Ikväll börjar "Big Brother" igen, en dokusåpa som jag och Mannen slaviskt följde under första säsongen för åtta-nio år sen. Det kändes nytt, spännande och roligt och vi kunde lätt sitta igenom dom där timmarnas repris på söndan bara för att vara uppdaterade inför kvällens direktsändning.
Idag känns allt som kan klassas som "dokusåpa" omodernt, desperat och pinsamt. Deltagarna är en lagom avmätt blandning av brats, bimbos, white trash och fula, allt för att skapa motsättningar och bråk från första sekund och givetvis ingår en aldrig sinande ström av alkohol. Allt för tv.
Jag erkänner att jag kommer titta, i alla fall första avsnittet, men det är ingen omöjlighet att jag sen följer skiten hela säsongen ut. Jag kollar även på "Paradise hotel", jag mår fysiskt illa av att se idioterna men tittar ändå. Jag har nog sett varenda såpa som sänts vid närmare eftertanke, "Baren", "Villa medusa", "Farmen", "Bartenderskolan"... Trots att jag tycker hela upplägget är vidrigt så sitter jag där och har åsikter om deltagarna och deras val.
Just att delta i en dokusåpa är en sak jag absolut kommer förbjuda mina barn att göra, ska valet stå mellan det eller testa LSD så måste jag nog välja syran. Så illa är det mina vänner.
Den senaste tiden verkar också en ny sorts såpa ha gjort entré, lite spin off på "Välkommen till Köping". Nu ska ett gäng mer eller mindre handikappade driva ett hotell och allt ska givetvis filmas, resten av Sverige förväntas sitta med ett milt leende på läpparna och tycka att "naaaw, va söta dom är!" när dom lagar mat, städar och står i receptionen. 
För mig känns det som om tv-bolagen behandlar dom som djur, som om man satt ett gäng chimpanser att driva företag och så ska vi sitta där och tycka det är gulligt. Jag vet inte vilka mentala hinder människorna i just hotellsåpan har men är rätt övertygad om att dom inte behöver betraktas som "tokroliga" utan som vanliga människor som faktiskt kan sköta sitt jobb lika bra som alla andra. Att utsätta dom för situationer där deras mentala styrka tveklöst står i centrum enbart för att göra kul tv känns nästan som mobbning och borde åtalas.
Kanske har jag fel, kanske har deras anhöriga tillfrågats och tagit beslut, kanske är detta en sak dom själva tycker är superkul och en utmaning. I så fall, jättekul. Hoppas det blir exakt så roligt som dom tänkt sig och en sak dom minns för resten av livet. Blir det som tv3 har tänkt, ett skämt på deras bekostnad, så hoppas jag det inte sätter spår i hjärtat och blir en sak dom ångrar.