På rätt köl igen

Vändningsförsöket som var inbokat idag kom av sig, tack och lov. Lily hade påpassligt vänt sig för egen maskin nån gång under helgen och låg så fint med huvudet neråt när ultraljudsapparaten surrade igång, man kunde riktigt se hur hon flinade åt oss där hon låg och låtsades som om ingenting hänt.
Jag har ju haft god tid på mig att lusläsa om alla risker och farligheter som kan inträffa vid vändningar och var i stort sett helt inställd på ett planerat snitt, som i mina tankevurpor blev till en mardröm där kirurgen slinter med kniven och hackar sönder hela mig som stendör med Lily i slamsor på magen.
Nu får jag istället inse att det blir ännu en bebis som ska ut genom ett alldeles för litet hål vilken dag som helst i stort sett och det enda vi kan göra är att vänta. I och för sig kände jag mig nästan lite snuvad på hela grejen med kämpandet, svetten, lustgasen och det där förlösande ögonblicket när bebisen väl glider ut då jag gått och funderat på hur det skulle bli med ett snitt så det kanske är lika bra ändå.
Nu håller vi bara tummarna för att hon ligger kvar, barnmorskan sa att huvudet bara var lite rörligt vilket kan tolkas som att hon är på väg att fixera sig men med flickorna i familjen Svenson kan man ju aldrig vara riktigt säker.
Tre veckor och fyra dagar kvar, en evighet.



Kanske inte en lilja (Lily) men väl en söt bebis i en annan blomma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback