Oj oj oj, dagarna bara rusar fram, det är knappt man hinner vakna innan det är dags att lägga sig igen. Jag vet att bloggen lider en del nu men det känns som om jag har fått tvåtusen andra saker att göra och alla ligger högre på priolistan än datorn, så fort vi får lite mer rutiner så kommer jag kunna planera tiden lite mer och då finns nog också fler möjligheter till bloggande.
Lillasyster är redan två och en halv vecka gammal, fortfarande att betrakta som nyfödd men stora skillnader sen dag ett syns tydligt. Hon är mer vaken, har mer humör och är klar i blicken, hon tittar efter oss och ibland kommer några små ljud av välbehag även om hon själv inte är medveten om att hon gör dom. Hon sover bra på nätterna, vaknar bara en gång vid tre-fyra och äter och somnar sen om, och går upp fint i vikt.
Prinsen och lilla Vild älskar henne och har ännu inte visat några tecken på avundsjuka eller sorg över att vara "undanskuffade", Vilda säger flera gånger varje dag att "det är såå roligt att ha en syster!" och sitter helst bara med henne i soffan och snusar på hennes hår. Prinsen tar som förväntat ett stort ansvar, när han själv vill, går och byter på henne om hon har bajsat, tar upp henne och tröstar om hon skriker, säger att han älskar henne mest i världen och är så stolt att det lyser. Om man däremot skulle be honom om hjälp med exempelvis att hålla eller så, då får han helt plötsligt kramp i armen och kan inte eller så har han extremt viktiga saker att greja med så att vakta henne har han nog inte tid med.
Imorn ska Mannen börja jobba igen, vet inte hur jag ska klara vardagen utan honom, han har varit en klippa dom första veckorna och jag är så glad att ha en så fin man. Jag och flickorna ska försöka ta oss ut till Överby imorn för att köpa presenter, barnen har fyra kalas att gå på i helgen och jag och Mannen har en fyrtioårsfest, men med tanke på vilken tid allt tar för mig så lär jag nog inte hinna innan stängningsdags...