fnös när jag frågade om det var dyrt, "dyyyrt?! Det är ju rena rååånet!" fortsatte han och jag kunde inte annat än hålla med när vi räknat på det tillsammans. Om alla tre barnen skulle ha samma försäkring, jag, bilen, katten och hemmet varsin så skulle det gå lös på drygt tusen spänn i månaden och det är kanske lite hårt.
Nu ligger alla papper på bordet uppdelade i högar och imorn måste jag ringa runt och kolla familjeförsäkringar och skit, om en vecka lär väl postboxen ramla ner från väggen av tyngden från alla kuvert med försäkringsofferter.
Kommentarer
Trackback
